Pastorer bör predika troget och sedan sova lugnt och gott på natten. Varför? För att Jesus lär oss att det är Guds Ord som gör verket. Kristna må vara medlet, men inte vägen, likt att så och skörda. De väsentliga delarna av att sova lugnt är: ödmjukhet, lydnad, flit och förtroende.
TEOLOGIN OM SÖMN!
Tack, CJ, jag har två svar till detta…
1. Jag gick just miste om min eviga belöning.
Jo, jag tackar!
2. Vill du tala på min begravning?
Det här är en fantastisk konferens med underbar gemenskap och-
-undervisning i det som är livsviktigt för oss när vi tjänar Kungen-
-och främjar Hans ärorika namn i världen.
Jag är verkligen välsignad och hedrad att få tala på detta mycket-
-viktiga sammanträde och har funderat länge och noga över vad Herren-
-vill att jag ska rikta er uppmärksamhet på.
Jag har landat i detta, och jag litar på Herren. Det är i Markus 4.
Kanske för att jag predikar igenom Mark och det har mina tankar-
-just nu, men jag vill att ni slår upp era biblar till Markus kapitel 4.
Jag vill tala om vad jag kallat för ”teologin om sömn” och under tiden-
-vill jag att ni ska veta att jag sover väldigt gott.
Vart jag än är i världen, kan jag sova och den förmågan tror jag i-
-viss mån har att göra med min teologi.
Det är vad titeln kommer ifrån. Om jag trodde att själars frälsning-
-berodde på mig vet jag inte hur jag skulle kunna sova gott.
Jag förstår fasorna med det eviga Helvetet, Guds vrede, evig dom.
Jag förstår vad som står på spel. För mig är det en passion att nå-
-människor med Evangeliet. Med denna övertygelse djupt inom mig-
-hade jag i andra sammanhang kunnat ha mycket svårt att sova-
-på grund av dessa mycket brådskande frågor.
Men jag förtröstar på Herren och Hans makt, och inte på mig själv.
Därför kan jag åtnjuta vila, fysisk återhämtning, ibland omväxling-
-för det är inte jag som gör Herrens verk. Mitt ansvar är begränsat.
Någon skrev nyligen om mig, detta är ett citat…
”MacArthur kan inte nå dem som den missionella kristna rörelsen når”-
-”så om han och hans följare lyckas ta dess legitimitet ifrån den”-
-”skulle de individer som inte kommit till tro förhoppningsvis”-
-”bara ligga på tiotals miljoner under nästa århundrade.”
Den här killen påstår alltså att om jag tar legitimiteten ifrån-
-de samtida kulturella förändringarna av Evangeliet så kommer det-
-att kunna leda till att tiotals miljoner kommer till Helvetet.
Nästa stycke säger detta: ”Men MacArthur är reformert, så i grunden”-
-”kan han vara så overksam som han vill i sin evangelisation”-
-”eftersom hans gärningar inte har någon del i människors frälsning.”
”Hur många ska gå förlorade på grund denna ovilja att vara missionell?”
Det här var en vinkel på mig som jag aldrig läst förut.
Men på något sätt gör min reformerta teologi mig ansvarig för att-
-tiotals miljoner hamnar i Helvetet.
Men det är den typen av ”nyfinneyansk pelagianism” som motiverar många-
-i den evangeliska kristenheten, som tror att Evangeliets framgång-
-är beroende av deras övertalningsförmåga och uppfinningsrikedom.
Sådant tänkande leder oundvikligen till att man ändrar på Evangeliet.
Om jag kände för en enda minut att någon var på väg till Helvetet-
-för att jag inte lyckats göra de ändringar som behövdes på budskapet-
-för att de skulle övertalas till att tro, så hade jag haft mycket-
-svårt att sova. Det är ju en ganska tung börda att bära.
Den synen delar vi inte här. Alla vi som är här, är här för att vi-
-inte blivit motiverade av känslomässig retorik från en dålig teologi-
-utan vi är motiverade av Guds Ord.
Vi är motiverade av Skriften och under detta pass vill jag-
-se på Markus fjärde kapitel, eftersom det är som ett stort manifest-
-från vår Herre om frågan om evangelisation.
Denna text har parallellställen i Matteus 13 och Lukas 8.
Kapitlet börjar med att berätta att Herren började undervisa igen-
-vid sjön och en så stor skara samlades att han klev i en båt-
-och satte sig. Hela skaran stod på land och Han talade i liknelser.
Det här var någonting som hände för Jesus varje dag i Hans-
-verksamhet i Galiléen. Massiva folkskaror var så trängande-
-att Herren och apostlarna många gånger inte ens hann äta.
De kunde inte skaka av sig folket länge nog för att hämta mat.
Det var tiotusentals människor. När Han mättade fem tusen män-
-plus kvinnor och barn, var det minst 20-25 000 människor.
Det var inte en ovanlig samling som pressade sig mot Honom.
Ofta behövde han kliva i en båt, ut på sjön bara för att kunna ha lite-
-rum mellan Sig och folkskaran.
