Michael Kruger, teolog, kyrkohistoriker och författare diskuterar några viktiga frågor kring Skriften och kanon.
Skriften och kanon ska vi nu prata om.
Jag är Mark Mellinger på the Gospel Coalition National Conference 2013-
-och med mig i detta samtal har jag dr Michael Kruger, som är rektor-
-på Reformed Theological Seminary i Charlotte.
-Gott att ha dig här, dr Kruger.|-Tack, Mark, gott att vara här.
Vilka utmaningar mot Skriftens sanningshalt verkar ha fått mest-
-slagkraft i Nordamerika idag?
Det sker ju många angrepp på Bibeln, men det jag märkt genom åren-
-är att det mest lockande har att göra med vilka böcker som-
-ska ingå i Bibeln och vilka som inte ska det.
Varje år diskuteras i media någon ny upptäckt, ett nytt evangelium-
-eller ett hemligt brev från Paulus, och så vidare.
Ofta kommer personer och studenter till mig och undrar vad vi säger-
-om detta och hur vi vet vilka böcker som alls hör hemma i Bibeln.
Det blir oftast den frågan jag får.
Jag tror att vi forskare bör ge detta en viss uppmärksamhet.
Vilka är de bästa bibliska svaren på varför dessa 66 böcker som vi-
-protestanter klart bekänner som auktoritativa, som Guds utandade Ord.
Jag uppmuntrar folk att bryta ner det hela i mindre bitar, istället för-
-att tänka sig Bibeln som helhet på en gång.
Börja med de fyra evangelierna, för evangelierna talar om Jesus.
Människor intresserar sig särskilt för evangelierna, så jag brukar-
-be dem memorera ett par viktiga fakta om evangelierna.
Då kommer man en bra bit i frågan om kanon.
Ett av dessa fakta är att de fyra evangelierna i vår kanon: Matteus-
-Markus, Lukas och Johannes, är de enda evangelier som kommer från-
-det första århundradet. Det är ett enkelt faktum.
Ju tidigare desto bättre, och de är de enda vi har från den tiden.
Ser man de apokryfiska evangelierna, som Tomas och Petrus-
-vet man åtminstone att de inte är från det första århundradet-
-och kan därför inte ha skrivits av ett ögonvittne.
Så, bara det faktum att de enda fyra evangelierna vi har-
-är från det första århundradet: Matteus, Markus, Lukas och Johannes-
-visar att vi har en god utgångspunkt att avgöra vad som är autentiskt.
Hur är det med breven?
Samma sak där, Nya testamentets 27 böcker är de tidigaste kristna-
-skrifterna som finns över huvud taget.
Det finns inga andra kristna skrifter från första århundradet än NT.
Det enda undantaget som kommer i närheten är Första Clemensbrevet-
-som dateras till slutet av första århundradet.
Utöver det, vill man veta någonting om första århundradets kristendom-
-är de enda böckerna de som finns i Nya testamentet.
Paulus skrifter är väl de tidigaste – tidigare än evangelierna?
Jovisst, man diskuterar om Galaterbrevet eller Jakobs brev-
-är tidigast, det beror på vilken forskare man talar med.
De dateras någonstans mellan 40-talet till tidiga 50-talet.
Men oavsett om Jakob eller Galaterbrevet är första boken är det ändå-
-väldigt tidigt och de enda kristna skrifterna från den tiden.
Det finns alltså inte en massa andra skrifter från första århundradet-
-utan endast Nya testamentets böcker.
Det här är en fråga som kommit upp i mina diskussioner med andra.
I de tidigaste befintliga handskrifterna finns det skillnader.
Jag tror att du som vetenskapsman är den förste att tillstå detta.
Stör inte det dig? Det är ju många skeptiker som gärna tar upp det.
Om det här är Guds Ord, varför förmedlade Gud det inte tydligt?
Varför förmedlade Han det med skillnader i de tidigaste handskrifterna?
Mycket bra fråga, som jag får ofta.
Flertalet av de saker jag skrivit om har faktiskt handlat om textkritik.
Det handlar om hur dessa dokument har förts vidare.
Det är mycket som man måste veta kring skälen till att vi-
-kan lita på dessa dokument.
En av de viktigaste sakerna man behöver förstå är att Nya testamentet-
-har förts vidare på precis samma sätt som alla andra historiska dokument.
Vill man bevara någonting över tid måste det kopieras för hand.
Om du alltså kopierar Platon, Aristoteles eller Galaterbrevet-
-så är det ingen skillnad. Frågan om skrivarna begår misstag är-
-om vi kan spåra vad som var misstag eller vad ursprungsförfattaren-
-faktiskt skrev. Och det finns många sätt att göra detta på.
En sak är att vi har många kopior av den här boken, och ju fler kopior-
-desto bättre. Har man många kopior att jämföra med så kan man vara-
-desto säkrare på att komma fram till den ursprungliga källan.
Vad gäller Nya testamentet har vi det mycket lätt.
