Steve Lawson går igenom några av Jonathan Edwards beslut, som Edwards skrev när han var 19 år. Hur använder du din tid? Lever du för det eviga? Lever du med evigheten bränd på din näthinna? Eller lever du för dig själv?
…att fokusera på Jonathan Edwards och särskilt-
-de “beslut” han skrev ner som en ung man på 18-19 år.
Jag ska börja med att sätta Edwards i rätt sammanhang i kyrkohistorien.
Martyn Lloyd-Jones sa “Jag är frestad att jämföra puritanerna med alperna.”
“Luther och Calvin med Himalaya. Och Jonathan Edwards med Mount Everest.”
Han verkar vara den som varit mest lik aposteln Paulus.
Detta är stora ord från Dr. Lloyd-Jones!
Jonathan Edwards stod på Calvins, Luthers och reformatorernas axlar-
-och klättrade lite högre, på puritanerna som John Owen och Thomas Watson.
Och han kom upp på toppen av “bergskedjan” och fick den bästa utsikten-
-på Gud, systematisk teologi och Bibelns sanningar.
Därför är det värt att till sist titta på Edwards.
Jag påstår att det finns en anledning till att Gud använde Edwards.
Han var den störste amerikanske pastor, som satt sin fot här.
Han är utan tvekan de senaste århundradenas bäste predikant i Amerika.
Han ses som den störste amerikanske teologen och filosofen genom tiderna.
Man har hävdat att han är den mest djupgående författaren.
R.C. Sproul har sagt att hans bok “The freedom of the will”-
-är den mest storslagna bok som skrivits på amerikansk mark.
Han höll den mest storslagna predikan som hållits i detta land:
“Syndare i händerna på en arg Gud.” Det är fantastiskt att allt detta-
-sammanfallit i en enda person: Störste författaren, filosofen, pastorn-
-teologen, predikanten, boken, predikan.
Allt detta skedde inte… ingenting sker plötsligt. Gud är suverän i allt.
Men när Edwards var 18 år gammal stakade han ut en väg som han följde-
-resten av livet.
Edwards blev omvänd genom Guds nåd vid 17 års ålder. Inom ett år var han-
-pastor i det som nu är New Yorks centrum, på Wall Street.
Han var pastor i en kyrka som splittrats. En skotsk presbyteriansk kyrka.
Han var 18 år gammal, uppvuxen i en puritansk pastors hem-
-och så snart han blev frälst drogs han åt tjänsten och gudomliga ting-
-för det var detta han sett hela livet.
Vid 18 års ålder blev han pastor i New York.
Han hade ännu inte skrivit sin uppsats. Han hade avslutat sina studier-
-vid Yale, både på kandidat- och magisternivå.
Som pastor blev han djupt angelägen om att vara trogen Gud.
Att inte slarva med denna uppgift.
Han ville sträva efter helgelse med hela sin varelse.
Jonathan Edwards satte sig ner och skrev ner sina “Beslut”.
Under det kommande 1½ året skrev han 70 beslut.
Det var beslutsamma meningar, nästan alla började med “Jag har beslutat”.
Sedan kom en förklaring som var rotad och grundad i Guds Ord.
Besluten kom med ett förord. Två meningar som står innan besluten-
-och dessa är viktiga, för här säger han hur beroende han är av Guds nåd-
-för att kunna fullborda dessa beslut.
Edwards försöker inte av egen kraft att åstadkomma sin helgelse.
Han är helt beroende av Guds nåd, Andens verkan, i vilja och gärning-
-för att Guds goda vilja ska ske i hans liv.
Förordet lyder: “Jag förstår att jag inte kan göra någonting…”
Ni hör Johannes 15:5 där Jesus säger “Utan mig kan ni ingenting göra.”
“Jag förstår att jag inte kan göra någonting utan Guds hjälp…”
“…och vädjar ödmjukast till Honom om nåd-”
“-att kunna hålla mig till dessa beslut, förutsatt-”
“-att de stämmer överens med Hans vilja, för Kristi skull.”
Efter att ha klargjort detta skriver han så ner sina beslut.
De första fyra är inriktade på Guds ära. Det finns ingen speciell ordning-
-i dessa beslut, det är nästan som att läsa Ordspråksboken.
De är ganska sammanblandade, förutom i början, där Edwards lägger grunden.
Hela hans liv måste vara inriktat på att söka Guds ära.
Detta är vad som flödar ur hans studier av Westminsterkatekesen-
-Westminsterbekännelsen, reformatorerna och puritanerna.
