”Var inte rädd för att resa till Egypten, för jag ska där göra dig till ett stort folk. Jag ska själv följa med dig till Egypten och jag ska också föra dig tillbaka därifrån.”
1 Mos 46:3-4
Jakob måste ha ryst vid tanken på att lämna landet där hans far vistades och bo bland hedniska främlingar. Det var ett nytt landskap och sannolikt ett prövande sådant. Vem skulle utan ängslan våga sig in bland en utländsk monarks kurirer? Ändå var det uppenbart att den vägen var bestämd för honom, och därför beslutade han sig att gå.
Likadant är det ofta för troende idag – de kallas in bland faror och frestelser, helt otränade. Låt dem i de tiderna följa Jakobs exempel genom att höja bönens offer inför Gud och söka Hans ledning; låt dem inte ta ett enda steg förrän de väntat in Herrens välsignelse: då kommer de ha Jakobs kompanjon som sin egen vän och hjälpare. Hur välsignat det är att känna sig försäkrad om att Herren är med oss på alla våra vägar och nedlåter sig att gå ner i våra förödmjukelser och bannlysningar med oss!
Även bortom havet strålar vår Faders kärlek som solen i dess styrka. Vi kan inte tveka att gå dit där Jahvé utlovar Sin närvaro; även dödsskuggans dal blir ljus av strålglansen från denna försäkran. När troende rycker fram med tro på sin Gud, kommer de ha Jakobs löfte. De ska föras tillbaka därifrån, vare sig det är från livets bekymmer eller dödens kammare.
Jakobs säd kom ut ur Egypten när tiden var inne, och så ska de trogna gå oskadda genom livets vedermöda och dödens skräck. Låt oss begagna oss av samma tillförsikt som Jakob hade. ”Var inte rädd” är Herrens bud och Hans gudomliga uppmuntran till de som på Hans befallning far ut på nya hav; den gudomliga närvaron och bevarandet förbjuder minsta tvivelfulla rädsla.
Utan vår Gud bör vi vara rädda att röra oss; men när Han befaller oss vore det farligt att dröja. Läsare, gå framåt, och var inte rädd.
