När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnades himlen, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. Och en röst från himlen sade: ”Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje.” – Matteus 3:16-17
Låt oss på en gång försöka dra in den första lärdomen från texten, som har att göra med Treenighetens samarbete i vår frälsning.
Det finns vissa som verkar anta att Jesus Kristus uteslutande är vår Frälsare, och inte Gud Fadern och Gud den helige Ande, men detta är en högst felaktig idé. Det är sant att vi blir frälsta genom Kristi dyrbara blod, men det är lika sant att Gud Fadern och Gud den helige Ande har gjort sin del i frälsningens storslagna verk. För att vi inte ska falla i samma felaktiga slutsats som vissa blivit insnärjda i, behagade Gud att, precis i början av Kristi offentliga gärning, ge oss en väldigt tydlig vink om att Han inte kom ensam och inte tog Sig an att friköpa oss utan de andra beundransvärda personerna i den evigt välsignade Treenigheten.
Försök att föreställa er skådeplatsen som vår text beskriver: där är Jesus Kristus, som just blivit döpt i Jordan av Johannes; och Johannes vittnar om att Han är Guds Son, eftersom tecknet från himlen som han bjudits att se efter hade givits (Joh 1:33). När Jesus stiger upp ur vattnet kommer Guds Ande ner över Honom i en synlig gestalt, till utseendet lik en duva, och vilar över Honom. Johannes säger att han såg Anden ”stanna över honom” (Joh 1:32), som om Anden hädanefter skulle vara Hans ständige Följeslagare; och så var det verkligen. Samtidigt som denna duva sänkte sig ner och kom över Kristus, hördes en röst från himlen, som sa: ”Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje”. Detta var Gud Faderns röst, som inte visade Sig i kroppslig gestalt, men yttrade förunderliga ord, som dödliga öron aldrig tidigare hade hört. Fadern uppenbarade Sig, inte för ögat som Anden gjorde, utan för örat; och orden Han talade visade tydligt att det var Gud Fadern som vittnade om Sin älskade Son. Det valda tillfället för att offentligt demonstrera den intima enheten mellan Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den helige Ande, var alltså när Kristus började Sin offentliga gärning på jorden.
Nu, du syndare, ska du hädanefter, om du inte redan gjort det, tänka ödmjukt, vördnadsfullt och kärleksfullt på alla de tre personerna i den högst välsignade Treheten i enhet.
Välsigna Guds Son för att Han blev människa för att friköpa oss från fördärvet. Han lämnade Sin härlighet i himlen och gjordes lik en människa för att kunna lida i vårt ställe, som Guds Påskalamm, och för att vi ska få skydd under Hans stänkta blod och därigenom undgå vedergällningens svärd. Vet du att Kristus, när Han blev döpt, liksom gav en bild av Sitt stora återlösningsverk? Han sa till Johannes: ”Det är så vi ska uppfylla all rättfärdighet” (Matt 3:15), detta förstår jag som, inte att Han uppfyllde all rättfärdighet genom att bli döpt, utan att Hans dop var en bild eller symbol för uppfyllandet av all rättfärdighet.
Vad skedde med Kristus när Han döptes? Jo, för det första betraktades Han som En som var död, och därför begravdes Han under Jordans vatten. På så sätt framställde Han, med en betydelsefull symbol, det faktum att Han kommit till jorden för att bli lydig ända till döden – döden på korset, och att Han, när tiden var inne, faktiskt skulle dö och faktiskt begravas, liksom Han nu sänkts ner under vågorna med en metaforisk begravning. Men dopet består inte endast i att människan dränks i vatten: hon måste lyftas upp ur det igen; annars drunknar hon istället för att bli döpt. Så när Frälsaren steg upp ur vattnet, framställde Han Sin uppståndelse. Genom dopet, sa Han, bildligen: ”Jag ska dö för syndare, jag ska återuppstå för syndare och jag ska gå tillbaka till himlen för att vädja för syndare. Min död ska ta bort deras överträdelser och min uppståndelse ska fullborda deras rättfärdiggörelse.”