Allt detta var indränkt i Guds ära. Han hade läst Calvins “Institutio”-
-som börjar med kunskapen om Gud och kunskapen om människan.
Han var dränkt i Westminsterkatekesen som började med människans huvudmål:
Att ära Gud och åtnjuta Honom för evigt.
Så han fattar tag i pennan när han är 18 år.
Låt mig läsa delar av de fyra första besluten. Fokus är på Guds ära.
Nr 1: “Jag har beslutat att göra allt som jag tror ärar Gud mest…”
Tolkningsnyckeln för hans liv, i att söka Guds vilja, är vad som kommer-
-ge mest ära åt Gud.
Vem ska jag gifta mig med? Vad ska jag göra med mitt liv? Var ska jag leva?
Vad ska jag ta mig an att göra? Kärnprincipen Edwards såg för sitt liv-
-är “Vad ärar Gud mest?” Inte “Vad främjar mig själv”, utan-
-vilka beslut och vägskäl som än kommer, ska jag alltid välja-
-det som mest ärar Gud.
Nr 2: “Jag har beslutat att ständigt försöka komma på nya knep och-”
“-påhitt som kan hjälpa mig att klara av det ovan nämnda.”
Han menar att medan han är på väg att söka Guds ära-
-vad kan läggas till för att skjutsa mig ännu längre fram-
-i mitt främjande och sökande efter Guds ära?
Ska jag starta nya bibelstudier? Verksamheter?
Vad ska jag ta mig an som kan fortsätta ära Gud?
3: “Jag har beslutat: Om jag faller och blir slö-”
“-och börjar strunta i att hålla mig till något av dessa beslut—”
“-så ska jag omvända mig från allt jag kan minnas…”
Så om han skulle bli trött eller andligt ljum i jakten på Gud ära-
-skulle han genast omvända sig från detta och fortsätta ihärdigt.
4: “Jag har beslutat att aldrig göra någonting-”
“-oavsett om det är till kropp eller själ, mer eller mindre-”
“-om det inte kan leda till att Gud blir ärad.”
Han är alltså helt fixerad vid Guds ära. J.I. Packer skrev om dessa beslut.
Edwards var “Gudscentrerad, gudsfokuserad och hänförd av Gud.”
“Detta är inte en överdrift. Var dag från morgon till kväll sökte han-”
“-leva i medveten gemenskap med Gud.”
Längre fram, i beslut nr. 63 som är ett enastående beslut…
…nu dukar jag bara för vad jag egentligen har tänkt säga denna sittning.
Han vill ära Gud, precis som du, annars hade du inte varit här idag.
Jag tror inte att du inte vill ära Gud med ditt liv! 1 Kor 10:
“Vare sig ni äter eller dricker, gör det till Guds ära.”
Beslut 63 är helt hisnande. Det står såhär:
“Anta att det bara fick finnas en person i världen, vid ett tillfälle-”
“-som var en rätt och fullständig kristen på alla sätt…”
“…som fick kristendom att alltid skina i dess rätta lyster och synas-”
“-utmärkt och ljuvlig…Jag har beslutat att handla precis som jag skulle-”
“-om jag hade strävat med all min makt att vara denne ende på min livstid.”
Förstår ni vad han menar? Tänk efter…
Det kan bara finnas en kristen som är den starkaste kristne vid den tiden.
Edwards’ mål var att vara denne.
En del kanske tycker det är arrogant… OK gå och var den sämsta kristne!
Tror du att det kommer ära Gud? Snacka om att få allt upp och ner.
Nej vi bör alla vilja säga: “Gud jag vill vara den, i denna generation-”
“-i denna tid, som kristendomen lyser genom som klarast, genom mitt liv-”
“-som ärar Gud.” Edwards sa detta när han var 18-19 år.
När jag var i den åldern tänkte jag bara på att spela amerikansk fotboll.
Edwards tänker på: “Jag vill vara den störste kristne i denna generation.”
I de övriga besluten planerar han resan för hur han ska ära Gud-
-och vara denne ende mest fullständiga kristne under sin livstid.
I min bok om Jonathan Edwards’ beslut delar jag in dem i de olika ämnena-
-som han tar upp. Det finns en uppsjö ämnen som han täcker-
-under hela sitt kristna liv, och tiden räcker inte för en överblick.
Men nu vill jag bara ta ut en bit, en del, och fokusera på ett område-
-som tar upp någonting mycket viktigt med hans liv.
