Matt Chandler predikar om ungdom, Jesus och evangeliet utifrån den gammaltestamentliga boken Predikaren. Från The Gospel Coalitions konferens 2011.
God kväll. Ta fram era biblar så sätter vi igång.
Föregående talare har sagt liknande saker, men jag kör på.
Det är en ära att vara här.
När Don ringde mig trodde jag det var Driscoll som skämtade.
Men det var verkligen Don som bad mig predika utifrån en fantastisk bok.
Jag ser fram emot att dyka in i denna text.
Jag har predikat igenom Predikaren innan, i min församling år 2004.
Varje gång jag sätter mig in i texten känner jag dess patos.
Jag är nämligen pastor i en stor och ung församling, tack vare Gud.
Under mina nio år som pastor har jag begravt en enda person över trettio.
Jag har begravt dussintals tjugoåringar och barn under tio.
I denna typ av miljö börjar man inse att livet är kortare än man trott.
Jag tar inte för givet att alla av oss blir 30, 60, 70, 80 år.
Denna lilla korta tid vi har är en Guds gåva.
De första åren då jag började var det flera som dog i plötslig spädbarnsdöd.
Jag var tvungen att gå in, så som Habackuk uttryckte det när kaldéerna kom.
Röta tränger in i benen i min kropp. Jag darrar där jag står.
Att gå in och bara se sorg. Jag hade inte de teologiska ramarna-
-för att kunna hantera denna sorg.
Jag ville bli trogen Herren och de får Han satt mig som herde över-
-och förbereda dem för det verkliga livet, i en fallen värld.
Det var en Kristi nåd att medan jag förberedde dem, förbereddes också jag.
Jag gick upp en tacksägelsedags morgon, tog mig en kopp kaffe.
Jag skulle precis sätta mig för att läsa Ordet, som jag gör varje morgon.
Min fru, som förberedde maten, bad mig mata vårt sex månader gamla barn.
Jag tog flaskan, matade henne och satte henne i hoppgungan.
Vilket är lite av en dödsfälla för barn där man hänger dem i dörren…
…och så växer de till i allt större frimodighet…
Jag satte henne i hoppgungan, sedan minns jag ingenting mer-
-förrän jag vaknade upp på sjukhus.
Jag hade haft ett epilepsianfall inför mina barn.
Än idag inser inte min dotter att jag hade ett anfall, utan hon frågar-
-bara varför jag snarkade så konstigt. Jag gjorde konstiga ljud.
Det var Guds försyn att hon blev skyddad från denna skräckupplevelse.
Jag hade en tumör i frontalloben som behövde avlägsnas.
Det var mycket dramatik på torsdagen då jag hade fått anfallet-
-och på tisdagen fick jag veta att jag behövde operera skallen.
En välmenande församlingsmedlem tittade på röntgenbilderna och sa-
-att det såg bra ut och att jag nog bara skulle få några tabletter.
Jag trodde bara att läkarna skulle säga någonting sådant, och var inte-
-beredd på att de skulle gräva upp min hjärna.
Nu var det jag som fick denna nyhet. Jag hade berättat sådant för andra-
-hundratals gånger. Men detta var första gången jag fick höra det själv.
Det kändes som ett slag i själen.
Jag förväntade mig det inte, utan trodde att det skulle bli bra.
Jag fick veta om operationen och gick igenom den.
Jag tänkte att det skulle gå fint. Men efter att ha varit med mycket-
-börjar jag lära mig hur det funkar på sjukhus, så jag kom ut-
-och började fråga om biopsin. Men ingen ville svara!
Jag har varit med tillräckligt länge för att veta att detta inte är bra.
När de förhalar svaret vet man att det är något…
För hade de väntat två veckor för att säga att det inte var någonting-
-varför skulle de då hålla mig på halster i två veckor?
De satt ner med mig och sa att jag har oligodendrogliom grad 3.
Då har man i genomsnitt 2-3 år kvar. Det var en pärs för familjen.
Men vi fann till slut vår trygghet i att detta inte överraskade Gud.
Han blev inte satt ur spel och kallade Treenigheten till krismöte.
“Anden, var var du när detta hände? Jag beseglade Dig i honom.”
Så var det inte, nej, Han var där och visste vad Han gjorde.
Men jag är ingen supermänniska, givetvis tog detta ett par dagar att inse.
Det var inte så fort jag hört beskedet från läkaren.
Om det skett så för dig så har du fått ännu större nåd än mig.
De första dagarna var tuffa att genomgå.
Så när jag läser denna text, känner jag den!
Ja, visst ska vi känna alla texter!
Men jag känner verkligen denna. Den skapar hetta, ångest och eld i mig.
För jag vet att en del av er inte kommer att leva nästa gång vi har detta.
Du tror det, för alla vet att man kan få det där samtalet-
-men ingen tror att det är de som får samtalet.
Vi kan alla instämma med att det är möjligt att få detta samtal, ja.
Dina barn kan dö i olyckor, din äkta hälft kan bli dödssjuk.
Ja, detta kan ske, men ingen tror att det ska hända dem!
När man är pastor ser man att detta ständigt sker för andra.
När jag läser texten kommer hela tyngden, smärtan på ett storslaget sätt.
Första gången jag läste Predikaren och leddes att predika igenom den-
-tänkte jag bara att den här mannen behöver få en stor kram.
Vi börjar i Predikaren 11:9.
Gläd dig, du yngling, i din ungdom, låt ditt hjärta glädjas i din ungdoms-
-dagar. Vandra ditt hjärtas vägar, följ det dina ögon ser.
