Det är väl inte en hemlighet att pastorer tycker om böcker. Vi läser dem, vi citerar dem, vi ger bort dem. Trots allt är ju grunden för själva tjänsten Guds eget skrivna Ord. Utan denna bok har vi ingen pastorstjänst.

Men hur är det med att skriva böcker? Hur bör pastorer tänka angående att sätta ord på papper för publicering? Tim Keller, förstepastor i Redeemer Presbyterian Church i New York City och vice ordförande i The Gospel Coalition, har skrivit flera böcker, och de är nästan alla utgivna under de senaste åren.

Hur klarar han det? Och hur skulle Keller råda andra pastorer att skriva? Jag korresponderade med Keller om dessa och andra frågor.

* * * *

Bör en pastor skriva böcker? Är det en berättigad del av pastorstjänsten att skriva, eller distraherar det oss från de personer vi egentligen är kallade till att ta hand om?

Pastorer kan skriva böcker som en berättigad del i sin pastorstjänst. Det är en del av Ordets tjänst. Ordets tjänst betyder inte bara det talade ordet. Men frågan är egentligen när de bör skriva.

Jag tror inte att pastorer bör producera mycket i bokform under första halvan eller ens två tredjedelarna av sin verksamhet. Varför?

1. Eftersom de fortfarande håller på att växa till i vishet och insikt i Ordet, och de kommer sannolikt att ändra åsikt i vissa frågor.

2. Eftersom (ja) det kommer att distrahera dem från de två huvudsakliga sätten att kunna växa till och bli visa och skickliga pastorer som har någonting att säga, alltså: regelbundet predikande/undervisande och mycket pastoralt engagemang.

3. Jag tror att yngre pastorer bör göra sig förtjänta av sin trovärdighet genom att först bygga upp ett par fungerande och effektiva verksamheter. Det tar, bokstavligt talat, upp all ens tid under lång tid. De bör inte använda denna värdefulla tid till att skriva böcker. Jag vet att om en ung pastor ser sin församling växa fort, så kommer han att bombarderas med erbjudanden om att skriva böcker, men även om hans församling växer och får tusentals medlemmar vid tiden då han är i tidiga trettioårsåldern, har han fortfarande inte någon verklig livserfarenhet, och han har ännu inte heller de insikter och kunskaper i Bibeln som han senare kommer att ha.

4. Om man väntar med att skriva tills man är äldre, kommer skrivandet gå mycket fortare, eftersom man kommer ha stora högar av material och många lager av tankar kring många ämnen och texter. Att skriva en bok när man är i femtioårsåldern kommer gå dubbelt så fort och bli dubbelt så bra mot om man hade försökt sig på att skriva samma bok när man var i trettioårsåldern. Att vänta är alltså gott förvaltarskap, helt enkelt.

En ung pastor kommer till dig och vill bli en publicerad författare som du. Vad ger du honom för råd? Hur bör en pastor utvärdera och eftersträva en kallelse till att skriva?

Detta händer ofta. Och jag säger detta: skriv uppsatser och kapitel, men börja inte med böcker än. Finslipa ditt hantverk genom att skriva enstaka, kortare texter. Men vänta med böcker. Att skriva en hel bok tar upp enormt mycket energi och tid, speciellt de(n) första. Men eftersom du är en yngre man är det inte rätt mot din familj eller din församling om du ger en bok all den tid som den faktiskt kräver. Och det är inte rättvist mot läsarna om du inte tar den tiden. På detta sätt kan du förbereda dig för att skriva din första bok senare.

Att få en bok publicerad ger ett visst mått av nationell uppmärksamhet. Hur motstår man, som publicerad pastor, frestelsen att bli stolt, och hur kan man odla ödmjukhet?

Det kan vara en utmaning—men samma böneliv som skyddar mot missmod skyddar också mot stolthet. För att vara redo för succé måste man först ha tagit sig igenom missmod med hjälp av ett djupt, rikt böneliv, att regelbundet ha avlivat synd, och att glädjefullt begrunda Kristi ära och frälsning. Evangeliet skyddar både mot toppar och dalar.

Vad fick dig att börja skriva som del av din tjänst?

Många ville få mig att skriva. Jag är inte en bra författare—jag är mycket bättre på att kommunicera muntligt. Men jag fick ständiga förfrågningar från människor i min församling om att sätta något av mitt material på pränt. Så till slut gjorde jag det. Det har aldrig kliat i fingrarna på mig att börja skriva.

I boken Excellence: The Character of God and the Pursuit of Scholarly Virtue säger Andreas Köstenberger “En bok skriver inte sig själv. Om du är kallad till att skriva, måste du aktivt planera för det och envist vara ihärdig med det.” Berätta om dina rutiner när du skriver. Hur planerar du aktivt och är envist ihärdig med skrivandet?

Den beskrivningen låter lite andfådd, men visst krävs tid och planering. Jag läser mycket när jag förbereder en bok—speciellt gillar jag att läsa kopiöst mycket under semestern tills jag har format ett utkast i mitt huvud. Sedan lägger jag in tid att skriva när jag kan. Detta är enormt mycket lättare nu när mina barn är vuxna och har flyttat hemifrån. Det där är ju förresten ännu en anledning till att vänta med att skriva böcker tills man är äldre.

Finns det några övningar eller discipliner som har hjälpt dig att utvecklas som författare?

Att läsa. Det är den i särklass mest viktiga disciplinen. Man måste i allmänhet läsa om flera ämnen i åratal innan man klarar av att känna igen god skrivarkonst. Och sedan, innan man skriver en bok om ett ämne, bör man intensivläsa 20 eller 30 bra böcker i ämnet, och skumläsa 20 eller 30 till. Om man bara har läst tre eller fyra (och hänvisar till tre eller fyra till) kommer ens egen bok bara i stort sett bli ett hopkok och inte ge några nya, fräscha insikter.