Detta ämne kanske förvånar er.
Medan Edwards ville leva till Guds ära och bli störst i sin generation-
-ville han göra detta i livets praktiska detaljer, det alldagliga.
Han ville leva med ett evighetsperspektiv. Och för att leva så-
-finns det tre ämnen som måste finnas där, dagligen, ständigt:
Att livet är kort.
Att döden kommer med säkerhet.
Och att evigheten är lång.
Att livet är kort.
Döden kommer plötsligt.
Och evigheten är lång.
Andra gånger sa Edwards:
“Gud…”
“-bränn evigheten-”
“-på min näthinna.”
Detta var en metafor för att leva med ett evighetsperspektiv.
“Jag vill leva på ett sätt att jag inte är fast i det obetydliga-”
“-i denna timliga värld som om detta är allt som finns.”
“Om jag ska resa mig över det timliga och leva för det eviga…”
“Om jag ska resa mig över det som jag ser och leva för det jag inte ser…”
“Om nuet ska räknas för evigt, måste jag ha detta evighetsperspektiv.”
Detta är vad vi alla här idag behöver, vi måste leva för evigheten.
Hur kommer det jag gör just nu att påverka evigheten?
Edwards skrev flera beslut som handlade om tiden, döden och evigheten.
Beslut nr. 5… Edwards förstod att tiden är dyrbar.
Detta drev honom. Han förstod, att om han slösade bort sin tid…
…skulle han inte kunna ära Gud som mest.
Beslut nr. 5 säger: “Jag har beslutat…”
Vad tycker ni om de orden? Hur många är egentligen beslutsamma?
Hur många känner du som beslutsamt lever sina kristna liv-
-och inte är som havets vågor som kastas fram och tillbaka?
Hur många väljer inte den lättaste vägen utan den svåraste vägen-
-så att de är inriktade på att leva för evigheten?
Edwards var bestämd och beslutsam. Han var inte hemfallen åt det plötsliga.
Han hade satt sina prioriteringar i livet och dessa styrde hans beslut.
“Jag har beslutat att aldrig låta någon tid gå förlorad; utan bli bättre-”
“-på att förvalta den så mycket som möjligt.”
Med detta förstod Edwards: Jag kan endast ära Gud i detta liv-
-på just den tid som Gud har gett mig på denna jord.
Därför är denna tid dyrbar, som flytande guld, och jag får inte slösa bort-
-ett enda ögonblick, för jag ärar Gud genom att använda tiden rätt.
Om jag använder tiden på ett vist sätt, kan jag ära Gud på bästa sätt-
-med det jag fått. Därför hade han ingen tid att förlora.
Han menade att man kunde förlora rikedom men sedan vinna den igen.
Men så är det inte med tiden. När tiden väl gått förlorad-
-kan den inte ersättas igen.
Edwards hade höga tankar om Guds suveränitet och förstod en grundsanning:
Antalet dagar, timmar och sekunder har redan enväldigt förordnats av Gud.
Innan jordens grund var lagd bestämde Gud när jag skulle födas.
Och han har bestämt när jag skulle dö.
Och allt däremellan har Gud bestämt att jag ska leva.
Det mest fullkomliga och visa antalet som valts åt mig.
Job 14:5 “Eftersom människans dagar är bestämda, hennes månaders antal-”
“-fastställda av dig, och du har utstakat en gräns-”
“-som hon ej kan överskrida.” Du kan inte överskrida det förutbestämda-
-antalet månader och dagar och sekunder som du har att leva på.
Ps 90:12 säger: “Lär oss inse att våra dagar är räknade-”
“-så att vi får visa hjärtan.” Gud har räknat våra dagar.
Det är vist om vi räknar våra dagar.
Ps 139:16 “Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster.”
“Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda-”
“-innan någon av dem hade kommit.” Gud har förordnat din tid på jorden.
Du kan inte kasta bort en sekund och leva med något annat mål-
-än att ära Gud till max.
För att ta det ännu längre… Edwards förstod att Gud inte bara bestämt-
-ett antal dagar, utan att det även fanns bestämda tillfällen i denna tid-
-för att göra det som Gud utsett mig till…
Och jag måste ta dessa tillfällen i akt när dörrarna öppnas.
Sedan stängs dessa dörrar, och jag måste gå igenom dem inom en viss tid.
Ef 5:16 är väldigt tydligt med detta. En av Edwards starkaste predikningar-
-var om denna text. Jag vill gärna dela lite av den i slutet om jag hinner.