Men vet att för allt detta kommer Gud att döma dig.
Som han börjar här skulle alla bara jubla! Även den värsta hedning!
Gläds i din ungdom, följ ditt hjärta och dina ögons begär.
Finns det någon, frälst som ofrälst, som skulle ha något emot detta?
Nej. “Är detta med i Bibeln? Nu kör vi!”
Men så slutar han: “Glöm inte att du ska bli dömd för allt detta!”
Kör på, gläds, följ ditt hjärta, men kom ihåg att du ska stå inför Gud!
Glöm inte detta när du håller på och festar!
10: Låt sorgen vika ur ditt hjärta och håll det onda borta från din kropp.
Ty ungdomstiden, livets blomstringstid, är förgänglig.
Det är så vackert uttryckt. Sedan blir det mörkt.
12:1: Tänk på din Skapare i din ungdoms dagar-
-innan de onda dagarna kommer och-
-de år då du ska säga: “De ger mig ingen glädje”; innan solen-
-och ljuset, månen och stjärnorna förmörkas och molnen vänder åter-
-efter regnet; då väktarna i huset darrar och de starka männen sviker;
då malerskorna har upphört att mala, eftersom de har blivit så få och då-
-spejarna har det mörkt i sina gluggar; då dörrarna mot gatan stängs.
Då ljudet från kvarnen försvagas; då man vaknar av fågelsång och-
-sångens alla döttrar sänker rösten; då man är rädd för var backe och vägen-
-är full av skräck; då mandelträdet blommar, gräshoppan släpar sig fram och-
-kaprisknoppen blir utan kraft; då människan går till sin eviga boning och-
-gråtarna går omkring på gatan; innan silvertråden brister och den gyllene-
-skålen slås sönder, krukan vid källan krossas, hjulet slås itu vid brunnen-
-då stoftet vänder åter till den jord det kommit ifrån och-
-anden vänder åter till Gud som gav den. Förgänglighet och-
-åter förgänglighet! säger Predikaren. Allt är förgängligt!
Det finns mycket problem i denna text!
“Gläds i din ungdom och passion, men du ska bli dömd för det!”
“Och förresten! Livet är kort och en dag ska du avsky att vakna!”
“Och du kommer dö. Men då är det ju dags för domen!”
Antingen dör du ung, och blir dömd, eller så blir du gammal, trött på livet-
-och dömd! Lycka till! Allt är förgänglighet!
Man vill bara ge honom en stor kram. “Kom hit gubben!”
Vi ser problem i texten, men de kan lösas om vi ser på dess uppmaningar.
Uppmaningarna kommer leda oss till Kristus.
Uppmaning 1 är: Gläds.
Människor har ett problem med att glädjas, men inte att de inte gläds-
-utan för att de gläds på ytan. Alla vi känner gläds.
Vi känner ingen som inte vet hur man gläds. Men det är fel på-
-hur de gläds och vad de gläds i. Paulus utvecklar vad som är fel-
-med mänskligheten och hur Guds vrede uppenbaras.
Problemet är inte glädjen utan vad människan gläds i.
Enligt Rom 1 gläds vi i skapelsen istället för Skaparen.
Vi ser skapelsen och gläds i den. Vi säger att den är underbar!
Se hur spektakulär skapelsen är. Hur fantastisk den är!
Vår glädje är ytlig eftersom den inte leder till Skaparen.
Glädjen är alltså ytlig, vi går inte tillräckligt djupt.
Vi tror alla på lögnen istället för sanningen om Gud.
Vad är lögnen, och inte sanningen?
Det är vår fallna natur som tror att vi är smartare än Gud.
Jag har aldrig mött någon som sagt så men hundratals som lever så!
När vi därför ser Guds reaktion på hur vi bytt ut sanningen mot lögnen-
-målas denna bild av homosexualitet, mannen som säger: “Glöm kvinnan!”
“Jag tar mig själv!”
Kvinnan som säger: “Glöm mannen, jag tar mig själv!”
Där gläds alltså människan i fel sak och tror sig veta bättre!
Du fick förstås underkänt i skolan, men detta klarar du!
Rom 1:28 De såg inget värde i att ha kunskap om Gud.
En 2 meter lång basketspelare bör inte få dansa efter att ha dunkat i mål.
Det är bara skamligt!
Typ varje gång Shaq Diesel gör sådär, tänker jag: Sätt en straff-
-så kan du fira!
Att dunka bollen när man är 2 m är lika lätt som att ta på sig skor!
Det finns ingen anledning att dansa eller fira detta!
Shaq Diesel bestämde inte att han skulle bli 2 m lång och idrottare!
Han föddes, och visst, han har jobbat hårt, men det kan jag med.
Men han har blivit unikt skapad och unikt begåvad av Gud, till Guds ära.
Men rör han detta blir han en hädare.
När han utnyttjar vad Gud gett Honom och tar på sig själv äran-
-så hädar han!
Vi har inget problem med att vi inte gläds. Jag är från Dallas…
Där finns Amerikas allra största sekt.
Den största, dyraste “kyrkan” du någonsin sett. Man kan ta dyra rundturer.
Det finns fullt av män i min församling som säger att de inte kan plugga-
-men de vet vem som är runningback i Dallas Cowboys-
-och vad som var hans löprekord i högstadiet.
Kan inte plugga eller läsa, förstår inte teologi, men ja, han spelade-
-för Westbrook High School och sprang 5 000 m!
Detta är vad det betyder att glädjas i något!
