Uppståndelsen är gångjärnet som hela den kristna tron hänger på. Den är grunden allt annat står på, hörnstenen som sammanhåller allt i den kristna tron. Det här betyder att kristna, när de säger att Jesus uppstod från de döda, påstår någonting historiskt, inte någonting religiöst – och det är en mycket viktig skillnad. Givetvis finns det ju ”religiös” innebörd i detta påstående, om man nu vill använda det ordet, men ingen sådan innebörd är giltig om Jesus faktiskt inte, rent historiskt, kom tillbaka till livet från att ha varit död. Även de tidiga kristna förstod denna poäng. De var inte bara intresserade av att skapa en fin religiös historia som skulle ge folk tröst, hjälpa dem leva bättre liv och kanske vara en metafor för hopp som blommar ut mitt i all förtvivlan, som kunde hjälpa dem uthärda livets stormar. Nej, de tidigaste kristna ville att världen skulle veta att de verkligen trodde att Jesus stigit upp från graven, och själva visste de att om han inte verkligen hade gjort det, skulle allt det de stod för vara tomt, falskt och helt värdelöst. Det är som Paulus sa i ett av sina brev: ”om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och även er tro meningslös. . . . om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är fortfarande kvar i era synder. . . . Om det bara är för detta livet vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor” (1 Kor 15:14–19).

Med andra ord: Om Jesus inte har uppstått från de döda, är kristna helt patetiska.

Men här är andra sidan av det här myntet: Om Jesus faktiskt har uppstått från de döda, då står varje människa inför kravet att tro på vad han sa, erkänna honom som Kung och underkasta sig honom som Frälsare och Herre. Och här ingår förstås också du, min vän.

Därför är det så viktigt för dig – ja, dig, precis du som läser detta – att komma fram till ett ställningstagande om vad du tror om Jesu uppståndelse. Det räcker inte att hålla sig avvaktande inför någonting så här viktigt. Du behöver ge det viss eftertanke och ta ställning. Antingen: ”Ja, jag tror det hände. Jag tror att Jesus uppstod från de döda och jag tror att han är den han påstod sig vara.” Eller: ”Nej, jag tror inte det hände och jag förkastar hans anspråk.” Ibland hör man folk säga att det är deras rätt att inte ha någon åsikt om uppståndelsen, eftersom det inte går att veta om religiösa påståenden är sanna eller osanna. Men, som vi sagt förut: Kristna påstår inte någonting religiöst när de säger att Jesus uppstod från graven. De påstår någonting historiskt; de säger att detta hände lika säkert och verkligt som att Julius Caesar blev Roms kejsare. Det är en sådan typ av påstående som man kan tänka på och undersöka; man kan bedöma det och komma fram till en slutsats om det.

Tror du att det har hänt, eller ej?

Här är den grundläggande sanningen om kristna: vi tror att det har hänt.

Vi tror inte att lärjungarna upplevde någon sorts masshallucination. Det är inte alls en vettig förklaring, med tanke på hur många gånger människor såg Jesus, eller över hur lång tid, och i hur många olika grupper.

Vi tror inte heller att allt bara var ett stort missförstånd. Det sista de judiska ledarna ville var att ryktet skulle gå om en uppstånden messias, så det första de skulle ha gjort inför ett sådant rykte hade varit att ta fram kroppen för att få slut på det. Men det gjorde de aldrig. Och å andra sidan, om Jesus på något sätt hade lyckats överleva korsfästelsen, hur sannolikt skulle det vara att denne stapplande, skadade, korsfäste och spjuthuggne man hade kunnat övertyga sina tröga, skeptiska följare om att han var livets Herre och att han hade besegrat döden? Inte särskilt sannolikt.

Vi kristna tror för den delen inte heller att lärjungarna var gärningsmän bakom en bluff eller komplott. För vad skulle de i så fall hoppas få ut av det? Och varför drog de sig inte ur när det blev klart att de inte skulle få vad de ville – till exempel lagom innan romarna högg huvudena av dem eller körde in spikar också i deras handleder?

Nej, det var inte en hallucination, ett missförstånd eller någon komplott. Någonting annat var det som hade hänt, någonting som hade makt att vända dessa fega, skeptiska män till martyrer för Jesus, till ögonvittnen som var villiga att satsa allt på honom och utstå allting – även en plågsam död – för att kunna berätta för världen: ”Denne man var korsfäst, men nu lever han!”

Men även Jesu himmelsfärd har en viktig betydelse, utöver att den faktiskt ägde rum. Det var inte bara ett sätt för Jesus att smidigt kunna försvinna från platsen. Gud satte honom genom detta på tronen och klädde honom i slutgiltig och full auktoritet att härska och döma – och att härligt frälsa! Om du själv vet med dig att du är en syndare som förtjänar Guds vrede för ditt uppror mot honom, då är det väldigt goda nyheter att Jesus nu sitter på universums tron. Det betyder att den store Kungen som slutligen kommer att döma och fördöma dig också älskar dig och bjuder dig att ta emot frälsning, barmhärtighet och nåd från hans hand.

Detta är vad Bibeln menar när den säger: ”Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst” (Rom 10:13). Det betyder att Jesus, den uppståndne och härskande Kungen, Den som Gud gett all makt i himlen och på jorden, har rätt och makt att frälsa människor från deras synder.

Dela

Facebook

Twitter

Google

Whatsapp

Pinterest

Email

Print