Ef 5:16 säger att vi ska göra det mesta av tiden. Det mesta av tiden.
Ordet för tid är inte “chronos” – klocktid (en “kronometer” är ett ur).
Detta ord använder inte Paulus här om att göra det mesta av tiden.
Det är “kairos” som betyder tidpunkt eller tillfälle.
En bestämd tidsperiod där Gud gett dig tillfälle att göra något för Honom.
Detta kallar vi ofta “gudomliga tillfällen”.
Tider som Gud förordnat. Tider som Gud öppnat för oss att ära Honom med.
Dessa öppna dörrar stängs snart.
Jes 55:6 “Sök HERREN medan han låter sig finnas, åkalla honom-”
“-medan han är nära.”
Ps 69:14 “Men jag ber till dig, HERRE, i nådens tid.”
Ps 32:6 “Därför skall alla fromma be till dig medan du är att finna.”
Ibland är Gud att finna, ibland är Han inte att finna.
Ibland är Gud nära, ibland borta.
Det fanns en tid för Satan att gå fram och fresta Kristus i öknen.
Det finns tillfällen då Satan drar sig undan och kommer tillbaka igen.
Det finns tillfällen i ditt liv då du ska göra vissa saker, idag, nu.
Dessa tillfällen får du inte fler gånger i ditt liv.
Fäder, ni har tillfällen med era söner och döttrar idag-
-som ni inte har nästa år.
De kan inte bli replikerade igen. Vi måste ta tillfället i akt.
Edwards förstod detta och därför var han driven redan som ung.
Han måste ta vara på tiden—ingen tid att förlora.
Hans liv hade en takt och en press att göra Guds verk medan det är dag-
-för på natten kan ingen arbeta.
Känner du denna press från evigheten i ditt liv?
Vaknar du och känner: “Detta är dagen som Herren gjort, jag ska glädjas…”
Att Gud har ordnat goda gärningar att vandra i, att jag känner ödet-
-varje stund, varje dag?
Skulle du säga: “Gud, bränn evigheten på min näthinna”?
Det skulle göra stor påverkan på hur du använder tiden i eftermiddag.
Det skulle påverka hur du använder tiden ikväll.
Det skulle göra stor påverkan på ditt TV-tittande.
Hur mycket sover du? När går du och lägger dig? När vaknar du?
Hur mycket läser du Bibeln? Hur mycket ber du? Hur mycket vittnar du?
Är du besluten? Du har bara denna korta tid…
Edwards sa att han ville förvalta den på allra bästa sätt.
Han förstod att han måste vara strategisk och tänka efter.
Han måste granska hur han förvaltat sin tid.
I Ef 5:15f. står det “Se alltså noga till hur ni lever, att ni inte lever-”
“-som ovisa människor utan som visa. Ta väl vara på varje tillfälle-”
“-ty dagarna är onda.”
Verbet “ta vara” – “exagorazo” betyder “köpa upp”.
Det är som att gå till marknaden och se något som inte mer kommer säljas.
Och om du vill köpa det, måste du köpa det nu.
Det är som om det är rea och ett tillfälligt erbjudande.
Om du vill få det till det här priset, måste du köpa det nu-
-och du kan inte komma tillbaka nästa vecka och köpa den här saken.
Om du ska ha det, måste du köpa det nu.
Du kan inte skjuta upp det. Transaktionen med den som säljer-
-måste genomföras nu. “Köp tiden, ty dagarna är onda.”
Edwards förstod att dessa dörrar öppnas i livet, och då måste han gå in-
-och han måste köpa upp denna tid.
När jag gick i college, Texas Tech University, jag växte upp i Tennessee.
Jag fick idrottsstipendium och när jag började på college kändes det-
-som att åka till månen!
Det var långt borta från floder, sjöar, grönt gräs och träd…
Ut till västra Texas’ karga landskap. Det var en stor familjehändelse.
Min familj hade en folkabuss…
Vi var inte hippies då men vi hade en folkabuss.
Mor, far, jag, bror, syster. Vi åkte alla för att ta mig dit.
Jag var äldste sonen och detta var ett stort steg.
Jag minns när jag flyttade in på rummet.
Mor och far hjälpte mig packa upp, ordna, bädda sängen, puffa kudden-
-sätta upp en liten väckarklocka. Allt man brukar göra.