Vi har inte svårt för att glädjas och det finns ingen som inte är-
-expert på att glädjas. Problemet är inte glädjen-
-utan hur vi gläds och att vi inte ser bortom det vi gläds åt-
-och ärar den som äras bör. Detta leder oss till den andra uppmaningen.
Här har vi huvuddelen av vår tid tillsammans här.
Den andra uppmaningen slår lite som en trumma i texten.
Ett bättre sätt att läsa är: “Kom ihåg din Skapare i din ungdoms dagar.”
“Kom ihåg din Skapare innan de svåra dagarna kommer.”
“Kom ihåg din Skapare innan du inte längre får ut någonting av dem.”
“Innan skålen krossas…” Det är som trumslag: “Kom ihåg, kom ihåg!”
Kom ihåg din skapare!
Frågan är om det finns ett sätt att komma ihåg som gör glädjen riktig.
Finns det ett sätt att komma ihåg som räddar det trasiga i glädjen?
Genom hela GT ser vi denna Evangeliets takt sätta igång.
“Kom ihåg din skapare.” Det främsta vi ser i GT är att komma ihåg-
-Guds karaktär och väsen. “Kom ihåg att jag är Gud.”
Genom profeterna och Lagen fortsätter Gud säga: “Jag är Gud! Skaparen!”
“Jag påbörjade detta och kommer att fullborda det. Detta är Min idé!”
Detta framgår på ett underbart sätt i vishetslitteraturen.
Jag älskar Job 38:1-13 – en skrämmande vacker passage.
Jag har frågat Gud mycket och är glad att Han inte svarat på det sättet!
HERREN svarade Job ur stormvinden.
Han sade: Vem är denne som fördunklar mitt råd med ord utan förstånd?
Om detta var ett telefonsamtal, hade jag lagt på!
“Vem är det som talar med Mig som om de visste någonting?”
Spänn bältet om livet som en man, jag vill fråga dig, och du skall svara.
Var fanns du när jag lade jordens grund? Svara, om du har så stort förstånd.
Vem har bestämt hennes mått – du vet! Och vem spände mätsnöret över den?
Var fick hennes grundpelare sina fästen? Vem lade hennes hörnsten, medan-
-morgonstjärnorna tillsammans sjöng och alla Guds söner ropade av glädje?
Vem satte dörrar för havet när det bröt fram ur moderlivet-
-när gav jag moln åt det att klä sig i och lät tjockt mörker bli dess linda-
-när bestämde jag dess gräns och satte bom och dörrar för det, och sade:
“Hit får du komma, men inte längre, här skall dina stolta böljor lägga sig”?
Har du, sedan dina dagar började, befallt dagen att gry och anvisat-
-morgonrodnaden en plats där den kunde fatta jorden i dess hörn-
-så att de ogudaktiga skakades bort från den?
Så kommer det en paus här som om att Job ska svara… “Nej!”
Nej, Job får inte en syl i vädret, Gud fortsätter bara med nästa kapitel.
Job försöker backa tillbaka från början, men det får han inte.
Man ser även detta i stunder av tillbedjan som Ps 147:4:
Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
Han nämner dem. “Kom ihåg att Jag är Gud.”
“Jag är inte du, jag är Gud. Jag kan vad du inte kan, Jag startade allt.”
“Jag driver allt, Jag är högre än dig.”
Se på Habackuk, en fantastisk bok, där Habackuk undrar varför Gud står ut-
-med orättvisor. Och Gud svarar att Han inte står ut utan sänder kaldéerna.
Habackuk menar: “Nej, det gör du inte, för de är mycket ondare än oss”-
-“och Du använder inte onda människor för att döma onda människor!”
Hur svarar Gud? Jo, först försöker ju Habackuk ställa sig på muren.
Gud svarar: “Jag kommer, om du tror att jag dröjer, vänta bara!”
“Jag kommer! Kom ihåg att jag är Gud!”
Och inte bara det, utan Han säger också mycket i Gamla testamentet:
“Kom ihåg vem Jag är och kom ihåg vad Jag har gjort.”
Gud kallar ständigt människor att minnas tillbaka:
“Jag har gjort mycket kring er, för er, i er.”
Jag kan visa två exempel, vi hade kunnat hålla på hela kvällen, men…
När påsken instiftas i 2 Mos 12:14:
Denna dag skall ni ha till minnesdag och fira den som en HERRENS högtid.
Som en evig stadga skall ni fira den från släkte till släkte.
Han kallar dem att komma ihåg. “Ni ska samlas och komma ihåg!”
“Kom ihåg att ni var slavar och Jag befriade er.”
“Ni befriade inte er själva, utan Jag befriade er.”
“Jag förde er ut ur Egypten. Jag sände plågorna, visade Min makt”-
-“över skapelsen. Jag dödade Faraos män, tog er genom Röda havet.”
“Ni ska minnas att Jag skonade era söner. Kom ihåg att Jag är Gud.”
“Jag har befriat er, kallat er och lovat er och fört er in i det jag lovat.”
Vi ser samma sak efter att de gått över Jordan i Josua 4:5-7.
Och Josua sade till dem: Gå framför HERRENS, er Guds, ark-
-och gå ut mitt i Jordan. Var och en av er skall lyfta upp en sten på-
-axeln, efter antalet av Israels stammar, så att detta blir ett-
-minnesmärke bland er. När era barn i framtiden frågar:
Vad betyder dessa stenar? skall ni svara dem:
Jordans vatten här skars av i sitt lopp framför HERRENS förbundsark.
När den fördes över Jordan skars Jordans vatten av.
Därför ska dessa stenar vara ett minnesmärke för Israels barn för evigt.
Han säger alltså att de ska komma ihåg vad Han gjort och befriat dem.