Det finns fler kopior av Nya testamentet än något annat antikt dokument.
Det här är fantastiskt och det behöver vi ständigt påminna om.
En annan sak som jag hört vetenskapsmän som du säga för att försäkra-
-oss som tror att Bibeln är auktoritativ är-
-att vi vet var skillnaderna är och att de inte utgör någon avgörande-
-skillnad för budskapet. Kan du utveckla detta lite.
Det är viktigt att du säger ”vi vet var skillnaderna är”.
Om det fanns någon förändring vi inte kände till – det vore skrämmande.
Att vi tror att någonting är äkta när det inte är det.
Här har vi hjälp av det stora antalet handskrifter som kan jämföras.
Vi kan se var ändringarna gjorts. Huvudsaken är att vi vet att de finns-
-och om vi vet det, så vet vi att de inte är del av originalet.
När man vet att de inte är äkta försvinner deras vikt.
Så även om en skrivare gjorde en stor förändring, eller en liten-
-så länge vi vet att de gjort ändringen och den inte är äkta, så kan-
-vi arbeta oss tillbaka till originaltexten.
Det är den stora frågan. Det finns bara två större förändringar i-
-Nya testamentets text från första början och det är det längre slutet-
-på Markus och berättelsen om äktenskapsbryterskan i Johannes 8.
Förutom det består förändringarna i mindre stavfel och olika ordföljd.
Hur ser du som vetenskapsman på mysteriet med Hebréerbrevet?
En del undrar ju hur det kan vara auktoritativt med okänd författare.
Ja det är en jättebra fråga, många hänger upp sig på Hebréerbrevet.
Men även om vi inte vet vem författaren är, eftersom det är anonymt-
-så är det intressant att han, även om han inte berättar om sig själv-
-berättar om sin källa. Han berättar i kapitel 2 att han fick denna-
-information direkt från apostlarna.
Det här är ett avgörande faktum. Precis som Lukas i Lukasevangeliet-
-inte säger sig vara apostel, utan en apostolisk man.
”Jag fick min information från apostlarna och ger er apostoliskt”-
-”material.”
Så även om vi inte vet vem författaren är kan vi vara säkra på att-
-Hebréerbrevet är apostoliskt, och om det är apostoliskt kan vi ha-
-förtroende för att det hör hemma i kanon.
Till sist: Katolikerna säger ju att traditionen och Skriften står-
-sida vid sida och att Skriften är ett resultat av traditionen.
Hur besvarar du den invändningen på ett vänligt sätt?
Det är en bra påminnelse om kyrkans vikt.
I min senaste bok Canon Revisited ger jag kyrkan en stor roll-
-i hur vi kan veta vilka böcker som är kanoniska.
Men det viktiga är inte huruvida kyrkan spelar roll, det viktiga är-
-att den inte spelar den huvudsakliga rollen.
Katoliker menar att kyrkan har den huvudsakliga rollen, och att-
-utan kyrkan kan vi inte veta.
Som protestanter håller vi inte med, utan det finns andra sätt att veta-
-vilka böcker som är kanoniska, utan myndiga uttalanden från kyrkan.
I boken säger jag att böckerna själva ger oss många skäl att tro att-
-de är från Gud, och det tar oss in på frågan om självautentisering.
Det är en stor diskussion som vi inte riktigt hinner med här, men-
-den belyser skillnaden mellan protestanter och katoliker.
Vi tror att Bibeln är så auktoritativ att den är sin egen mätpunkt-
-och det här är en stor skillnad mellan oss och Rom.
Okej, en sista fråga. Är Canon Revisited främst inriktad på att-
-bemöta sådana som Bart Ehrman, och försäkra kristna?
Ska den tjäna som inkörsport till tron för skeptiker, i samband med-
-den helige Andes verk, såklart?
Man kan ju ha de mest övertygande bevisen, men utan Andens verk-
-kommer ingenting hända i människans hjärta.
Så detta rör sig i mitt huvud när jag tänker på vad huvudsyftet-
-med böcker sådana som den du gjort är.
I inledningen till boken är jag väldigt tydlig med målet.
Mitt mål är inte att bevisa kanon för skeptikerna.
Det är inte ett försök till apologetik riktad mot icke-troende.
Jag riktar mig mot kristna som vill tro på Bibeln och veta hur vi vet.
Frågan är om vi har rätt i vår tro som kristna, och i min bok försöker-
-jag argumentera för att kristna har rätt i att tro att dessa böcker-
-är de rätta böckerna.
Jag riktar mig alltså till en kristen publik och svarar på frågan-
-hur vi kan veta. Men den kan också ha ett värde för skeptiker.
En icke-kristen skulle kunna läsa boken med behållning.
Men den är inte gjord för att övertyga dem.
Den är menad att svara på frågan om den kristna trons giltighet.
Gott jobb du gör, dr Michael Kruger, tack för att du kom.
Japp, kul att vara här.