I slutet höll min far tal för mig…
Jag minns att han sträckte sig efter någonting i fickan-
-och drog ut en dollarsedel. Han sa: “Steven, dina pengar för terminen…”
Jag väntade på svaret. Mamma stod bakom honom, och han gav mig pengarna.
Det var väldigt lite pengar!
Jag räknade på allting medan han pratade och delade upp det i månader-
-veckor, dagar, måltider… Dessa pengar…
Han drog fram dollarsedeln och drog den i dess motsatta hörn.
Ingen kunde handskas med en dollarsedel som min far.
Han var den mest sparsamme man som någonsin vandrat på jorden.
Än idag har jag aldrig druckit en stor cola…
Alltid en liten med påfyllning.
Jag brukade klicka med hans kulspetspenna, och han tog den och sa:
“Det är en gång mindre som den kommer att fungera.”
Jag antar väl det…
Iallafall sa han hur mycket pengar det var. “Detta är allt du får.”
“Det måste räcka för hela terminen.”
“Varje gång du sätter handen i fickan och drar ut en dollarsedel-”
“-kom ihåg hur jag står här med denna sedel. Jag vill att du spenderar-”
“-varenda dollarsedel vist.”
“För när de är slut, finns inga mer.”
Jag visste att pappa var allvarlig som en hjärtattack.
Och jag visste att mamma skulle ge mig mer!
Hon stod nämligen och log bakom pappa när han höll talet. Hon blinkade.
Men jag har aldrig glömt det lilla talet.
Likadan måste jag vara med den tid jag fått tilldelad i livet.
Jag har inte en dag att slösa bort, du har inte en dag att slösa bort.
Jag har inte en morgon eller kväll att slösa bort.
Jag minns en man som besökte mitt kontor under min första tid som pastor.
Han ville besöka och kom in på kontoret. Jag frågade vad han behövde.
“Ingenting, egentligen. Jag vill bara slå ihjäl lite tid.”
Många går igenom livet på detta sätt. De är tidsdödare.
Det hade varit trevligt om de bara slog ihjäl sin egen tid…
Men de vill slå ihjäl andras tid också. Och man tar ifrån andra deras-
-maximala möjlighet att ära Gud och vara produktiv i att söka-
-det Gud lagt fram i Sin vilja.
Det finns givetvis utrymme för rekreation. Sabbatsprincipen finns i Bibeln.
Vi måste vila, vi behöver rekreationens återhämtande.
Vi kan inte ha gasen i botten hela livet. Det är som att stryka under-
-alla ord på alla sidor så att ingenting egentligen sticker ut.
Livet har olika perioder. Men du har bara en viss tid på denna planet-
-att andas Guds luft, dricka Guds vatten och göra Guds vilja.
Och för Guds skull, sätt igång med vad Han kallat dig till!
Om du är kallad att bli pastor, eftersök det.
Om det är dags att kliva och gå åt ett visst håll så sök Guds vilja!
Tiden är begränsad.
Jag vill visa er ett annat “beslut”…
Bruce, vad är klockan… När ska jag sluta?
—Du är färdig när du är färdig.|—Jag menar…
—Vid halv tolv-tiden.|—OK, visst!
Jag fixar det…
Whitefields sista predikan var ju på två timmar, som jag berättade.
Beslut nr. 7:
“Jag har beslutat att aldrig göra någonting som jag inte skulle våga göra-”
“-om det hade varit min sista timme.”
Edwards ville leva som Baxter sa att vi bör predika:
Som en döende man för döende människor, som om det vore den sista predikan.
Edwards tänkte sig att vid slutet av sitt liv se tillbaka-
-och han ville inte finna att han gjort någonting som han inte hade gjort-
-om det var hans sista stund.
När han studerade evangelierna såg han att Kristus ständigt var medveten-
-om Sin sista stund. Joh 2:4 “Min timme är ännu inte kommen.”
Detta var mållinjen. Detta var slutförandet av det Fadern hade bestämt.
Och Han fortsatte mot detta mål och höll alltid ögonen på denna stund.
Joh 7:6 “Min stund är ännu inte här.” v. 30 “Hans timme hade inte kommit.”
Joh 12:27 “Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag-”
“-kommit till denna stund.”
Joh 17:1 “Stunden har kommit. Ära din Son, för att Sonen må ära dig.”
Joh 19:30 “Det är fullbordat.”
Han var aldrig virrig. Han irrade inte runt på vägen.
Han fuskade inte lite här eller testade någonting annat där…
Han hade en mogen målmedvetenhet i sitt liv och tittade inte åt sidorna.