Folket attraherades av Hans makt över demoner, sjukdomar och död.
Ingen kunde förneka Hans makt att göra under.
Inte ens Israels högsta ledare försökte bortförklara miraklen.
De var helt enkelt för massiva, konstanta och långtgående.
Men i denna stora och fascinerade folkmassa kring Herren och undren-
-var det endast ett fåtal av dem som var sant troende.
De var så få att en av Hans lärjungar senare, i Lukas 13, frågar-
-om det bara är få som blir frälsta.
Hela företaget såg inte ut som det gick som förväntat.
Med tanke på att Jesu efterföljare kände till Gamla testamentet-
-borde de ha förstått vad Jesajas nionde kapitel utlovar om den-
-kommande Messias: att Hans välde och rike inte skulle ha något slut.
Att Han skulle komma som en dominerande makt och närvaro i världen.
De måste ha känt till Jesaja 45 från vers 22, i det storslagna kapitel-
-som firar Guds enastående ära, att det kommer en dag då Gud inte bara-
-ska komma med frälsning till Israels folk utan hela världen.
Om de var bekanta med Jesajas 60:e kapitel hade det varit likadant.
Messias ankomst var alltid kopplad till folkets frälsning-
-och internationell påverkan.
Men nu hade Herren hållit på, detta är något år före korset-
-så Han har nu hållit på i två år. Folket hade visserligen en ytlig-
-fascination, men inte många var riktiga efterföljare, sanna troende.
Vad är fel? Varför är det såhär? Var är folkets omvändelse?
Var är folkets återlösning? Var är uppfyllelsen av att hednafolken-
-ska komma till Israel, till Israels Gud? Vad är problemet?
Det köttsliga svaret skulle vara att vi behöver en ny strategi.
Den här fungerar ju inte. Så svarar alltid köttet när evangelisationen-
-inte får stor framgång och bara låga siffror.
Så är det än idag. Och vi kan reagera med att tro att-
-det är vårt fel, att vi inte gör detta rätt. Vi kanske inte vet-
-hur vi borde möta människornas känslomässiga behov.
Det är svårt, eftersom Jesus i princip avskaffade all sjukdom i Israel-
-under sin verksamma tid, drev ut demoner och hejdade begravningar-
-genom att uppväcka döda.
Borde inte detta ske för oss också? Kanske det finns andra sätt.
Kanske vi tappat kontakten med trenderna, känsligheterna, stilen-
-eller psykologin i vår tid. Vi kanske måste hitta ett annat sätt.
Vi kanske måste förstå att människor motiveras psykologiskt.
Och att de motiveras materiellt och känslomässigt?
Som vi hörde häromkvällen, att de motiveras av det intellektuella.
Detta är den sortens köttsliga tänkande som i princip ligger bakom-
-alla försök att ändra på Evangeliet, att vi på något sätt måste-
-överträffa syndarens motstånd, genom att skapa ett budskap som-
-syndaren inte står emot lika mycket.
Det måste paketeras på ett sätt som syndaren känner sig hemma i.
Budskapet behöver förresten också vara vänligt, och det är bra om det-
-är roligt också. Församlingen har drabbats av olika entreprenörstyper-
-som kan ändra resultaten genom att ändra på budskapet.
Jag tror även lärjungarna gick i de tankarna.
”Gör vi verkligen rätt? När uppfylls dessa messianska löften?”
Nu är det ett år kvar till Missionsbefallningen och Herren ger-
-oss ett helt kapitel av undervisning i evangelisation.
Det här är grunden för att förstå biblisk evangelisation.
Det är uttömmande, detaljerat och avgörande att vi förstår.
Jag vill börja med att låta er se på verserna 26-29.
Från denna del av kapitlet har jag tagit titeln.
Vår Herre ger en serie liknelser här och denna finns bara i Markus.
De andra finns med i Matteus och Lukas, men denna finns bara i Markus.
Jesus sade: “Guds rike är som när en man sår säd i jorden.”
”Han sover och stiger upp, natt blir dag och säden växer och skjuter”-
-”i höjden, han vet inte hur. Av sig själv ger jorden gröda: först”-
-”strå, sedan ax och sedan moget vete i axet. Och när grödan är”-
-”mogen låter han genast skäran gå, för skördetiden är inne.”
Vår Herre talade om Guds rike och med detta menade Han frälsningens-
-sfär, som Han härskar över. Hans herravälde över troende, hur det är.
Det är som säd som växer upp och bonden vet inte hur.
Han som är expert på jordbruk. Evangeliets under är att-
-du sår Evangeliet, går och lägger dig, och det växer.
Vi har ingen makt över detta. Vi vet inte hur det sker, inte mer än-
-hur bonden vet hur säden som ligger död eller sover i jorden-
-frambringar överflödande liv.
Den mest spränglärde botaniker, biolog och jordbrukare kan förklara-
-livets krafter. Det enda människan ska göra, enligt Herren, är att så-
-och gå och lägga sig medan grödan mystiskt växer.