Gå nu ni, som längtar efter frälsning, och se, genom tro, till Frälsaren, där Han dör på Golgata kors: se Honom begravas i Josefs grav, se Honom uppstå på den tredje dagen och se Honom efter fyrtio dagar uppstiga till himlen och ta fångenskapen fången. Hans död, Hans begravning, Hans uppståndelse och Hans himmelsfärd – dessa uppfyller all rättfärdighet, och det är genom dessa du måste bli frälst. Det är inte ditt dop som kan frälsa dig; det är Kristus, som har döpts för dig i det blodsdop där Han utgöt Sin själ till döds för att du skulle få leva för evigt. Det är inte ditt lidande, utan Hans lidande som åstadkommer din frälsning; det är inte ditt varande eller ditt görande som är välsignelsens hemlighet, utan Hans varande och Hans görande som du måste bero på för allting. Förtrösta på Jesus Kristus, och du ska finna frälsning i Honom.
Nu vill jag att ni ser med ödmjuka, tacksamma ögon på Gud den helige Ande. Ni minns hur Jesus Kristus på Sig själv tillämpade de ord Han läste i synagogan i Nasaret: ”Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.” (Luk 4:18-19). Det var Guds Ande som gav framgång åt Jesu Kristi gärning; och om du, min käre vän, vill bli frälst, är det endast den helige Ande som kan ta ifrån dig stenhjärtat och ge dig ett hjärta av kött.
Jag ber dig att med helig vördnad tänka på denne mäktige, mystiske Varelse, Som verkar i människors hjärtan och formar dem efter Guds vilja. Av naturen är ni andligt döda och endast Guds Ande kan ge er andligt liv. Av naturen är ni andligt blinda och endast Guds Ande kan ge er andlig syn. Inte ens Kristi verk på korset är till någon nytta för dig innan den helige Ande tar Kristi gärningar och uppenbarar dem för dig. Du måste se till Kristus, annars kommer Han inte att frälsa dig. Du måste förtrösta på Kristus, annars blir Hans dyrbara blod inte dig tillämpat. Men du kommer aldrig se till Honom, eller förtrösta på Honom, om inte Fadern, som sänt Honom, drar dig till att göra detta genom att Hans Ande utför ett ordentligt verk i dig. När vi tänker på och talar om den helige Ande, låt oss alltid känna det som att vi måste ta av oss skorna från våra fötter; för att den plats vi står på är särskilt helig. Du minns hur allvarligt Kristus varnar oss om följderna bara av att säga någonting emot den helige Ande: ”Den som säger något mot Människosonen ska bli förlåten. Men den som talar mot den helige Ande kommer inte att bli förlåten, varken i den här tidsåldern eller i den kommande” (Matt 12:32).
Varje gång vi nämner den helige Andes namn, låt oss göra det med helig respekt och vördnad, och minnas att det är Anden som ger liv, det är Anden som lär, det är Anden som helgar, det är Anden som bevarar, det är Anden som gör oss värda att ha del i det arv som de heliga har i ljuset. Så, till Guds evigt välsignade Ande, så väl som till Guds högt älskade Son, hör ära och heder, pris och makt, i evigheters evighet.
Låt oss också, med lika stor vördnad och med lika stor respekt, tänka på Gud Fadern. Vad säger Fadern här om Kristus? För det första kallar Han Honom Sin Son. Det har tvistats mycket om hur Kristus kan vara jämlik med Fadern och lika evig, men ändå vara Son till Fadern. Detta är ett stort djup som du och jag, kära vänner, bör avhålla oss från att snoka alltför mycket i. Vi talar ofta om Kristus som Son till Fadern i vad som kallas ”evig födelse”.1 Jag erkänner att detta är ett mysterium jag varken kan förstå eller förklara; men då Fadern kallar Honom för Son, tvekar jag inte att tro att Han är vad Skriften ständigt kallar Honom: ”Guds Son”. I vår text finner vi att Fadern inte bara kallar Kristus Sin Son, utan även säger ”Han är min älskade Son”. Vilken förunderlig kärlek det måste vara i hjärtat på var och en av de gudomliga personerna i den heliga Treenigheten gentemot varandra! Hur välsignat de måste se på varandra med gudomlig välvilja och belåtenhet! Aldrig har där kunnat finnas några skilda meningar; för de är ett i hjärta, ett i tanke, ett i varje bemärkelse, precis som Jesus sa: ”Jag och Fadern är ett.”