Han tittade inte på de andra, hans blick var fäst på mållinjen.
Han förberedde hela sitt liv på sitt livs sista stund—att dö bra.
Att dö utan ånger, utan att säga som så många: “Om jag bara gjort detta…”
“Om jag bara gjort dessa val och försökt detta.”
Nej, vid slutet av mitt liv, vill jag säga: “Det är fullbordat.”
Han ville dö som sin Mästare, i centrum för Guds vilja med hans liv.
“Jag har beslutat att aldrig göra någonting som jag inte skulle våga göra-”
“-om det hade varit min sista timme.”
Kan du tänka dig ditt livs sista timme?
Oavsett om det är ikväll, eller om en månad. Om ett år, årtionde…
Vem vet hur saker kommer att vara, vem vet vilka som är där…
Om Herren dröjer; denna timme är markerad på Guds kalender.
Du måste hålla dig fokuserad och fast på ditt livs sista timme.
Så att du kan dö utan ånger. Gör val och beslut idag som påverkar vägen-
-som du tar när du är framme på den sista dagen.
Beslut nr. 10… Detta är ett beslut som kommer få dig att mogna.
Detta är ett beslut som får en 18-årig pojke att se ut att vara 68, 78 år.
Detta kommer ger er visdom som går längre än era år.
“Jag har beslutat: När jag känner smärta-”
“-så ska jag tänka på martyrskapets och helvetets smärtor.”
Om du ska leva med ett evighetsperspektiv…
Och när du möter besvikelser och prövningar…
När du möter problem, svårigheter och motstånd, och förtryck.
Då måste du ha det i rätt perspektiv.
Vi har en tendens att bli upptagna med våra bekymmer. Och så växer de…
Och de växer och växer, och blir värre. De överväldigar och skrämmer oss.
Och de gör oss paralyserade. De får oss att bli självcentrerade-
-och besegrar oss, och får självömkan att uppstå i våra hjärtan.
Edwards sa: “För att hålla allt i rätt perspektiv…”
“…vill jag ständigt tänka på martyrer och själar i helvetet.”
Att tänka på martyrerna i Foxes bok, som blev fastspända vid pålen-
-och vittnade om tron på Herren Jesus Kristus.
De blev brända på bål för sitt vittnesbörd om evangeliet.
Och i jämförelse har vi aldrig ens haft en dålig dag här på jorden.
För sju år sedan blev jag tvingad att lämna pastorsposten i en församling.
Det var en mycket smärtsam upplevelse.
Jag blev förnedrad offentligt.
Familj, vänner, fiender, tidningar, TV…
Det är mycket smärtsamt att genomgå.
Att ställa sig och predika den sista predikan och lämna in sitt avsked-
-och sedan lämna byggnaden.
Vet ni vad som hjälpte mig att få perspektiv på allt?
Det var när jag läste om martyrerna under den engelska reformationen.
Jag läste om de som predikade det jag predikade, och de blev fastspända-
-på pålar och brända till aska.
Jag gick bara iväg. Jag satte mig i bilen. Min son körde flyktbilen…
Jag kunde kliva ur bilen och skaka sanden av fötterna.
Jag fick skjuts hem, åt mat. Nästa dag spelade jag golf med pojkarna.
Jag har aldrig haft en dålig dag.
I min predikobibel har jag en bild av John Rogers som brändes på bål 1555.
Han var den förste martyr som brändes av “Bloody Mary”-
-för sin evangeliska tro.
Längst bak i Bibeln har jag träsnideriet av John Rogers-
-där han spändes vid pålen i London och brändes ihjäl framför sin kyrka.
Inför hans församling, i ett försök att skrämma dem alla.
De brände herden för att skingra fåren.
När jag läste detta “beslut” av Edwards, tänkte jag att det fanns mycket-
-vishet här. Vi bör alla ständigt tänka på martyrskap och helvetet.
Inte för att vi är morbida eller har martyrkomplex, inte alls.
Men det som gör oss upprörda och stressade kommer faktiskt inte-
-ens i närheten av vad martyrerna upplevde.
Han nämner också helvetet!
Låt mig påminna oss alla, att om vi fick vad vi förtjänade-
-skulle vi alla vara i helvetet just nu.
Vi hade varit i helvetet sedan vi föddes.
“Den dag du syndar ska du döden dö.”
Det faktum att vi inte just nu är i helvetet och lider de fördömdas kval-
-är en mycket bättre behandling än vad någon av oss förtjänar.