“Glöm inte att Jag inte överger er, att Jag är trogen Mig själv”-
-“och har handlat för er skull.”
Sedan ger Han denna påminnelse som vi ser i hela GT, men talar lite om:
Jag gör inte detta för att ni är grymma. Det skulle vi vilja ha.
Många av oss tror det ändå! Vi tror att det ska gå bra för vi är trogna.
Vi tror att det ska fungera bra för att vi gör på detta sätt.
Men Gud har alltid sagt till Sitt folk: “Jag gör det för att Jag är bäst!”
“Jag gör det för att Jag är spektakulär!”
“Vet ni hur spektakulär Jag är? Jag använder er, dumsnutar!”
“Se Min makt genom er! Tro på fiendens lögner så mycket ni vill”-
-“men det största av allt är att jag alls låter er vara med!”
“Jag låter er vara med i någonting som i slutändan handlar om Mig!”
“Glöm inte att Jag är trofast och inte överger Mitt folk.”
Tredje rundan med påminnelser i Gamla testamentet är det att Gud vill att-
-Hans folk kommer ihåg Hans bud.
Inte bara buden, utan att de handlar om att Han för Sitt folk till livet.
Guds bud i Skriften reder ut för folket hur Han fått universum att fungera.
Jag vill alltid vara tydlig i min församling, för de som inte haft-
-mycket bakgrund inom församlingen eller som köpt lögnen-
-att Gud låter blixten slå ner i dig om du bara ler.
När Gud ger bud så är det inte för att ta bort vår glädje, utan ge oss den.
Jag brukar ofta fråga: “Hur funkar det för dig?”
Du är smartare än Gud vad gäller sex, hur funkar det för dig?
Du behöver inte vara särskilt klipsk för att se att samhället-
-är en enda röra i sexfrågan.
Många ser att det inte fungerar, så man försöker med nya tekniker.
Om man inte blir tillfredsställd av att ha det, kanske det blir bättre-
-om vi ändrar sättet vi gör det på.
Gå till affären och titta på vilken tidning som helst.
Även biltidningarna: “Hur du får igång hennes motor”.
Det är bara löjligt! Så jag återkommer ständigt till: “Hur funkar det?”
“Fungerar det?” Allt jag hör är att det leder till förödelse-
-krossade hjärtan, smärta, sjukdom, sorg, förlust.
Gud försöker inte ta, Han försöker ge.
Kom ihåg Lagen, 5 Mos 6:6-9: Dessa ord som jag i dag ger dig befallning om-
-skall du lägga på hjärtat. Du skall inskärpa dem hos dina barn…
Om ni har barn är detta ett viktigt ord.
Tur att Gud är suverän, för vi behöver “inskärpa” dem hos barnen.
Jag har tre barn: 8, 5 och snart 2 år. Vi har familjeandakter varje kväll.
Jag får bara lita på att den helige Ande gör någonting, för-
-om vi klarar oss igenom utan att lära oss någonting om vrede-
-så har det varit en bra kväll.
Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt-
-hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp.
Du skall binda dem som ett tecken på din hand, och de skall vara som ett-
-band till påminnelse på din panna.
Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.
“Kom ihåg Min Lag! För när du minns den, utövar du den och ser Min storhet.”
“Hur mycket Jag är för dig och leder dig in i vad Jag bestämt till Min ära”-
-“och din ultimata glädje.”
Jag gillar hur sällan Gud talar till folket på ett “sökarvänligt” sätt.
4 Mos 15:39-40. Ta inte detta som ett slag mot en viss filosofi.
Jag gör gärna det ibland, men inte just nu. 4 Mos 15:39-40:
Ni skall ha sådana tofsar, och när ni ser dem skall ni tänka på-
-alla HERRENS bud och göra efter dem och inte följa era egna hjärtan och-
-ögon, som ni horar efter.
Jag älskar detta! “Era horor! Lyssna här!”
“Ni har det på pannorna, händerna, dörrposterna, portarna…”
“Sätt nu även tofsar på era kläder!”
Så ska ni tänka på, göra efter alla mina bud och vara heliga inför er Gud.
Gamla testamentet sätter upp Evangeliets takter.
Att på rätt sätt komma ihåg, återlöser vår glädje.
Detta kommer att hända. Jesus, Gud i köttet, kommer visa Sig-
-och som Dr. Mohler på ett förträffligt sätt inledde i Joh 5-
-och igen i Luk 24, där Han pekade tillbaka på att detta var Han.
Han pekar även på påskmåltiden. Detta är det Nya förbundets blod!
Luk 22:19: Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och-
-sade: “Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig.”
Vi ser detta i Gamla testamentet, och mönstret bryts inte i Nya testamentet.
Kom ihåg, för att komma ihåg rätt, återlöser glädjen.
Din glädje är trasig, så du måste komma ihåg rätt, och då gläds du rätt.
Du kommer in under ytan och gläds och tillber det som bör tillbes-
-och som bör glädjas åt, istället för att vara kvar på ytan och beröva dig-
-själv glädje och beröva Gud äran.
Paulus tar detta och springer som en OS-löpare.
1 Kor 11:26…
Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare-
-förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.
Han pekar alltså tillbaka till instiftandet av Herrens nattvard, där man-
-minns korsfästelsen. “Glöm inte det Jesus sa åt er att inte glömma!”
En sak vi verkligen behöver höra om Paulus’ verksamhet ofta-
-är att Paulus älskade att predika Evangeliet, inte bara på ny mark!
Han är känd för det men han predikar ständigt Evangeliet för…?
…Kristna!