Alla verkande krafter är helt skilda från bonden, även den bäste.
Såhär talar aposteln Paulus. Vissa sår, andra vattnar och Gud-
-ger växten. Detta innefattas också i orden i Johannesevangeliet…
”Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn”-
-”åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller”-
-”av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud.”
Andlig födsel, andligt liv, frö som växer är ett gudomligt mirakel.
Vi tar en kort titt på Johannes kapitel 3.
Där är den välbekanta konversationen mellan Jesus och en av judarnas-
-ledare, Nikodemus, och det är en fascinerande diskussion.
Vi får ge Nikodemus en del heder för att han förstår metaforer.
Judarna talade alltid i metaforer.
Han vet precis vad Herren talar om – andliga frågor, inte fysiska.
Han kommer till Jesus en natt: ”Vi vet att du är en lärare som kommer”-
-”från Gud. Ingen kan göra de tecken du gör om inte Gud är med honom.”
Jesus ser bakom vad han säger – vad han tänker, och säger…
”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.”
Nikodemus ville egentligen veta hur man kommer in i Guds rike-
-och Jesus svarar att man måste bli född på nytt.
Det krävs pånyttfödelse, en ny födelse, någonting större än dig.
Du bidrog inte till din egen födelse och du bidrar inte heller-
-till din pånyttfödelse heller. Nikodemus förstår det.
”Hur kan en människa bli född när hon är gammal?”
”Hon kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?”
Han talar metaforiskt: ”Jag kan inte göra det, jag bestämmer inte över”-
-”min egen födelse och inte heller min återfödelse. Hur sker det?”
Jesus utvecklar det vidare genom att säga…
Du måste inte bara födas fysiskt, av vatten, utan av vatten och Ande.
Här lånar han språket från Hesekiel om det Nya förbundet.
Det är detta som är så fantastiskt i vers 7…
”Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt.”
”Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte”-
-”varifrån den kommer eller vart den är på väg.”
”Så är det med var och en som är född av Anden.”
Nikodemus frågar hur han kan bli född på nytt, vad han ska göra.
Jesus säger inte: ”Här är fyra steg, tre steg, be denna bön…”
Han säger att det faktiskt är bortom hans makt.
”Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte”-
-”varifrån den kommer eller vart den är på väg.”
”Så är det med var och en som är född av Anden.” Det är Guds verk.
Det är ett gudomligt mirakel. Fröet växer och bonden har ingen aning-
-om hur det går till. Han har inte makten att göra det.
Det är Anden som gör Sitt verk och blåser som vinden-
-och förvandlar och föder ett hjärta på nytt.
Det är ett gudomligt verk, vilket vår Herre helt bekräftar.
Jag vill visa er en illustration av detta när vi funderar.
I avslutningen av Lukasevangeliet finns en väl bekant och underbar-
-berättelse om rövaren på korset. Lukas 23:39.
”En av brottslingarna som var upphängda där hånade honom och sade…”
”Är inte du Messias? Fräls då dig själv, och oss också!”
Detta är ren sarkasm, ett hån. Men från en mänsklig synvinkel verkar-
-det rimligt. Faktum är ju att Jesus som påstått Sig vara Guds Messias-
-hänger nu på ett kors på fyra stora sår som åsamkats Honom genom-
-de judiska ledarnas och folkets vilja-
-och det romerska hednafolkets handling. Han är det ultimata offret-
-eftersom korsfästelse endast var för de allra grövsta brottslingarna.
Det finns ingenting övertygande utifrån Jesu plats på korset.
Ingen kunde tro någonting annat än att Han var en bluff.
Sarkasm var rimligt.
”Skojar du? Och du ska vara Messias!?” Vi antar att rövaren är en jude-
-som kanske gått i synagogan och kan alla profetior om Messias…
Om folkets omvändelse och det internationella inflytandet.
Om Kristi korsfästelse är en stötesten för judarna, och rövaren är-
-en jude då skulle det vara en stötesten för honom också.
Här är Jesus i Sin svagaste stund, ett offer i människors ögon.
Rövarens kommentar är helt förståelig: ”Du är ett skämt.”
Men den andre rövaren tillrättavisar honom…
”Fruktar du inte ens Gud, du som är under samma dom?”
Det var intressant. Var kom det ifrån? Detta är en rövare-
-en brottsling värd avrättning, och hans teologi börjar visa sig.
”Vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar för det vi gjort.”
”Men han har inte gjort något ont.”
Han bekänner Kristi syndfrihet. Wow! Och tänk nu på att Jesus-
-är bokstavligt och bildligt talat naken där Han hänger på korset-
-och blir hånad och förlöjligad. Inte imponerande, men den här-
-rövaren säger att Han är syndfri.
Han förstod Kristi syndfrihet, och så säger han:
”Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike.”
Han förstod Kristi suveränitet, att Han var Kung.
Han förstod att Kristus var Frälsaren, att Han kunde tänka på honom-
-och ta honom in i Sitt rike. Han förstod även den andra tillkommelsen…
”När du kommer [i] ditt rike.”
