”Vill du bli min mentor?”
Kanske hör du frågan från en yngre kvinna och vänder dig då hastigt om i rummet för att se vem hon menar. Inte är det väl mig hon frågar! tänker du för dig själv. Vad exakt är det hon vill att jag ska göra? Jag är inte tillräckligt kompetent och jag är rädd att jag kommer att göra henne besviken.
De flesta av oss känner fortfarande att det är vi själva som skulle behöva en mentor och faller därför lätt i fällan att tro att vi inte har något att ge. I teorin vill vi gärna satsa på kyrkan och på en ny generation kristna kvinnor. Vi vill se våra systrar i Kristus bli utrustade för tjänst i hans rike men får kalla fötter när det gäller att se oss själva som mentorer.
Jag kände hur min egen otillräcklighet visade sig tidigare i våras när en vän från bibelstudiegruppen frågade mig om jag kunde bli hennes mentor. Trots att jag de senaste två åren ägnat mig åt att skriva en bok om mentorskap var min första tanke: Hon är ju redan mogen i sin tro; Jag har ingenting att erbjuda. Varför vill hon att jag ska bli hennes mentor?
Förutom våra känslor av otillräcklighet kan vi känna oss osäkra på vad en mentorskapsrelation innebär. Många kvinnor har aldrig haft en mentor så det kan vara svårt att ha en tydlig bild av hur tiden tillsammans ska se ut. Även om varje mentorsskapsrelation är unik och det finns många goda sätt att investera i andra, vill jag här dela med mig av några guldkorn som jag samlat från äldre kvinnor som alla troget varit mina mentorer.
1. Du är delaktig i ett mentorskap men det hänger inte på dig
Som liten flicka minns jag en eftermiddag när jag lekte på gården medan min pappa höll på att rensa ogräs och plocka upp pinnar. Vid ett tillfälle upphörde han med sitt arbete och gick in i garaget. Han kom tillbaka med några verktyg och började göra något som jag aldrig sett honom göra tidigare. Ett litet ungt klent träd hade lagt sig ned i sviterna efter en storm som nyligen dragit fram.
Min pappa tog ett rep och band fast det unga trädet vid ett som var mycket äldre – ett kraftigt och starkt som stod rakt. När jag frågade varför han band ihop de båda träden förklarade han att det äldre trädet kunde hjälpa och stödja det yngre och hindra det från att växa snett. Det äldre trädet hade stått emot många år av blåst och stormar. Bara genom att stå bredvid, gav det stabilitet åt det yngre trädet.
Jag kommer alltid att tänka på den här bilden när jag funderar över lärjungaskap. En andlig mentorsskapsrelation handlar i grund och botten om att en yngre troende under en period knyts till någon som är mer mogen för att han eller hon ska kunna växa starkare i tron och bli utrustad för tjänst. Bilden minskar min rädsla när det gäller egna brister och påminner mig om att lita på Gud.
En andlig mentorsskapsrelation handlar i grund och botten om att en yngre troende under en period knyts till någon som är mer mogen för att han eller hon ska kunna växa starkare i tron och bli utrustad för tjänst.
Liksom det inte är det äldre trädet som får det yngre att växa (det är vattnet och solen) så är inte en mentor ansvarig för den andliga växten hos den som hon handleder (det är Gud). Hon står helt enkelt bredvid den yngre kvinnan och erbjuder den styrka hon själv fått när Gud efterhand låtit henne växa.
Vi behöver alla påminnas: Du måste inte vara perfekt. Du måste inte ha alla svar. Du måste inte säga alla de rätta sakerna. Du är delaktig i ett mentorskap men det hänger inte på dig. Det är Gud som ger den andliga växten.
2. Tydliga förväntningar är bra för båda
Kommunikation är viktigt i alla relationer, speciellt i en mentorskapsrelation. Efter att ha träffat en yngre kvinna under flera månader insåg jag att vi hade helt olika förväntningar på hur relationen skulle se ut. Jag levde inte upp till de förväntningar hon hade på hur en mentor ska vara. För egen del tyckte jag inte att hon la ner nog med tid eller ansträngde sig tillräckligt vid våra träffar. Hennes förhoppning var att tillbringa tid tillsammans och att umgås som vänner. Jag bad henne att gå igenom en bibelstudieplan och var frustrerad över att hon aldrig gjorde läxorna. Vi hade ingen bestämd tid då vi träffades och till slut ebbade vår relation ut i ett pinsamt, ”Hej, vi borde träffas någon gång!”