Detta är en teologisk sanning som ger rätt syn på tillvaron.
Jag har just nu press i mitt liv som pressar mig och får mitt sinne-
-att fastna i de sakerna. Och det är inte andligt hälsosamt-
-att bli koncentrerad på detta. Jag måste tänka på det där ovan-
-och inte det jordiska. Jag måste även tänka på det där nere.
Själar plågas i helvetet just nu. Inse att denna nåd som jag fått-
-är så förbluffande, att jämfört med de i helvetet, har jag inga problem.
Jag har ingenting att klaga på. Jag kan inte tycka synd om mig själv.
Jag kan inte gnälla eller vara i centrum och dra in alla i mina problem.
Jag är inte i helvetet.
Jonathan Edwards, som 18-åring, bestämde sig: “Jag ska tänka på helvetet-”
“-och jag ska tänka på martyrskap, och ha rätt perspektiv på tillvaron.”
Jag åkte till London för några år sedan.
Jag gick av planet, tog tunnelbanan. Jag ville först besöka Bunhill fields.
Jag ville se var puritanerna var begravda, på den tiden utanför staden.
John Owen fick inte bli begraven innanför stan. Inte John Bunyan heller.
Isaac Watts fick vara utanför.
Jag ville gå dit och stå bland de som blivit förkastade-
-och dött en förödmjukande död. Sen gick jag till S:t Bartholomews sjukhus.
Intressant nog var det där Martyn Lloyd-Jones praktiserade medicin-
-innan han kallades som predikant.
På baksidan av sjukhuset finns en liten mässingsplatta som ingen ser.
Och där står det: “Här blev John Rogers bränd på bål-”
“-för sin evangeliska tro på Guds Ord och evangeliet om Kristus.”
Jag tittade på det för att få det fast på minnet igen.
Dessa män betalade ett stort pris för sin kristna tro.
Och när jag lever mitt andliga liv, har jag beslutat-
-att när jag känner smärta och besvikelse. När jag blir missmodig-
-så ska jag tänka på martyrskapets och helvetets smärtor.
En till, sedan är vi klara.
Beslut nr. 50:
“Jag har beslutat att göra det jag tror att jag hade bedömt som bäst och-”
“-klokast när jag träder in i den kommande världen.”
Edwards ville att hans liv skulle formas av det som skulle vara viktigast-
-när han kom in i himlen.
Det som är viktigt där måste vara dominerande i mitt liv nu.
Det som är en prioritet i himlen, måste längst upp på listan i mitt liv nu.
Det som har betydelse för Gud och Kristus i evigheten, i himlen-
-runt Guds tron för evigt. Det som är som mest värt på den dagen-
-måste vara som guld och silver i mitt liv idag. Detta menar Edwards.
Han citerar 2 Kor 4:18 “Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot-”
“-det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.”
Edwards valde att leva sitt liv på ett sådant sätt-
-att han inte var upptagen med det synliga utan det osynliga.
Inte med det timliga, utan det eviga—inte det jordiska, utan det himmelska.
Han ville att hans liv skulle räknas till max för Gud.
Spola fram till slutet av hans liv…
Hur dog alltså Edwards? Hur såg det ut på hans sista dag?
Det är inte en slump att Jonathan Edwards faktiskt blev den störste-
-predikanten, pastorn, teologen, författaren, höll den största predikan.
Det var inte för att han hade tid att slå ihjäl och bara gled omkring-
-och letade efter någonting att göra. Han var bestämd och besluten.
Han blev tredje rektorn i Princeton efter sin svärson.
Ni kan nog historien, att strax efter att han installerats som rektor-
-beslutade han sig för att skriva om frälsningshistorien, hans storverk.
I klass med Calvins “Institutio”, Luthers “Trälbundna viljan”.
Efter en månad, 13 feb 1759 blev han vaccinerad mot smittkoppor.
Han föregick med gott exempel så att studenterna också skulle vaccineras.
Presidenten tar vaccin för att visa att det inte är farligt.
Han tog vaccinet, men tyvärr fick det motsatt effekt på honom.
Hans hals svullnade så att han inte kunde andas.
Hans fru Sarah var i New York där han tjänat indianerna.
Nu hade han kommit till Princeton för att bli rektor och är där ensam.
Endast hans dotter Lucy står vid hans säng.
Jag var nyss i Princeton och besökte detta hus och rum där han dog.
“Kära Lucy, det verkar vara Guds vilja att jag snart lämnar dig.”