Han har en väldigt sund teologi. Jesus svarar…
”Jag säger dig sanningen: I dag ska du vara med mig i paradiset.”
Vad hände med den här rövaren? Enda förklaringen till att-
-han den stunden kom till tro var att Gud mäktigt verkade i hans själ.
Tror du att din klyftighet på något sätt är skälet till att någon-
-blev omvänd? Här var Jesus som svagast, till synes besegrad-
-hängande på korset, och bredvid Honom ger Guds Ande liv till ett dött-
-hjärta, ljus för en blind själ och klar tro och förståelse bryter fram.
Han blir frälst och samma dag är rövaren i Paradiset med Kristus.
Det finns ingen förklaring till detta. För mig är detta den största-
-omvändelsen i Nya testamentet.
Liknelsen säger: ”Så fröet och gå och lägg dig, för du råder inte över”-
-”resultatet.” Gå tillbaka till Markus ett ögonblick.
Vi ska gå vidare i vårt studie av Markus 4.
Observera en grekisk term som är intressant.
”Guds rike är som när en man sår säd i jorden. Han sover och stiger”-
-”upp, natt blir dag och säden växer och skjuter i höjden, han vet”-
-”inte hur. Av sig själv ger jorden gröda.”
”Av sig själv” på grekiska är “automatos” – automatiskt.
Ordet finns bara på ett annat ställe i Nya testamentet – Apg 12:10.
När Petrus befrias ur fängelset och porten öppnas automatiskt.
Gud öppnade porten och grödan växer automatiskt.
Det är en gudomlig automatik. ”Av sig själv ger jorden gröda: först”-
-”strå, sedan ax och sedan moget vete i axet.”
Bonden kan bara vänta tills det är fullvuxet och sedan skörda.
Vi må vara medlet, men vi är inte makten.
Vi må vara mellanhand, men vi är inte den orsakande agensen.
Vår uppgift är bara att så fröet och gå och lägga oss-
-och låta Guds verk ske. Det sker på de mest fantastiska sätt.
En del tar denna liknelse för att handla om Jesus som bonden som kommer-
-tillbaka för att döma. Det här fungerar inte eftersom bonden här-
-går och lägger sig. Domen är resultatet av allvetande, inte sömn.
Det här är inte Jesus i domen, bonden har sovit, Guds allvetande-
-sover aldrig, särskilt inte vad gäller att registrera de synder-
-som leder till domen. Så den enkla principen är: så och sov.
Evangeliets framgång beror inte på ditt entreprenörsskap.
Andligt liv och pånyttfödelse är gudomligt automatiskt, men det finns-
-väsentliga inslag i denna automatiska verkan som måste finnas där.
Vi behöver därför bredda vårt perspektiv här och ta upp några av de-
-andra liknelserna i kapitlet, så låt oss gå till början av kapitlet.
Jag vill inte gå in alltför mycket i detalj här, ni känner ju väl till-
-den. Men jag ska bara göra ett par punkter om hur vi närmar oss-
-evangelisationen. Några ”krokar” att hänga upp våra tankar på.
Den första är ödmjukhet. Det är självklart efter vad som just sagts.
Ödmjukhet, för det står inte i vår makt att göra verket.
Vi vill inte leva i denna löjliga illusionen. Detta utvecklas i-
-den väldigt bekanta liknelsen i vers 3. Lyssna på vår Herres ord…
”En såningsman gick ut för att så. När han sådde föll en del vid vägen”-
-”och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på stenig mark där det”-
-”inte hade mycket mylla och det kom upp snabbt eftersom det inte hade”-
-”djup jord. Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade”-
-”rot vissnade det bort. En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt”-
-”upp och kvävde det så att det inte gav någon skörd.”
Man förstår nu att lärjungarna som var med honom säger ”Ja, helt”-
-”riktigt, det där känner vi igen.”
”Vi känner väl till det scenariot där fälten skärs igenom av”-
-”stigar”. Det var så man gick in och ut, runt och igenom landsbygden-
-och vår Herres lärjungar gjorde sådant och plockade ax längs vägen.
Detta var ju tillåtet enligt Gamla testamentet.
Fariséerna fördömde dem för att de åt utan att tvätta händerna-
-och korsade dessa stigar. De förstod att det fanns berggrund under-
-marken och att fröet skulle slå ut och någon planta komma upp.
Men till slut skulle den dö när solen kom ut för att den inte kunde-
-tränga igenom berget och nå vattnet. Det blev bara på ytan, fruktlöst.
Andra fastnade i ogräsen som inte hade rensats bort från jorden.
Det kände de alla väl till. Vad de inte kände till, däremot, och vad-
-som överraskade kom i vers 8: ”en del föll i god jord, och det sköt”-
-”upp, växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.”
Den bästa forskning jag kommit fram till var att den största möjliga-
-skörden skulle kunna ge sexfalt. Jesus talar här med superlativ-
-om någonting som de aldrig tidigare erfarit.
”Trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt” var helt otänkbart.