Jag lärde mig mycket av den relationen. Sedan dess har jag förändrat mitt mentorskap på några viktiga punkter. Den första handlar om att från början klargöra vad vi hoppas kunna uppnå. Målet för en mentorskapsrelation är att tiden tillsammans ska ägnas åt en målmedveten andlig mognad. Detta kan åstadkommas genom gemensam bibelläsning och bön eller genom att man arbetar sig igenom en bok tillsammans. (Om du letar efter en studieplan för mentorskap så innehåller min nya bok, Growing Together, en sådan.) Oavsett vad ni bestämmer er för så är det viktigt att diskutera vilket fokus ni ska ha för er tid tillsammans innan ni börjar träffas.
En annan viktig detalj är att bestämma hur ofta och hur länge ni ska ses. Bestäm en särskild dag, tid och plats. Ska ni träffas en eller två gånger i månaden eller en gång i veckan? Kanske bestämmer ni att ses för frukost första tisdagen varje månad eller varannan torsdagskväll. Ta reda på vilken dag och tid som fungerar bäst för er båda och avsätt tiden.
Det är också bra att bestämma hur länge ni planerar att träffas innan ni utvärderar. Det kan vara sex månader, ett år eller tills ni avslutat något ni gemensamt studerat, men det är bra att ha en bestämd tid så att ni båda tittar i era kalendrar och avgör om ni har tid att fortsätta träffas. Att kommunicera tydligt redan från början hjälper till att skapa sunda förväntningar för er tid tillsammans.
3. Den perfekta tiden för mentorskap dyker aldrig upp
Du kanske känner att du inte har tid för mentorskap – livet känns för stressigt. Men det finns ingen helt perfekt tid, varje period är fylld med sitt. Istället är det bra att försöka hitta naturliga sätt att bjuda in andra i sitt liv.
Målet för en mentorsskapsrelation är att tiden tillsammans ska ägnas åt en målmedveten andlig mognad.
Se dig omkring och tänk över dina dagliga rutiner. Finns det någon yngre kvinna som du uppskattar att umgås med? Kanske du kunde bjuda henne på middag varje söndagskväll eller gå en promenad tillsammans med henne på lördagsmorgnar. Kanske kan ni tillsammans hjälpa till i kyrkans barnverksamhet. Vad finns det som du redan nu gör regelbundet som ni skulle kunna göra tillsammans?
Målet för en mentorskapsrelation är att tiden tillsammans ska ägnas åt en målmedveten andlig mognad.
När du bjuder in henne i ditt liv kommer hon att lära sig av dig. Hon kommer att växa i gästfrihet när du visar henne gästfrihet. Hon kommer att växa i tillgivenhet till Gud när hon ser din kärlek till honom. Hon kommer att växa i förståelse när hon lär sig att tillämpa Ordet i sitt eget liv. Hon kommer att lära sig att be när hon ber tillsammans med dig.
Du kanske inte känner dig rätt utrustad men om du vandrar med Herren kan du dela det du fått lära dig med andra. Den vishet du har är den vishet hon behöver. Be tillsammans med henne. Memorera eller läs Bibeln tillsammans. Var ett lyssnande öra. Visa henne tillitsfullt till Jesus. Det är väl värt ansträngningen och ni kommer båda att bli välsignade – ni växer tillsammans samtidigt som ni lär er.
Melissa Kruger är direktor för det innehåll som riktar sig till kvinnor på The Gospel Coalition. Hon är författare till The Envy of Eve: Finding Contentment in a Covetous World, Walking with God in the Season of Motherhood, In All Things: A Nine Week Devotional Bible Study on Unshakeable Joy, och Growing Together: Taking Mentoring Beyond Small Talk and Prayer Request. Hennes man Mike är president för Reformed Theological Seminary och de har tre barn. Hon skriver på bloggen Wit’s End, för The Gospel Coalition. Du kan följa henne på Instagram, Facebook eller Twitter.
Publicerad med tillstånd av The Gospel Coalition.