Nu, du syndare, vill jag särskilt rikta in dina tankar på detta – att Gud inte bara kallar Kristus Sin Son, eller älskade Son, utan att Han även säger att Han har Sin glädje i Honom; och detta angår dig, i det att Gud, om du så förenats med Kristus att du blivit till ett med Honom, också kommer ha sin glädje i dig för Sin älskade Sons skull. Men, kan en syndare någonsin vara till glädje för Gud? Inte i sig själv, utanför Kristus, men alla som är i Kristus är ”godtagna i den Älskade” (Ef 1:6).2 Hans Fader är så glad i Honom att alla dem Han representerar är till glädje för Gud, för Hans skull. ”Men”, frågar någon, ”hur kan jag vara i Kristus?” Min käre vän, om du är en av Herrens utvalda, är du redan i Kristus, i Guds eviga plan; men du måste erfara ditt inträde i Kristus genom sann tilltro till Honom. Att förtrösta på Jesus är att vara i Jesus. Att lita på Kristi försoningsoffer är att vara ett med Kristus. Tron är det band som förenar och binder Kristus som vi tror på och dem som tror på Honom. Om du verkligen förtröstar på Kristus, ser Gud på dig som en del av Kristi mystiska kropp, och Han har stor glädje i dig för Kristi skull.
Så har du alltså Sonen som lider för dig, Anden som tillämpar Hans försoningsoffers förtjänster och Fadern som har stor glädje i dig för att du förtröstar på Hans älskade Son. Eller, för att uttrycka denna sanning i annan form: Fadern håller evangeliets stora festmåltid, Sonen är festmåltiden och Anden, inte bara för ut inbjudningarna, utan samlar dessutom gästerna kring bordet. Eller, för att använda en annan metafor: Gud Fadern är nådens källa, Gud Sonen är nådens kanal och Gud den helige Ande är bägaren från vilken vi dricker ur den rinnande bäcken. Jag önskar att jag riktigt kunde få er att se Jesus Kristus stå där vid Jordans strandkant, där Han kommit upp ur vattnet efter att ha blivit döpt av Johannes. Hur Guds Ande sänker sig ner och stannar över Honom. Att jag kunde få er att höra Faderns röst säga: ”Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje” Om detta var möjligt skulle jag bara behöva tillägga det Johannes sa: ”Se Guds Lamm som tar bort världens synd!” Där finns evigt liv för alla som sant ser till Honom genom tron.
Ur en predikan publicerad torsdagen den 18 april 1912, i Metropolitan Tabernacle, Newington.
- evig födelse – Förhållandet mellan den första och andra personen i Treenigheten. Gud Fadern sägs föda (eller ”avla fram”) Sonen före all tid. Med andra ord definieras Sonens identitet som Son enligt Hans eviga förhållande till Fadern. På samma sätt är Fadern evigt Fader genom Sitt förhållande till Sonen. Sonens ”födelse” ska inte förväxlas med fysisk avlelse eller födsel, där en mänsklig far avlar en son som inte tidigare funnits. Med andra ord talar Sonens eviga födelse inte om Sonens ursprung, utan söker snarare definiera Sonens förhållande till Fadern. (Grenz, Guretzki, Nordling, Pocket Dictionary of the Theological Terms, 46-47)
- Översatt från King James Version, som använts i originalet. Svenska Folkbibeln 2015: ”den nåd som han har skänkt oss i den Älskade”.
Charles H. Spurgeon (1834-1892): inflytelserik engelsk baptistpredikant; född i Kelvedon, Essex, England.
Kära vänner, här har ni Treenigheten, och det finns ingen frälsning utanför Treenigheten. Det måste vara Fadern, Sonen och den helige Ande. ”Allt som Fadern har är mitt” har Kristus sagt, och Fadern har allt. De var alltid Hans; de är ännu Hans; de kommer alltid vara Hans; och de kan inte bli våra förrän de byter ägare, förrän Kristus säger ”Allt som Fadern har är mitt”; för det är i kraft av den representantställning Kristus har som förbundsgarant som ”allt” Fadern har övergår till Sonen för att kunna övergå till oss. “Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom” och ”av hans fullhet har vi alla fått” (Kol 1:19 [och Joh 1:16, övers. anm.]). Ändå är vi så slöa, att vi inte kommer åt rörledningen, fastän den är dragen från den stora källan. Vi är lama, vi kan inte nå dit; och in kommer den tredje Personen i den gudomliga enheten, nämligen den helige Ande, och Han tar emot Kristi saker och förmedlar dem till oss. Så vi får faktiskt, genom Jesus Kristus, genom Anden, det som är i Fadern … Ge mig ett evangelium med Treenigheten, och helvetets makt kan inte stå emot det.—Charles H. Spurgeon