Om och om igen predikar han för människor som redan vet det-
-därför att vi har så lätt för att glömma och glida bort.
Paulus vill alltså predika Evangeliet för människor som vet det-
-för även Evangeliets folk är benägna att glömma Evangeliet.
Eller ibland, bara ta det för givet, vilket kan orsaka mycket smärta.
Du säger att du studerar teologi? Nåväl, låt texten bli min examen.
Rom 1:13-15: Bröder, jag vill att ni skall veta att jag många gånger har-
-bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom-
-bland andra hednafolk.
Det här är ju en intressant text: “Bröder, jag vill skörda någon frukt”-
-“bland er, mina bröder.” Han talar alltså inte om frälsning-
-utan snarare om att bidra till deras mognad i kunskapen om Jesus Kristus.
Jag har skyldigheter både mot greker, barbarer, lärda och olärda.
Ni kan hämta tröst i detta, en del har fler olärda än lärda i församlingen.
Jag har förstått en del när jag lärt känna många pastorer.
Ingen vill ha ett liv som Mose. Vi älskar honom, men vill inte ha det livet.
Vandra runt i öknen med människor som bara klagar.
Och sedan dör han precis innan det blir bättre…
“Kom upp på berget och se det förlovade landet, men du ska dö nu”-
-“och Josua ska leda in dem.”
När det gäller oss, vill alla ha Paulus’ teologi men inte Paulus’ lidande.
Ni vill ha en sådan här djup teologi, men det har sitt pris.
Priset är inte studier, utan smärta. Nu tappade jag tråden…
1 Kor 15: Bröder, jag vill påminna er… Vilka talar han till? Bröder…
Jag vill påminna om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot.
Detta är i dåtid. Som ni tog emot och står fasta i. Det är nutid.
…genom vilket ni blir frälsta. Nutid, framtid.
Lyssna nu. Evangeliet om Jesus Kristus, som vi har fått, tillräknat oss.
Jesu perfekta liv och rättfärdighet. Han har tagit vreden vi förtjänat.
Uppståndelsen som bekräftade. Det är inget vi bara kommer igenom-
-och sedan går vidare till annat, utan detta frälser, håller oss uppe-
-och för oss tryggt hem. Vi fortsätter inte från Evangeliet.
Säger man sådant tar man bort själva livlinan i relationen med Jesus.
Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot-
-att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd-
-att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna.
Han pekar tillbaka på Gamla testamentet.
Gal 1:6-9. Jag älskar Galaterbrevet och ska börja predika igenom det.
Gal 1:6-9: Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som-
-har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium-
-fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar-
-förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium.
Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade-
-evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara-
-under förbannelse. Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång:
om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot-
-så skall han vara under förbannelse.
Så får vi ett spektakulärt, enormt textstycke i 2:20-3:5 där Paulus-
-visar att han är en riktig predikant, då han ställer 6 frågor…
Kom ni in i Riket för att ni gjorde någonting, eller för att Guds Ande-
-gjorde er levande i Kristus?
Efter att ha blivit frälsta på detta sätt, fullkomnas ni nu genom Lagen?
2:19-20: Jag är korsfäst med Kristus…
Det liv jag nu lever i min kropp det lever jag-
-i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig.
Ef 1 och 2. Är inte detta en kosmisk bild av Evangeliet?
Det är typ i yttre rymden och tittar ner på jorden.
Det är en spektakulär text. Fil 1:12-17… ingen är så fri som Paulus.
Man kan inte röra honom. Om de säger att de ska döda honom:
“Härligt, dags att åka hem!” Om de ska låta honom leva: “Livet är Kristus.”
Om de ska slå honom: “Jag får del i Kristi lidanden.”
Om de vill fängsla honom: “Jag omvänder alla vakter och fångar!”
Man kunde inte röra honom, för han återgick ständigt till Evangeliet.
Detta säger han i Fil 1:12-17. “Jag sitter här i fängelse”-
-“och det har gjort andra mer frimodiga för Evangeliet.”
“Jag kan dela Evangeliet härifrån.” Allt driver Evangeliet framåt!
Paulus vill alltid tydligt lägga fram Evangeliet innan han börjar:
“Därför, på grund av Evangeliet, gör detta!”
Vi har dessa vändpunkter i texterna. Jag älskar Kolosserbrevet 3.
Om ni alltså… Vi har denna stora, kristologi med början i kap 1-
-och går igenom vem Han är, vad Han gjort och åstadkommer-
-och så vänder han över! “Om ni blivit döpta in i detta, om ni tror”-
-“låt oss då titta på äktenskap, barn, församlingen, livet…”
“Men fattar ni inte Evangeliet kan vi inte ha dessa samtal!”
För om jag gör detta innan jag predikar Evangeliet, hakar ni upp er på-
-att försöka åstadkomma vad bara Kristus i er kan åstadkomma!
När vi kommer ihåg vad vi blivit tillsagda att komma ihåg-
-blir vår glädje återlöst för att vi kommer in under ytan.
Låt oss titta tillbaka på några saker vi ska glädjas i i Predikaren 11.
Gläd dig, du yngling, i din ungdom, låt ditt hjärta glädjas i din ungdoms-
-dagar. Vandra ditt hjärtas vägar, följ det dina ögon ser.
Om jag gläds, då jag blivit påmind om vad Kristus har gjort, köpt för mig…
Verkligen vara andligt medveten om vad Kristus gjort för mig-
-i Sitt perfekta liv, på korset, i Sin uppståndelse.
Men var försiktig. Ja, korset i centrum, men även Hans liv och uppståndelse.