“Ge därför min vänligaste kärlek till min kära hustru-”
“-och säg till henne att den ovanliga förening som vi haft-”
“-har varit andlig och därför kommer att fortgå för evigt.”
“Jag hoppas att hon får stöd i denna prövning och villigt lyder Gud.”
“Till mina barn: Nu lämnas ni faderlösa. Jag hoppas det driver er alla-”
“-att söka en Fader som aldrig överger er.”
Jonathan Edwards hade förberett hela sitt vuxna liv inför denna stund.
När slutet kom nära, svor han inte eller skrek eller stretade emot.
Han var en man som förberett sig själv inför denna dag.
Han dog som han hade levt: Till Guds ära.
Han dog plötsligt 22 mars 1759 vid 55 års ålder, två korta månader-
-efter att ha blivit rektor vid det college som kom att bli Princeton.
När hon hörde om Jonathans död var Sarah kvar i Stockbridge och packade.
Hon skrev detta till dottern Ester: “Vad ska jag säga?”
“En helig och god Gud har täckt oss med ett mörkt moln.”
“O att vi skulle kyssa spöet och lägga handen för munnen.”
“Herren har gjort det. Han har fått mig att beundra Hans godhet-”
“-att vi hade honom så länge. Men min Gud lever och Han har mitt hjärta.”
“O vilket arv min man och din far har lämnat åt oss. Vi är givna åt Gud.”
“Och där är jag att i kärlek vara din tillgivna moder. Sarah Edwards”
När hon kom till Princeton med tillhörigheterna dog hon direkt.
Sedan dog Lucy inom några månader. Och går man till kyrkogården i Princeton-
-ligger Jonathan Edwards där, och bredvid honom Sarah.
Båda hade levt och planerat vägen fram till dödsdagen.
De ville maximera den tid de fått. För att leva varje stund-
-i att söka Guds ära.
Hur investerar du ditt liv? Hur mycket tid har du kvar på denna jord?
Det är osäkert. Bara Gud vet. Hur vist förvaltar du-
-de tillfällen du har fått?
Må vi alla räkna våra dagar så att vi får visa hjärtan inför Gud.
Låt oss be.
Vår Fader…
Du har suveränt ordnat det så att vi skulle födas på 1900-talet-
-och leva på 2000-talet. Du har utsett vilka föräldrar vi skulle få.
Våra personligheter, kön, utseende och fysiska kroppar.
Begåvningar och förmågor…
Du utsåg dagen då vi blev omvända och vilka människor som påverkat oss.
Till och med de som haft dåligt inflytande har du bestämt till det goda.
I detta har du fått allt att samverka till vårt goda.
Du har redan föreskrivit slutet på våra liv.
Om inte Kristus återvänder innan, kommer vi alla här att dö.
Och vi måste förbereda oss för den dagen nu.
Må du leda oss att gå steg för steg längs den smala vägen-
-när vi fortsätter vår resa i denna värld.
Jag ber att vi ska känna brådskan, och att vi behöver öka takten.
Och fortsätta till Guds kallelse uppåt i Kristus Jesus.
Låt oss löpa det lopp vi har framför oss, låt oss inte slå i luften-
-låt oss slå våra kroppar så att vi inte blir diskvalificerade.
Låt oss springa uthålligt det lopp vi har framför oss-
-låt oss inte bli insnärjda i synd utan hålla blicken fast på Jesus:
Trons upphovsman och fullkomnare.
Fader, välsigna dessa människor. Och när dammet lagt sig från konferensen-
-ber jag att där ska finnas en säkerhet och centralitet kring dessa-
-sanningar, som blir tryggade och förankrade i deras hjärtan.
Må vi leva som forntidens mäktiga män och vara som de-
-som vände upp och ner på världen. Fader, jag ber Dig välsigna dessa-
-så att de blir till välsignelse för många fler.
Och att det eviga ödet för andra ska bli ändrat genom att-
-dessa människor här söker Din vilja.
Jag överlämnar dem åt Din nåd och Ditt Ord som har makt att helga dem-
-och göra dem starka. Jag ber i Jesu Kristi namn, amen.
Översatt av evangeliecentrerat.se
Dr. Steven J. Lawson är ordförande och grundare för OnePassion Ministries, som utrustar bibelutläggare att få igång en ny reformation i kyrkan. Han har varit pastor i 34 år och har skrivit över 20 böcker. Han och hans fru Anne har fyra barn.