För lärjungarna borde detta varit goda nyheter, de var bekymrade-
-över hur få som var intresserade.
Herren säger genom denna liknelse att det kommer en massiv skörd.
Ni vet historien. Det finns tre fruktlösa jordmåner: den hårda jorden-
-den steniga jorden och den ogräsdrabbade jorden.
Sedan finns det tre sorters god jord: trettiofaldig, sextiofaldig-
-och hundrafaldig. Herren förklarar liknelsen endast för lärjungarna.
I vers 10 är han ensam med lärjungarna och förklarar den, för de har-
-fått del av att veta dessa hemligheter. Men det folk som redan-
-har förkastat Honom får det inte. Med sina förhärdade hjärtan har-
-de skurit av sig själva från det. Så Han börjar förklara i vers 14…
”Såningsmannen sår ordet.” Detta är så grundläggande.
Det känns dumt att ens behöva säga det, men det borde vara uppenbart-
-för alla att det inte finns några adjektiv för att beskriva-
-såningsmannen. Vem som helst som kastar frön, det är enkelt.
Det är inte det frågan gäller i evangelisationen – vem det är, spelar-
-ingen roll. Om du har en sjaskig fröpåse eller en designerpåse-
-spelar ingen roll. Den som kastar frö är en såningsman.
Inga adjektiv ges för att beskriva såningsmannen.
Ingenting i berättelsen beskriver såningsmannen.
Det han sår är ordet, eller som Lukas 8:11 säger, Guds Ord.
Romarbrevet 10 säger att tro kommer av att höra Kristi Ord.
Medan frälsningen är gudomligt automatisk, Guds verk, kan den inte ske-
-utan budskapet om Kristus.
Hela budskapet. För några veckor sedan på Shepherd’s Conference i vår-
-församling gick vi igenom några ord Jesus brukade säga till-
-lärjungarna. Han gjorde ett under och sa åt dem att inte berätta.
Han gjorde ett till under och sa åt dem att inte gå och berätta.
Han kämpar sig fram till Jairus hus och botar kvinnan med blödningar.
Så kommer han till Jairus hus där det är kaos. Där är professionella-
-sörjare och flöjtspelare. Jesus kastar ut dem alla och går till-
-rummet där den döda flickan är och återuppväcker henne från de döda.
Åt familjen säger Han: ”Berätta inte om detta för någon”.
Varför gör Han detta? Efter detta mirakel: ”Berätta inte.”
En del säger att Han ville minimera folkmassan eftersom det bara-
-skulle bli ännu mer messiansk hysteri vilket skulle trycka bort-
-Honom från Hans planerade schema.
Försökte Han mildra makthavarnas fientlighet som bevakade varenda-
-steg Han tog och hatade Honom? Försökte Han hålla låg profil för-
-att undvika att reta upp dem ännu mer?
Handlade det om detta? Nej, Han svarade själv…
”Vem säger folket att jag är?” (Lukas 9)
De svarade: ”Johannes Döparen. Men en del säger Elia, och andra att”-
-”någon av de gamla profeterna har uppstått.”
Han sade till dem: ”Och ni? Vem säger ni att jag är?” Petrus svarade…
”Guds Messias.” Wow… och i Matteus säger Jesus till honom efter detta…
”Kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader.”
Det sker genom gudomlig uppenbarelse.
Sedan, i vers 21, varnar Han dem och befaller dem strängt att inte-
-tala om det för någon.
”Berätta inte om den döda flickan Jag just uppväckte, berätta inte om”-
-”dessa som jag just botat, berätta inte att jag är Messias, för någon.”
Varför? Nästa vers, Lukas 9:22: ”Människosonen måste lida mycket och”-
”bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda.”
”Han måste bli dödad, och på tredje dagen uppväckt igen.”
Efter det, berätta för alla att budskapet inte är helande, gratis mat-
-eller ens bara att Jesus är Messias.
Budskapet är korset och uppståndelsen, sedan ska ni gå ut i världen-
-och berätta för alla. Det är Missionsbefallningen.
Herren förklarar det själv och jag drar bara ut det.
Vårt budskap är korset och uppståndelsen, bekänn Jesus som Herre-
-och tro i ditt hjärta att Gud uppväckt Honom från de döda.
Det är Evangeliets frö, Kristi ord. Är det anstötligt? Ja, det är det.
Det är en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna.
Men det kvittar. I Första Korintierbrevet 1 berättar aposteln Paulus…
”men vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten”-
-”och för hedningarna en dårskap…” och lyssna noga…
”Men för de kallade…” Detta är en kalvinistisk utsaga.
För er, de som är kallade, de som hör det gudomliga kallet, de som är-
-under Guds automatiska verkan, de vilka Andens vind blåser på…
Detta budskap som alltid är dårskap eller en stötesten för de-
-oandliga människorna, är Guds kraft till frälsning.
I slutet av kapitlet, vers 30 står det…
”Tack vare honom är ni i Kristus Jesus” – det är tack vare Honom-
-ni är i Kristus Jesus, så om ni ska berömma er, beröm er i Herren.