Korset: Ja och Amen. Men utan dubbel tillräkning mister korset sin kraft.
Två av er hänger med. Det kan jag leva med. Gud får döma mig.
Tänker vi på detta, ser vi plötsligt, att jag inte gläder mig i min ungdom-
-och fysiska styrka, utan i att Gud genom Sin nåd har gett det till mig-
-och på grund av Kristi nåd har jag i min ungdom blivit fri att tjäna Honom.
Jag kom alltså in under det. Jag ser mig inte som stark och förmögen.
Jag gläds inte åt att vara ung, utan i att vara frälst!
Nu kan ungdomens styrka, iver och passion få sitt rätta element.
Jag kan glädjas i det faktum att jag är här.
Kontroll är en illusion. Du har ingen kontroll.
Ät så mycket spenat du vill. Träna, gå på gymmet och allt det där…
Men detta kan inte frälsa dig. Vi bör förstås förvalta våra kroppar vist.
Absolut! Men i slutändan gläds jag inte åt att jag är ung och stark-
-för det kan ryckas bort från oss vilken stund som helst.
Men ingen kan rycka ifrån mig att Gud just nu har gett mig-
-styrka och energi att upphöja Honom. Jag gläds inte åt att vara ung-
-utan att, i min ungdom, Gud har öppnat mina ögon för Hans storhet.
Och genom den energi jag har i min ungdom kan jag upphöja Honom.
Det står även att vi ska följa vårt hjärta och ögon.
Vi ska titta på vårt hjärtas begär och gå in under dessa saker.
Jag har en vacker fru som jag älskar högt och senaste 1 ½ året har detta-
-blivit allt större för mig. Jag hade ingenting att ge under den tiden.
Jag försökte hjälpa till så gott jag kunde och leda familjen-
-med all den nåd Herren har gett mig. När en bit av hjärnan skurits bort-
-så har man en liten tid då man är nere och inte kan göra dessa saker.
Jag blir inte arg, trots att jag kan verka sådan, utan jag gråter mycket.
Istället för att vara stark och kunna saker hemma, gråter jag bara.
Min lilla dotter kommer in och jag börjar snyfta. Jag kan inte hålla mig-
-samman p.g.a. steroiderna. Jag fick inga raseriutbrott utan…
Bara vi gick på bio och såg en reklamfilm för sjukhus började jag snyfta.
I denna situation, där jag inte hade någonting att ge, inte kunde leda.
Jag kunde inte ge min dotter den faderliga kärleken.
Det ligger någonting under detta. Tänk på Ef 5.
Du gick från att tycka tjejer var äckliga till att vilja ha en…
Det har inte att göra med konstiga, biologiska hormoner.
Gud driver detta och målar en bild. Så under kärleken jag har till min fru-
-finns denna bild av vad Gud har gjort för mig i Kristus.
När det är något problem, när min fru krånglar, så att säga…
Hon är här och ja, jag kommer få sota för detta!
De enda som tror att äktenskapet inte är svårt är ogifta eller nygifta.
Ibland har man svårigheter, så är det när man kommer samman.
Jag har inget dåligt äktenskap, jag älskar min fru väldigt mycket-
-men det finns stunder då du behöver hjälp!
Och i dessa stunder får vi lära oss en läxa.
Vi ser och minns vem Jesus är, denna stora analogi med Lammets bröllop-
-och Kristi brud. Vi börjar se in under ytan på äktenskapet.
Jag gläds inte bara i Lauren, men jag kommer in under det-
-och gläds åt det faktum att Gud har ingått ett förbund med mig-
-och aldrig någonsin kommer att överge mig!
Detta bygger inte på min prestation eller att jag behagar Honom-
-utan på vem Hans Son är.
Jag älskar att vara far, det finns nog inget större än detta-
-förutom att vara ett Guds barn.
Jag älskar sakerna de säger, och Gud lär oss om Sig själv genom dem.
Antingen i hur de är så förtröstansfulla…
Jag vill vara försiktig att inte försöka underhålla er-
-men Herren gjorde mig helt överväldigad när vår äldsta började att gå.
Jag tror inte att barnet börjar gå för att det vill, utan att det beror på-
-fysiologiska, konstiga saker som händer.
Barnen börjar krypa, gunga fram och tillbaka och hålla sig i någonting.
Sedan släpper de taget och vinglar lite.
Gud har skapat barn med stora huvuden, som böjs framåt och de rörs framåt.
De har nu ett val: Ta ett steg, eller dö!
Barnet tar ett steg och ytterligare ett… och så trillar det!
Men vad gör vi? Vi flippar ur, som om barnet lagt mål! BARNET GÅR!
Vi ringer, twittrar, tar kort. Vi flippar ur bara för att barnet-
-tog två steg och sedan trillade!
Vi har en ung församling med mycket unga barn. Vi har aldrig sett en far-
-se sitt barn ta tre steg och ramla, och sedan säga: “Idiot…”
“Är du allvarlig? Det här måste du fått från mamma för på vår sida går vi!”
Nej, så gör de inte. Hur knäppt hade inte det varit!?
Nej, man firar ju dessa steg!
Jag ser min äldsta dotter göra detta och häpnar. Hon var 15 månader.
Bilden jag fick när jag såg Audrey fumla sig fram och gå:
Steg, steg, fall – och stor glädje i stegen!
Vi plockar upp henne igen och hämtar kameran. Nu tar man bara upp mobilen.
Vi tar fram kameran, filmar och tittar på henne.
Men det störde oss aldrig att hon föll omkull!
