Författaren och teologen David Wells rapporterade 1994 i sin bok God in the Wasteland att ”pastorsstudenter är missnöjda med kyrkans tillstånd. De menar att den har förlorat sin vision och de vill ha ut mer än de får av den.” Men missnöje är inte nog, vilket Wells själv höll med om. Vi behöver något mer. Vi behöver återupptäcka positivt vad kyrkan ska vara. Vad är en kyrka till sin natur och essens? Vad är det som utgör och utmärker en kyrka?
Kyrkans hälsa genom historien
Kristna har länge talat om ”kyrkans kännetecken”. Inte förrän reformationen blev kyrkan i sig föremål för utbredd formell teologisk debatt. Före 1500-talet var kyrkan något man tog för givet, snarare än diskuterade. Den betraktades som ett nådemedel, en verklighet som existerade som förutsättning för resten av teologin. Med framväxten av den radikala kritiken från Martin Luther och andra på 1500-talet blev dock diskussionen om kyrkans natur i sig oundviklig. En forskare förklarar: ”Reformationen gjorde evangeliet, inte den kyrkliga organisationen, till den sanna kyrkans kännetecken” (Edmund Clowney, The Church [Downers Grove, IL: Intervarsity Press, 1995], 101).
År 1530 utmejslade Melanchton den Augsburgska bekännelsen, vilken i sin sjunde artikel menar att ”kyrkan är de heligas församling, i vilken evangeliet lärs ut rent och sakramenten handhas rätt. Och för kyrkans sanna enhet är det nog att vara samstämmig angående evangeliets lära och angående sakramentens handhavande.” År 1553 framställde Thomas Cranmer den engelska kyrkans fyrtiotvå artiklar där han skrev: ”Kristi synliga kyrka är ett samfund av troende människor, inom vilket Guds rena ord predikas och sakramenten rätt förvaltas enligt Kristi förordnande i alla de ting, som nödvändigtvis höra därtill.” Jean Calvin skrev i Institutio Christianae Religionis att ”varhelst vi ser Guds ord rent förkunnat och hört och sakramenten förvaltade enligt Kristi befallning, där finns otvivelaktigt en Guds församling”.
Den belgiska bekännelsens (1561) tjugonionde artikel lyder: ”Kännetecknen på vilka vi kan känna igen den sanna kyrkan är följande: Den sanna kyrkan predikar evangeliet rent och klart, förvaltar sakramenten i enlighet med Kristi instiftelse, och använder kyrkotukten för att bestraffa synden. Kort sagt, den uppför sig i enlighet med Guds rena ord och förkastar allt som är i strid med detta och erkänner Jesus Kristus som enda Huvud. Så kan vi med säkerhet känna igen den sanna kyrkan och ingen har någon rättighet att avskilja sig från den.”
Skapandet och bevarandet av kyrkan
Dessa två kännetecken – förkunnandet av evangeliet och förvaltandet av sakramenten – skapar och bevarar kyrkan – det ena Guds sannings källa, det andra dess ljuvliga kärl. Kyrkan frambringas genom ordets rätta förkunnelse; kyrkan innefattas i och utmärks av den rätta förvaltningen av dopet och Herrens måltid. (Underförstått i det andra kännetecknet är utövandet av församlingsdisciplin.)
Visserligen är ingen kyrka perfekt, men Gud ske lov är många ofullkomliga kyrkor sunda. Icke desto mindre fruktar jag att många fler inte är det – även bland dem som bekänner Jesu fulla gudom och Skriftens fulla auktoritet. De nio sundhetstecknen utgör således en plan för att återupptäcka biblisk förkunnelse och församlingsledarskap i en tid när alltför många församlingar förtvinar under en blott teoretisk och nominell kristendom, med all påföljande pragmatism och småaktighet. Syftet hos alltför många kyrkor har fallit från att förhärliga Gud till att bara växa, under antagandet att det målet, hur det än uppnås, måste förhärliga Gud.
Vi lever i ett förändrat samhälle, där kristendomen både omfattande och hastigt förnekas, där evangelisation ofta anses i grund och botten intolerant eller till och med officiellt klassas som ett hatbrott. Den kultur till vilken vi förväntas anpassa oss för att förbli relevanta har blivit så oupplösligt hopflätad med fiendskap mot evangeliet att det att anpassa sig till den måste innebära en förlust av evangeliet självt. I en sådan tid måste vi på nytt lyssna till Bibeln och omvärdera konceptet framgångsrik tjänst som inte nödvändigtvis snabba resultat utan påvisbart trogen Guds ord.
Vi behöver en ny modell
Vi behöver en ny modell för församlingen. I själva verket är det en gammal modell vi behöver. Vi behöver församlingar där den huvudsakliga indikatorn på framgång inte är uppenbara resultat utan uthållig biblisk trohet. Denna nygamla modell för församlingen fokuserar på två grundläggande behov i våra församlingar: evangeliets förkunnelse och lärjungaträning. De första fem ”sundhetstecknen” (bibelutläggande förkunnelse, bibelteologi, en biblisk förståelse av evangeliet, en biblisk förståelse av omvändelse, en biblisk förståelse av evangelisation) handlar alla om att rätt förkunna Guds ord. De sista fyra sundhetstecken (medlemskap, församlingsdisciplin, främjandet av lärjungaskap och tillväxt, samt församlingsledarskap) riktar in sig på frågan om hur man rätt förvaltar den kristna identitetens gränser och kännetecken, det vill säga hur man tränar lärjungar.
Mål och syfte med allt detta är att förhärliga Gud under det att vi gör honom känd. Genom historien har Gud velat göra sig själv känd (t.ex. 2 Mos 7:5; 5 Mos 4:34–35; Ps 22:21–22; Jes 49:22–23; Hes 20:34–38; Joh 17:26). Han har skapat världen och har gjort allt han har gjort för sin egen ära. Det är rätt och gott. Mark Ross uttrycker det så här:
”Vi är ett av Guds främsta bevis. … Paulus stora börda [i Ef 4:1–16] för församlingen, är att den ska manifestera och visa upp Guds härlighet och på så sätt rentvå Guds karaktär från den demoniska världens förtal att Gud inte är värd att leva för. … Gud har anförtrott åt sin församling sitt eget namns ära.”
Alla som läser dessa ord – de som är ledare i en församling och de som inte är det – är alla skapade till Guds avbild. Vi ska vara vandrande bilder av Guds moraliska natur och rättfärdiga karaktär och återspegla det runtom i hela universum – i synnerhet i vår förening med Gud genom Jesus. Detta är alltså det som Gud kallar oss till och varför han kallar oss till det. Han kallar oss att gå med honom, tillsammans i våra församlingar, inte för vår ära utan för hans.
Av Mark Dever
Copyright 2022 9Marks. Used by permission. Website: www.9Marks.org
