Vad vill Jesus ha till jul? Vi kan se svaret i hans böner.  Vad ber han Gud om? Hans längsta bön är Johannesevangeliet 17 och den når sin höjdpunkt i vers 24.

Bland alla oförtjänta syndare i världen finns det dem som Gud har ”gett” till Jesus. Dessa är de som Gud har dragit till Sonen (Joh 6:44, 65). De är kristna – människor som tagit emot Jesus som den korsfäste och uppståndne Frälsaren och Herren och som sitt livs skatt (Joh 1:12; 3:17; 6:35; 10:11, 17–18; 20:28). Jesus säger att han vill att de ska vara med honom.

Ibland hör vi människor säga att Gud skapade människan för att han kände sig ensam. De säger: ”Gud skapade oss för att vara med honom.” Håller Jesus med om det? Nja, visserligen säger han att han verkligen vill att vi ska vara med honom. Men varför? Se på resten av versen. Varför vill Jesus att vi ska vara med honom?

“… så att de får se min härlighet som du [Fadern] har gett mig, eftersom du har älskat mig innan världens grund var lagd.”

Det vore ett märkligt sätt att uttrycka sin ensamhet på. ”Jag vill att de ska vara med mig så att de kan se min härlighet.” Faktum är att det inte alls ger uttryck för hans ensamhet. Istället visar det hur angelägen han är att tillfredsställa vår längtan, inte sin egen ensamhet.

Jesus är inte ensam. Han och Fadern och Anden är fullständigt tillfredsställda i Treenighetens gemenskap. Det är vi, inte han som lider brist på något. Och vad Jesus önskar med tanke på julen är att vi verkligen ska få uppleva det vi är skapade för – att se och njuta av hans härlighet.

Åh, att Gud skulle låta detta sjunka in i våra själar! Jesus skapade oss (Joh 1:3) för att vi skulle få se hans härlighet.

Strax innan han går till korset uttrycker Jesus sina djupaste önskningar inför Fadern: ”Far, jag vill [jag vill!] att där jag är, där ska också de … vara med mig, så att de kan se min härlighet.”

Men det är bara hälften av vad Jesus vill i dessa sista verser som är höjdpunkten på hans bön. Vi är som sagt verkligen skapade för att se och njuta av hans härlighet. Är det vad han vill – att vi inte bara ser hans härlighet utan också njuter av den, behagas av den, gläds i den, vördar den, älskar den?  Läs vers 26, den allra sista versen:

“Jag har gjort ditt namn känt för dem. Och jag ska göra det känt, för att kärleken som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem.”

Det är slutet på bönen. Vad är det Jesus vill för oss? Inte bara att vi ser hans härlighet, utan också att vi älskar honom med samma kärlek som hans Far har till honom: ”för att kärleken som du [Far] älskat mig med ska vara i dem”.

Jesu längtan och mål är att vi ser hans härlighet och sedan kan älska det vi ser med samma kärlek som Fadern har till Sonen. Och han menar inte att vi bara imiterar Faderns kärlek till Sonen. Han menar att Faderns kärlek blir vår kärlek till Sonen – att vi älskar Sonen med Faderns kärlek till Sonen. Detta är vad Anden verkar och skänker i våra liv: kärlek till Sonen av Fadern genom Anden.

Jesu högsta önskan vid jul är att hans utvalda samlas och sedan får det de önskar mest – att se hans härlighet och sedan njuta av den med samma njutning som Fadern njuter av Sonen.

Det jag önskar mig mest till jul i år är att tillsammans med dig (och många andra) få se Jesus i all hans fullhet och att vi tillsammans kan älska det vi ser med en kärlek långt bortom vår egen halvhjärtade mänskliga förmåga. Detta är vårt mål med dessa adventsandakter. Vi vill tillsammans se och njuta av denne Jesus vars första advent (ankomst) vi firar och vars andra advent vi väntar på.

Detta är vad Jesus ber för oss denna jul: ”Far, visa dem min härlighet och ge dem den glädje i mig som du har i mig.” Åh, må vi se Jesus med Guds ögon och njuta av Jesus med Guds hjärta. Det är vad himlen handlar om. Det är den gåva Jesus Kristus kom för att köpa åt syndare till priset av att han dog i vårt ställe.