Vi visste att hon började gå och skulle bli bättre och bättre-
-tills hon sprang. Vi visste att det skulle leda till spring och klättring-
-men vi stördes aldrig då hon föll omkull.
Gud visade mig att det är likadant med nåden.
Han gläds åt stegen. Vi tror på Evangeliet men kommer inte ihåg-
-det tillräckligt väl. Vi går vidare till annat. Men då får man inte nåd-
-nog att veta att när vi sviker gläds Gud åt Sin Son i en.
Provet på om du förstår Evangeliet är vad du gör när du faller.
Springer du iväg, städar upp dig och går tillbaka in i tronsalen-
-eller går du frimodigt fram till nådens tron?
Om du inte frimodigt kommer till nådens tron, förstår du inte Evangeliet.
Du tror fortfarande att du kan städa upp dig tillräckligt för att vara med.
Gud har inte bara problem med dig när du är som värst…
Det är när du gjort bra ifrån dig som du är smutsig inför Herren!
Du kliver upp, har din andakt, läser Jonathan Edwards.
Du lär dig gitarr för att leda lovsången.
Du delar Evangeliet med din granne, går på gym, och ser någon bänkpressa.
Du använder bänkpressen som inkörsport att tala om Evangeliet.
Briljant! Dags att släcka!
En sådan dag är du vidrig inför Gud om du inte har Jesus Kristus.
Som om reformerta inte hade hamnat i samma dike som arminanerna här.
Det här är dårskap. Unga och gamla försöker fortfarande förtjäna-
-det som de fått gratis.
Vi måste alltså i allt försöka komma under ytan och se vad Jesus har gjort.
Kom ihåg vad Jesus gjort och köpt, så tas vi in under den ytliga glädjen.
Vi kommer upp ur barnbassängen och går ner i den djupa änden av bassängen-
-där glädjen kan expandera och Guds härlighet skina som starkast!
Vi får allt vårt uppehälle i denna glädje.
Nu behöver vi konversera lite mer. Det här är inte bara en sinneshållning.
Det är inte bara att ändra hur man tänker och minns på rätt sätt-
-och på detta sätt korrigera mitt problem med glädjen.
Hur kan vi alltså minnas på ett sätt att vi gläds på rätt sätt.
Rakt på sak: Du måste bli född på nytt! Jag kastar ut den. Sela.
Du är en mycket bättre pastor när du är frälst, än när du inte är det.
Du är en mycket bättre pastor när du förstår vårt budskap, inte bara-
-i huvudet utan också förvandlas genom Guds helige Ande.
Inte anpassad efter ett religiöst mönster. Jag har en del farhågor.
Jag befarar att en del av er växte upp i kyrkan och lärde er att-
-bara säga och göra vissa saker för att få makt och medhåll.
Ni lärde er spelet så väl att ni, genom att vara reformerta-
-och upphöja Jesus, så blev ert ego upphöjt.
Och egentligen är ni inte omvända utan följer bara ett religiöst mönster.
Ni har inte förvandlats genom Guds helige Ande.
Ni måste gå till roten och brottas med detta.
Jag känner ingen skuld i att vilja få er ifrågasätta om ni känner, älskar-
-och tjänar Honom. Tro mig, du är en bättre gudsman när du verkligen är det.
Pånyttfödda hjärtan behövs alltså för att korrigera glädjen.
Det andra jag vill trycka vidare på är en konstant begrundan av Evangeliet.
Efter alla dessa år av att troget tjäna Herren genom Andens kraft i mig-
-genom Guds nåd, måste jag fortfarande predika Evangeliet för mig själv.
För ett par månader sedan predikade jag en bit i närheten av min hemstad.
Jag hade en liten paus där jag kunde gå och titta på de gamla husen.
Jag blev frälst precis innan jag fyllde 18, så jag ville ta kort på några-
-av de gamla husen jag bott i och visa dem för barnen.
Jag körde dit och såg en plan där hade slagsmål med en som hette Sean.
Jag slogs inte med hederliga metoder, jag har inte den fysiken-
-så jag kör bara med några rallarsvingar tills någon avbryter.
Några hemska saker hade alltså ägt rum på denna plan.
Så hemska, att, om Gud inte frälst Sean, och om man nämnt mitt namn-
-så skulle han bli röd i ansiktet.
Jag körde förbi ett av husen jag bott i och tog kort.
Genast återkom gamla minnen av vad som hänt där inne. Jag kände skam!
Så åkte jag förbi Jimmys hus och minns hans 16-årskalas och skämdes.
Jag kör tillbaka för att predika och hela vägen blir jag anklagad.
Inte av den helige Ande för den helige Andes förmaningar är ju ljuva.
Men nu var detta fiendens lögner. Jag kör, och har en brottningskamp-
-med mig själv. I mitt inre har jag dessa tankar.
“Ska du berätta vilken gudsman du är och vilka gudsmän de borde vara?”
“Vad tror du Sean tycker om ditt Evangelium? Eller Hollie?”
“Vad tycker de flesta av dina vänner i high school om Evangeliet?”
Jag ska alltså predika om att tro Evangeliet men brottas själv med tron!
Mitt i allt detta var det förbundslöftet, Jesu blod och kunskapen i Bibeln-
-som besegrade fiendens verk.
Jag fick säga att den Matt Chandler är död. Han borde inte få säga något-
-om Jesus, det var bra att Kristus dödade honom på korset.
Bra att den nye Matt Chandler är helig och rättfärdig, inte av sig själv-
-utan för att det gavs till honom.
Plötsligt kunde jag nu vandra i Evangeliets kraft.
Ta inte Evangeliet för givet!
