“Därför kan även en ateist vara en avgudadyrkare”. Don Carson svarar på frågan: Vad är synd? Hur skiljer den sig från avgudadyrkan?

 

 

Bibeln har många olika ord för “synd”: avgudadyrkan, överträdelse-
-synd, korruption o. s. v. och de överlappar varandra i viss mån.
Men de har olika betydelseskillnader. “Synd” är den mest generella-
-och har att göra med att “missa målet”. Men det är Guds mål.
Så det betyder att vi, om vi bryter mot Hans Lag, syndar-
-och det faktum att vi bryter Hans Lag är i sig en överträdelse mot Lagen.
Om vi missar målet genom att inte göra det vi borde göra, så fråntar vi-
-Gud Hans plats och upphöjer något annat – vi begår avgudadyrkan.
Synden är den generella kategorin för all sorts ondska som finns.
Lagbrott är att överträda specifika bud – att göra det Han förbjudit-
-eller att inte göra det Han befaller.
Avgudadyrkan är den mest grundläggande av dem alla, eftersom den-
-flyttar Gud åt sidan. Jag blir antingen min egen gud, eller-
-väljer någonting annat som min gud.
Det är inte för intet som det första och viktigaste budet enligt Jesus-
-är: “Du ska älska Gud av hela ditt hjärta, själ, förstånd och kraft.”
Det är detta vi blev skapade för och det är så det borde vara.
Självmedvetna och moraliska varelsers främsta ansvar är att erkänna-
-sin Skapare, med dyrkan och tacksägelse.
Men om vi inte älskar Gud av hjärta, själ, förstånd och kraft-
-har vi redan hamnat i avgudadyrkan, vi har fallit i synd och missat-
-målet med det vi borde vara. Vi har vägrat Gud Hans plats.
Detta grova brott är en typ av självständighetsförklaring från Gud!
En självständighetsförklaring från en totalitär, ond regim kan vara god-
-men frihet från Gud är ingenting gott.
Det visar på en fasansfull upproriskhet, för Gud är Gud.
Han har skapat oss och håller oss ansvariga. Han är vår Skapare-
-men också vår högsta Domare: Han fastställer vad som är rätt och fel-
-vad som är gott och ont, genom Sin egen karaktär och varelse.
“Frihet” från Honom är i själva verket slaveri till synden!
Därför är detta i sig avgudadyrkan, eftersom vi håller någonting annat-
-som standard, som “gud”. Det är någon annan varelse i centrum för-
-allt vi väljer, älskar och vill, mest av allt.
Därför kan Paulus säga att begäret är avgudadyrkan, för om man vill ha-
-någonting så mycket, så blir det en gud för en.
Därför kan även en ateist vara en avgudadyrkare – att påstå att det inte-
-finns någon gud blir en sorts ideologi där man placerat någonting annat-
-som naturalism, sina egna begär, sitt eget kulturarv, till att vara-
-ditt allra högsta goda. Det blir gud för dig – du har bytt ut “den Gud”-
-“som finns till”, för att använda Francis Schaeffers ord, och så-
-blir det en form av avgudadyrkan. Synden är en allomfattande kategori-
-som berör alla olika sätt att se på ondskan.