Noël Piper, Kathleen Nielson och Gloria Furman delar några uppmuntrande ord de själva fått som unga mammor.

 

 

VAD VAR DET MEST UPPMUNTRANDE DU FICK HÖRA SOM UNG MOR?
Vad var det mest uppmuntrande du minns att du hört som ung mor?
Jag kan inte minnas någonting exakt som någon sa till mig, men jag kan-
-nämna några saker som var väldigt betydelsefulla.
Det här kom förstås av att vara omgiven av visa kvinnor i församlingen-
-god förkunnelse och vad jag läst i Bibeln. En sak är att de dagar-
-då allt känns som att jag bara torkar någonting – ansikte, näsa, annat-
-svarar telefonen, matar… då är det viktigt att stanna upp och tänka-
-på vad som sker utifrån ett evighetsperspektiv.
Detta är barn som jag vill ska växa upp till att älska Herren-
-och följa Honom. Och det jag gör här är en del av den stora bilden.
Jag försökte alltså ha det långa, eviga perspektivet.
Det andra är, att under samma stadie i livet och ett tag-
-kände jag mig så bunden vid hemmet eller vid barnen och deras scheman.
Med tiden insåg jag att det är olika kapitel. När första barnet börjar-
-skolan får jag mer tid, och när sedan alla går i skolan har jag mycket-
-mer tid. Det är alltså olika kapitel som öppnar nya möjligheter-
-i tjänandet som jag inte hade tidigare.
Det är bra att veta när man ser framåt, att det går fortare förbi.
Jag tror inte det är Guds avsikt att vi ska göra allt vi kan göra-
-vid varje tillfälle i livet.
Du då?
Jag ser mig fortfarande som en ung mamma.
-Så, just nu?|-Just nu, vad får jag höra?
Väldigt många uppmuntrande saker. En sak är att alla vardagsbestyren-
-torka, tvätta och allt, är inte upprepningar. Man gör samma handling-
-men varje unikt tillfälle kommer aldrig upprepas igen.
Tiden går och dagen kommer allt närmare. Jesus kommer.
Alla de stunder jag helst skulle strunta i, eller bli bitter på-
-eller få det överstökat – de stunderna måste jag njuta av och-
-finna vägar att ära Gud. Jag blir uppmuntrad av detta.
Mitt fjärde barns förlossning var dramatisk och ända sen dess har hans-
-liv varit allt annat än tråkigt.
Det har varit spännande på sätt som fått mig att förtrösta på Herren.
Jag är omgiven av gudfruktiga kvinnor i församlingen som har hjälpt mig-
-att klara av ett barn som har ett väldigt spännande liv.
En viktig sak som någon sa var att Jesus är större än min son.
Vi flyttade till en ny lägenhet och han blev väldigt till sig av allt.
Han rymde. Han rullade kärran till dörren, klättrade upp, låste upp-
-dörren och gick ut i trappen. Då var han två.
Jag kände varm luft komma utifrån och insåg att dörren är öppen.
Så jag såg att han var borta och ropade på honom.
Han kunde antingen ha gått ner i P-garaget eller ut på gatan.
Det var en ny plats och han är nyfiken. Jag fann honom snabbt. Jag grät-
-och berättade detta för kvinnorna i församlingen och fick svaret:
“Jesus är större än han.” Detta var det som fick mig att börja-
-tänka annorlunda.
Det mest uppmuntrande när det gäller alla mina barn är att Jesus-
-är större än de är.
Det hänger också ihop med… det är svårt att komma ihåg, eller hur?
Vad kan jag minnas? Allt var så jäktigt.
Någonting som är tydligt när jag tittar tillbaka på barnens uppväxt-
-är vikten av församlingen, som du sa.
När människor i församlingen uppmuntrade mig som ung mor och helt enkelt-
-sa till mig: “Jag älskar din lille pojke David, han är så rolig”-
-“att ha i söndagsskolan.” Eller: “Jag älskar att ha Jonathan”-
-“i pojkgruppen.” Jag minns hur folk sa att de älskade att ha mina barn-
-i församlingen. Vi älskar våra barn, men att ha barnen i en församling-
-där de är älskade på olika sätt och kanske bättre sätt än vad vi kan-
-har alltid varit så väldigt uppmuntrande för mig.
En annan sak att nämna är någonting min man sa till en av våra pojkar-
-när han började bli äldre. Han sa till honom när han varit riktigt stygg.
“Ingenting du gör kommer någonsin att förvåna mig. För jag vet att vi”-
-“alla är syndiga. Ingenting du gör förvånar mig.”
Det här har jag tänkt mycket på. Det betyder att jag förstår du är syndig-
-och att också jag är syndig. Med andra ord förstår jag att vi behöver-
-Evangeliet och Jesus. Det var så han menade och det uppmuntrade mig.
Tillbaka till församlingsgemenskapen – vad härligt det är med människor-
-som älskar våra barn trots de problem de ställer till med.
Vi vill ju höra vad våra barn gjort i söndagsskolan som vi behöver-
-reda ut, men att veta att läraren säger det av kärlek till barnet-
-och inte bara av irritation.
Det behöver inte heller vara någon som är gift. Det finns en äldre ogift-
-kvinna i vår församling som inte kommer ihåg mycket, men hon berättar-
-en historia om en av våra söner och hans vän som spelat henne ett spratt.
Hon skrattar och älskar de pojkarna och skriver till dem.
Det är också en fin gåva till en förälder.
Att uppfostra våra barn i Kristi kropp, och de hör verkligen dit-
-de tillhör Kristus, eller hur?