Paulus svar till detta, när det gäller evangelisation, var…
”När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller”-
-”vishet som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen”-
-”bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus”-
-”och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er.”
”Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdom utan med”-
-”bevisning i Ande och kraft. Er tro skulle inte bygga på människors”-
-”visdom utan på Guds kraft.”
Paulus förstod helt. Predika Kristus som korsfäst och uppstånden-
-även om det blir avvisat, även om det ser ut som idioti och skam.
Predika Kristus, för de kallade, som Anden blåser på, i vilka liv föds-
-gudomligt, automatiskt, är detta Guds kraft till frälsning.
Vad handlar då liknelsen om, om inte såningsmän och frön?
Såningsmannen är alla som sår frön, han kan inte göra någonting med-
-ett frö, du vill väl inte skapa ett konstgjort frö och få en mutation?
Mycket av detta pågår idag, man hittar på allt möjligt och det finns-
-kvasiförsamlingar fulla av mutanter.
Frågan i liknelsen är jordmånen, och resten förklarar jordmånen.
I Matteus 13, parallellstället, står det ”det som såddes i hans hjärta.”
Jorden är alltså hjärtat. Jag kan så fröet, men inte ändra hjärtat.
Jag är som bonden, jag sår och går och lägger mig.
Jag bestämmer inte över hjärtat. Många verkar tro att de kan ändra-
-hjärtat. När jag predikar försöker jag inte vädja till människoviljan.
Jag försöker aldrig driva människoviljan.
Jag riskerar ju då att få folk som har vissa önskningar att följa-
-en väg likt de svaga kvinnorna som drivs av sina begär, som Paulus-
-skriver till Timoteus om.
Jag har inget intresse av att manipulera någons vilja. Jag vädjar-
-aldrig till känsla och vill inte göra någon sentimental angående Jesus.
All vädjan är till sinnet, förståndet, att förstå sanningen.
Vädja inte till människor känslomässigt för du får många känslomässiga-
-svar. Vädja inte till människors vilja, för du får då en massa-
-svar utifrån den egenviljan.
Man ska alltid vädja till sinnet. Jonathan Edwards skrev sin-
-avhandling Religious Affections 1746 där han var mycket angelägen-
-att visa att människans fallna natur är bördig jord för köttslig-
-religiositet, vilket är förandligad ogudaktighet rotad i egenkärlek.
Han sa att högt känslomässiga upplevelser, sentimentalt präglade-
-närmanden till Jesus, smäktande musikaliska upplevelser är långt-
-ifrån det äkta, pånyttfödande verket som den helige Ande gör-
-vilket leder till en förändrad själ och karaktär.
Edwards ville visa att det finns ett genuint verk av Anden i ett liv-
-som, inte resulterar i en präktig självbelåtenhet, utan ödmjukhet.
En ande av mildhet, förlåtelse, barmhärtighet, förkrosselse.
Människor som blivit förkrossade över sina överträdelser.
Detta är det som saknas i all falsk omvändelse.
Vi behöver alltså köra en hård evangelisation, tala om synd och-
-omvändelse, som gör den svår att godta. Självförnekelse, självförakt…
Hata din far, mor, ditt eget liv, förneka dig själv, ta ditt-
-kors och följ mig. Detta gör det svårt att godta.
Det var därför Jesus sa, när Han fick frågan i Lukas 13…
”Är det bara några få som blir frälsta?” Han svarade: ”Det är svårt.”
”Många försöker ta sig in i riket men kan inte.” De kommer inte förbi-
-egenviljan, de kommer inte fram till mentaliteten i Lukas 18: ”Herre”-
-”var barmhärtig mot mig, syndaren.”
Det räcker inte att göra Jesus attraktiv, Han är redan väldigt-
-attraktiv. Men inte så att människor får sköna känslor inför Jesus.
Inte så att folk aktiverar sin vilja för någon personlig förmån.
Eller att väcka deras känslor. Spurgeon sa: ”Människor som bes”-
-”komma fram som svar på en emotionell vädjan att ta emot Kristus”-
-”kommer fram, men går genast tillbaka.”
“De kommer till samtalsrummet, blir omvända på fem minuter och är klara”-
-“med sin gudaktighet för resten av sina liv.”
Dessa har ingen rot, de är upptagna med världsliga ting…
rikedomars bedräglighet och den här tidens bekymmer.
Ni vet hur liknelsen fortsätter…
Vi lär oss tydligt att deras hjärtan är problemet.
Vi har att göra med hjärtan som är hårda som den steniga grunden.
Det finns ytliga människor som med glädje tar emot sanningen en stund.
Glädje tyder inte på frälsande tro. Sann omvändelse är inte alltid glad.
Den kan vara full av vånda. Edwards sa: ”Sann omvändelse känns igen”-
-”av en ödmjuk, förkrossad kärlek till Gud.”
Vi har att göra med hårda hjärtan, ytliga hjärtan och distraherade-
-hjärtan, tvehågsna hjärtan som är upptagna med detta livet-
-och den här världen. Saken är att vi inte har makt över dessa hjärtan.