Det måste vara tydligt uttryckt, ständigt!
Om du bara tar det för givet, blir det som Dr. Mohler varnade om:
Moralistisk terapeutisk deism. Det blir det enda de får höra!
Gör si, gör inte så, gå hit, gå inte dit. Då förstår de inte att deras-
-rättfärdighet är köpt med Hans blod.
Ta det inte för givet.
Vi döper tonvis av 20-åringar, som under dopkursen säger att de växte-
-upp i kyrkan men aldrig fick höra Evangeliet.
Alla har ju inte öron att höra med så vi kollar om de brukade anteckna.
När de tittar i anteckningarna säger de att de hörde Evangeliet-
-men de hade inte öron att höra med.
Men ett överväldigande antal ungdomar hade bara hört: “Drick inte öl”-
-“ha inte sex, lyssna inte på världslig musik.”
Ska vi kalla ungdomar till helgelse? Absolut!
Är helgelse möjligt utan Andens pånyttfödande verk i Kristus? Nej!
Även om de avstod från sex, öl och musik, skulle de bli frälsta av det?
Nej! De är bara nördiga ofrälsta ungar!
Var tydlig med Evangeliet, predika det vecka in och vecka ut.
De tröttnar inte på det. Jag har predikat i nio år och de har inte tröttnat.
Det tredje som gör att vi kommer ihåg på ett sådant sätt som fixar-
-vårt problem med glädjen. Pånyttfödda hjärtan, ständig begrundan av-
-Evangeliet och så slänger jag ut detta: Vandra i Anden, inte i köttet.
Detta kommer också utifrån Galaterbrevet. Vandra i enlighet med Anden.
Jag vill verkligen lyssna noga till mina känslor.
När jag inte längre förundras, överväldigas, rörs upp och sätts i brand-
-över att Gud, i Sin nåd, har frälst mig. Jag frälste mig inte, utan Han.
Jag hade en annan plan för mitt liv.
Han kom och tog mig. Jag flyttade från Kalifornien till Texas och-
-fick ett skåp bredvid en som frågade: “Jag behöver prata med dig om Jesus”-
-“när vill du göra det?”
Inte: “Vill du höra om Jesus?” Det var inte ett alternativ.
Visst, han lät mig välja plats… “Var ska vi prata? På träningen? Efteråt?”
Jag vill vara medveten om att Gud kom och frälste mig.
Jag vill att påminnelsen ska leda till glädje. Om den inte gör det-
-ska jag bli nervös och komma samman med bröder som kan hjälpa mig-
-arbeta igenom varför jag inte förundras. Vad kan vara större än detta?
Det börjar bli sent så vi ska landa planet.
Vi är här i alla olika åldrar. En del är unga och känner sig unga.
Andra ligger på marschhöjd. Planet har lyft och nått marschhöjd.
En del av er är på väg ner. Vissa av er har fällt upp sätena…
Ni är ganska säkra på att ni inte är här nästa gång.
Det här är verkligheten, lyssna…
Just nu är vi flera timmar närmare att stå inför vår store Fader-
-eller Domare, än när vi kom in hit.
Jag undrar hur det går med er glädje. Det är min fråga.
Går det väl? Kommer ni in under ytan av vad de flesta gläds i-
-och gläds ni i vad Gud har gjort för er i Kristus?
Gläds ni över vad Kolosserbrevet kallar “skuggorna”?
Ser ni på äktenskapet och tänker hur stor Fadern är?
Ser ni barnen, pengarna, livet, dessa små nyanser i vardagslivet.
Rör de upp en passion för Guds barmhärtighet?
Eller är er glädje ihålig, ytlig? Är ni i barnbassängen eller havet?
Mitt hopp är att ni ska känna de djupa vattnen.
Jag hoppas att den helige Ande varje dag, på enkla sätt, ska dra er-
-uppmärksamhet på Vem Han är och vad Han gjort.
Detta är den fasta grunden som inte kan skakas.
Så blir du en man och kvinna som inte kan rubbas.
Det är så du kan glädjas i de värsta omständigheterna.
När du hör om cancer eller upplever sorg kan du ändå säga: “Ja, Herre”-
-“gör det Du vill åstadkomma.” Man får en sådan tillförsikt när-
-minnet återlöser glädjen.
Det finns inte där när man gläds i sin ungdom för att man är ung.
I pengar för att man har pengar, i sin fru för att man har en.
…och att hon för tillfället gillar dig…
Eller gläds i barnen för att de mår bra och gör vad du säger.
I bilen du har och huset. De kan tas ifrån dig, du är inte fri.
Men när minnet leder till glädje i det som ligger under-
-blir du en orubblig man eller kvinna. Detta hoppas jag för er skull.
Låt oss be…
Fader, tack för vår tid tillsammans.
Låt detta utsäde falla i god jord.
Skydda dem från att ryckas bort, kvävas ut. Skydda dem från att skjuta upp-
-snabbt och brännas av för att de inte har någon rot.
Gör oss till Evangeliets män och kvinnor.
Jag ber att vi ska meditera och tänka på vem Du är och vad Du har gjort.
Att vi så skulle få en djupare glädje över allt i livet, se allting-
-med nya glasögon där vi ständigt gläds i Dig.
Gör oss till sådana tillbedjare som genuint fröjdas i vad Du gjort.
Vi älskar Dig, men vi bekänner att vi vill älska Dig mer än vi gör.
Vi vill lära känna Dig bättre än vad vi redan gör.
Vi tackar att Du täcker oss med Din nåd medan vi lär oss att gå.
För Ditt underbara namns skull ber jag. Amen.
