Vad säger Bibeln om det ögonblick du dör?

H.B. Charles Jr. och Ligon Duncan pratar om vad Biblen säger om det ögonblick du dör, och vad som händer tiden mellan det att du dör och den slutliga uppståndelsen.

Vad säger Bibeln om det ögonblick du dör?
Aposteln Paulus säger:
“Att vara frånvarande från kroppen är att vara närvarande med Herren.”
Så en av de saker bibeltroende kristna tror om mellanstadiet,
vad som händer tiden mellan det att du dör och den slutliga uppståndelsen,
Jesu återkomst, det eviga kungarikets upprättande.
Vad som är så viktigt för troende att förstå nu
är att vi direkt kommer till Jesu närvaro.
Det är viktigt för frälsningsvissheten.
Det är viktigt för tröst när någon vi har kär dör.
Jag har så många kristna som frågar om detta, det har säkert du också fått under din tid som pastor.
Ja, förra helgen begravde jag en älskad församlingsmedlem.
Jag hörde berättelser om hur aktiv han var bland bröderna
och på andra ställen i samhället.
Även om dessa underbara saker bekräftades satt församlingen och väntade
på ett hopp som överstiger allt detta.
Jag håller helt med om allt det bibliska du sagt.
Det är den troendes hopp.
“Livet är Jesus”, säger Paulus, och “döden en vinst”.
Döden är vinst på grund av hoppet vi har om vad som händer när vi dör.
Våra själar är med Herren i all evighet.
Det är ett viktigt hopp och visshet som troende ska leva efter.
Det finns många evangeliska skrifter de senaste 20-25 åren
som, i ett försök att tillrättalägga,
har förminskat det hopp troende har i mellanstadiet och har förstorat
den slutliga uppståndelsen, den nya himlen och jorden och sånt.
De sakerna är jättestora för troende, vi bryr oss verkligen om Jesu återkomst,
den slutliga uppståndelsen, den kommande äran, den nya himlen och jorden.
Det är jätteviktiga sanningar vi måste prata om i det kristna livet.
Men om det största i livet, här eller efter detta, är att uppleva Guds närvaro,
att veta att i det ögonblick du dör så är du omedelbart i Jesu närvaro…
Det finns ingen större tröst än det!
Om du tänker på Moses i öknen.
Han längtar efter att se Gud och uppleva Guds närvaro.
Paulus längtar, han kan inte bestämma sig i Filipperbrevet.
Är det bättre för mig att vara här och tjäna dig och bära frukt
eller bättre att vara med Kristus?
Det är bättre att vara med Jesus, men jag stannar för er skull.
Om så är fallet så är den förtröstan vi har, erfar och kan vara vissa om,
att vi kommer att vara i Jesu närvaro när vi sluter våra ögon för sista gången,
den förtröstan är jättestor i det kristna livet.
Det här är inte bara för predikanter.
Vi har förkunnat detta sen vi var väldigt unga.
Vi har gjort detta hela våra liv.
Visat folk till Honom, pratat om Honom och studerat Ordet.
Men alla kristna bör vilja vara i Jesu närhet över allt annat i livet.
Absolut.
Du nämnde ett extremt fall, ett annat extremt fall som kristna kan falla in i
är att vara för upptagna med här och nu.
De kan glömma att vårt hopp
är i en verklighet som överstiger hur saker är i nuet.
Att påminnas om vad Paulus sa till korintierna,
att om vårt hopp bara är i detta liv är vi de ömkligaste av alla människor.
Vi har missat partyt.
Men den troendes hopp är att vi kommer att vara med Herren
och att vårt hopp överstiger graven.
Beviset på att Jesus uppstod från de döda är hoppet
att de troende också ska uppstå.
Det är ett löfte för oss om vad som kommer när vi förtröstar på honom.
Vi älskar och tjänar en uppstånden Herre.
Principen som Jesus konstant undervisar sina lärjungar i evangelierna är:
att vad som händer med Herren ska också hända med lärjungarna.
Det svåra med detta är faktiskt lidandet och prövningarna i livet som vi upplever.
Men det härliga med detta är att om han är uppstånden ska vi också göra det.
Jag älskar “Jesus lever, därför kan jag leva”, en av mina favorithymner.
Det hoppet och den verkligheten ändrar allt.
Verkligen.

Publicerad med tillstånd av The Gospel Coalition.