Vi kan inte ge liv åt de döda, ljus åt de förmörkade, syn till blinda.
Vi arbetar ödmjukt, sår fröet och vet att vi inte har makten.
Vi är endast de mänskliga verktygen. Vi sår fröet.
Läs 5 Mos 30:6, där Herren säger att Han ska ge andligt liv.
Läs Hesekiel 36, Jeremia 31. Det är Herrens verk att ta ut stenhjärtat-
-och ge ett hjärta av kött. Herren sätter Anden i hjärtat.
Vi sår, vi sover. Ödmjukhet. Det är den första attityden.
Den andra attityden finns i liknelsen i verserna 21-23.
”Ett ljus bärs väl inte in för att sättas under skäppan eller under”-
-”bänken? Sätter man det inte på hållaren? Det finns inget dolt som”-
-”inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli synligt.”
”Hör, du som har öron att höra med!”
Vi ödmjukas då vi vet att vi inte är kraften till frälsning, men vi-
-lyder då vi vet att vi har ljuset, det är poängen med den liknelsen.
Du kan säga ”Om allt är Guds kraft har jag ingen plats.”
Så är det inte och det är därför denna liknelse finns.
Man gömmer inte undan ljuset. Du sätter inte ljuset under skäppan.
Sätt fram det där alla kan se det.
Vi ödmjukas då vi inte är den kraft som ändrar på hjärtat-
-men vi är lydiga då vi är medlet som ljuset kommer genom.
”Hur ska de höra om ingen predikar?”
”Gå ut i hela världen, predika Evangeliet för allt skapat.”
”Gör lärjungar, gå till Jerusalem, Judéen, Samarien och jordens”-
-”yttersta gräns, för Guds Ande ska komma över er och ge er kraft.”
Han säger ”Meningen med lampor är att sprida ljus, man tänder inte”-
-”en lampa för att täcka över den med en korg eller platt bänk.”
Meningen är att lampan ska stå i ett lampställ på väggen.
Han talar om en liten oljelampa med en veke man tände på.
Det var så man lyste upp husen. Vi ska vara världens ljus och skina.
Det är enkla, grundläggande bibliska koncept.
Så, å ena sidan har vi inte makten att förändra hjärtan, men vi ska-
-vara lydiga och låta ljuset skina.
Det handlar inte bara om budskapet vi predikar, det rena Evangeliet-
-korset och uppståndelsen, utan livet som underbygger vårt vittnesbörd.
Ett liv i ljuset. Allt detta är axiomatiskt.
”Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt”-
-”som inte ska bli synligt”.
Någonting hålls gömt för en tid för att det ska visas i rätt tid.
Meningen med en hemlighet är att den inte bör avslöjas just nu-
-tills tiden är inne. Dagen för evangelisation över världen kommer.
Det kommer en dag då jag inte längre säger åt er att inte sprida det.
Jag ska säga åt er att gå till jordens alla hörn, sprida säden och-
-ljuset. Jag ska nu ge er ett tredje ord: flitigt.
Vi ska gå ödmjukt, lydigt och flitigt.
En del säger. ”Om man ska tro allt detta, att det är Guds verk”-
-”så tar det motivationen från evangelisationen.”
Detta är huvudkritiken man får höra inom den reformerta teologin.
Titta nu på verserna 24-25. Det här är en till axiomatisk analogi.
”Var noga med vad ni hör! Med det mått som ni mäter med ska det mätas”-
-”upp åt er. Och ännu mer ska ni få.”
Låt mig nu säga detta. Ni är inte orsak till någons frälsning, men ni-
-är medlet. Vi är ödmjuka inför orsaken, vi är lydiga som medlet-
-och låter ljuset skina. Hur flitiga bör vi vara?
Här är motivationen. ”Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp”-
-”åt er och mer därtill”. Detta stora löfte innebär att-
-du är duglig i evangelisationen, i den mån du sår frön, och så avgörs-
-din eviga belöning. Så sparsamt – skörda sparsamt. Så frikostigt-
-skörda frikostigt. Du sår fröna, du sår flitigt för att du vet-
-att du är duglig i den mån du sår frön.
Detta leder till Guds välsignelse, till evig belöning.
Så köper du vänner för evigheten.
”för den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen”-
-”också det han har”. Det finns vissa låtsasevangelister och låtsaskristna-
-som tror att de ska få en belöning…
”Herre, Herre, vi gjorde det och det…”
”Gå bort ifrån mig, jag har aldrig känt er.”
De tror att de ska få det de inte kommer få.
Men de sant troende som sådde rätt frön på rätt sätt kommer få mer-
-och mer av allt, mer av all Guds nåd och godhet.
Matteus 13:12 säger att han kommer få liv i överflöd.
Ditt liv kommer att flöda över och din evighet kommer flöda över.
Ett ord till. Vi sår och sover ödmjukt för att vi inte bestämmer över-
-resultaten; lydigt, för det hör till ljusets själva natur att skina-
Flitigt för att vi är dugliga i den mån vi sår troget.
Det kommer belönas för evigt. Och till slut: med tillförsikt.
Jag älskar vers 30: ”Vad ska vi likna Guds rike vid?”
Någon skeptiker kan säga: ”Visst, en liten grupp i någon avkrok”-
-”det är riket? Vi behöver ändra vår approach.”
Vi måste föreställa oss det såhär…
”Det är som ett senapskorn. När man sår det är det minst av alla frön”-
-”på jorden.” Inte världens minsta frö, men minst av dem man brukade så i Israel.
“Men när det blivit sått, växer det upp och blir större än”-
-”alla andra köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan”-
-”bygga bo i dess skugga.”
Vi sår med tillförsikt, då Gud har bestämt ett exponentiellt resultat.
Vad kan man vänta sig av ett litet frö-rike, på några få män?
Vid ett tillfälle är hela riket i en båt i en storm och kunde ha drunknat.
Vad kunde de förvänta sig? Likt ett senapsfrö växer explosionsartat-
-det är ett pyttelitet frö som skapar en buske upp till 5 meter hög-
-och 2 meter bred. Riket kommer bli stort som det med en ringa början.
Ingen kunde tänka sig att detta lilla rike snart skulle komma att-
-vända upp och ner på världen.
Jag älskar också hur det är en liten referens till Hesekiel 17…
”Att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga”.
Många kommentatorer spekulerar i vad fågelboet betyder.
Man behöver bara läsa Hesekiel 17 så ser man att fåglarna symboliserar-
-världens alla folk, och samma sak finns i Daniel 4 där Nebukadnessar-
-beskriver sitt rike som ett rike bestående av hans folk, där fåglarna-
-var alla folkslag som byggde bo i hans storslagna rike.
Hesekiel visar en bild av Messias stora rike. Fåglarna är jordens alla-
-folk som kommer in i riket. Precis det de trodde skulle hända-
-stämde med Gamla testamentets profetior, detta hände.
Detta sammanfattar den slutliga, explosiva tillväxten i riket-
-då Evangeliet sprids över världen och församlingen sprider sig över-
-världen vilket når sin kulmen i att Jesus Kristus slutligen-
-härskar över hela jorden.
En sista tanke… vi kan så fröna ödmjukt, lydigt, flitigt, med-
-tillförsikt och lämna resultaten till Herren… en sista illustration.
Jesus mättade 25 000 människor i Markus 6. Det som hände sedan-
-är svårt att tro. Det står att lärjungarna klev ner i en båt-
-och stormen stannade när Jesus klev i båten.
De var helt förbluffade. Det här är kvällen efter att Jesus mättat-
-25 000 och de sätter sig i en båt för att ta sig till västra sidan.
Stormen kommer, Jesus möter dem halvvägs och någonting fantastiskt-
-händer. Incidenten med Petrus äger rum, Jesus kliver in i båten-
-och deras svar är: ”Du är Guds Son.” Detta 6 kilometer ut på sjön-
-i stormen, när Jesus klev i båten och stillade stormen.
Varför kom de alla plötsligt fram till den här slutsatsen?
Markus skriver att de ännu inte hade förstått detta med bröden.
”Deras hjärtan var förhärdade.”
De hade just varit nära Betsaida där Jesus gjort mat.
Han gjorde kex från en gröda som aldrig vuxit, Han delade ut-
-inlagd fisk som aldrig simmat, Han skapade mat och de tog korgarna.
Folket satt i grupper om 1 500 och de delade ut maten överallt.
Sedan sa Han: ”Samla ihop allt som är kvar” och de kommer tillbaka med-
-tolv korgar fulla. Precisionen är lika slående som makten.
Du kan inte bara skapa övernaturlig fisk och låta den ligga.
Allt blev uppätet. Men de förstod ännu inte för att deras hjärtan-
-var hårda.
Jag hade sagt: ”Jag tror Herre, jag har inga mer frågor.”
Vad i hela världen? Efter detta skickade Han ut dem på sjön.
Det står att Han bad. Jag tror att Han bad för dem, och när Han sedan-
-kom till dem i båten, var hårdheten borta.
De sa ”Du är Guds Son!”
Hur blev det så? Då på Gennesarets sjö tror jag Fadern svarade på Sin-
-Sons bön för dem och öppnade deras hjärtan. Då skedde förvandlingen.
Var det något med att gå på vattnet som hade särskild verkan-
-mot vad Han hade gjort dagen innan? Detta var ögonblicket-
-på den mest otippade stunden, på det mest otippade sättet.
Automatiskt: liv. Hårda hjärtan krossade.
Det är spännande att få vara med i detta. Bördan är inte min förutom-
-det att så fröna.
Fader, vi tackar Dig för en underbar bibeltext. Rik, full, välsignad.
Vi älskar Dig, vi älskar Ditt Ord. Vi upphöjer Dig.
Bli upphöjd genom oss när vi troget sår Evangeliets frö-
-till Kristi ära, Amen.
Översättning: Evangeliecentrerat.se|Med tillstånd
