Bibeln är helt igenom ett judiskt dokument. Sextiofyra av dess 66 böcker skrevs av judar. Gud utvalde judarna som sitt eget folk och sände Jesus från Nasaret, en judisk man, för att bli den judiske Messias.
Med andra ord dök inte kristendomen upp från ingenstans. Den har rötter som når djupt in i Israels historia. Kontinuiteten mellan judendom och kristendom är omfattande och djupgående.
Så varför håller då inte dagens kristna hela den judiska lagen? I Gamla testamentet höll Guds folk den trots allt i århundraden. Vad hände?
Ett uppdrag att utföra
Nya testamentet börjar med orden: ”Detta är berättelsen om Jesus Kristus, David son, Abrahams son” (Matt 1:1). Matteus vill från början göra det fullständigt klart att Jesus har kommit i historien för att uppfylla Guds uråldriga löfte till Abraham (1 Mos 12:1–3) och till David (2 Sam 7:12–16) – till landets förste anfader och till dess störste kung. Som grundare av ett nytt Israel är han den sanne och bättre Abraham.
”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna”, säger Jesus i Bergspredikan. ”Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla” (Matt 5:17). Med andra ord säger han: ”Jag har kommit för att själv hålla lagen och visa er dess verkliga avsikt; visa er vad den verkligen betyder.” John Piper förklarar bra:
Att upphäva är inte Jesu syfte, utan att uppfylla. Och när lagen är uppfylld genom Jesus så förändras dess ursprungliga roll dramatiskt. En ny tid har börjat och Jesu efterföljare kommer att uppfatta lagen på ett annat sätt än Israel gjorde.
Guds lag i hans folks ställe. Jesus förkroppsligade i sig själv allt som lagen krävde. Inte undra på att Johannes, på bara sex kapitel, framställer honom som den som uppfyller varje judisk högtid: sabbatsfesten (Joh 5), påsken (Joh 6), lövhyddohögtiden (Joh 7–9) och tempelinvigningen (Joh 10). Och inte undra på att Paulus förklarar att han är ”lagens fullbordan, till rättfärdighet för var och en som tror” (Rom 10:4). Guds Sons hela jordiska liv var tänkt att hålla – och uppfylla – Guds lag i hans folks ställe. Jesus förkroppsligade i sig själv allt som lagen krävde. Inte undra på att Johannes, på bara sex kapitel, framstället honom som den som uppfyller varje judisk högtid; sabbatsfesten (Joh 5), påsken (Joh 6), lövhyddohögtiden (Joh 7–9) och tempelinvigningen (Joh 10). Och inte undra på att Paulus förklarar att han är ”lagens fullbordan, till rättfärdighet för var och en som tror” (Rom 10:4).
Det är avgörande att inse att problemet aldrig varit lagen i sig. Lagen speglar Guds väsen och därför är ”budordet heligt, rätt och gott” (Rom 7:12). Problemet har alltid handlat om syndfulla människor. Vi kan inte hålla lagen. Så istället för att göra oss rättfärdiga fördömer lagen oss.
Till slut, en som håller lagen
De goda nyheter som kristna tror och förkunnar är att Guds evige Son, Jesus Kristus, blev ”ställd under lagen” (Gal 4:4) för att kunna lyda dess krav – och ta på sig dess förbannelse – som vår ställföreträdare (Gal 3:13–14). Den som skapade lagen blev den som uppfyllde den och som sedan dog för dem som bröt mot den.
“Den som skapade lagen blev den som uppfyllde den och som sedan dog för dem som bröt mot den.”
Därav Paulus tillkännagivande till judarna som var samlade i Antiokia i Pisidien:
”Därför ska ni veta, bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag” (Apg 13:38–39, min kursivering).
Gud utformade lagen både för att instruera och leda sitt folk och för att avslöja deras synd och behov av en Frälsare.
Ta ner skyltarna
När man kör till en stad är det vanligt att se vägskyltar som leder i rätt riktning och som visar hur långt det är kvar. Väl framme är skyltarna inte längre nödvändiga. Hur konstigt och förvirrande skulle det inte vara om Chicagos centrum hade en massa skyltar som visade vägen till … Chicago? På liknande sätt är Gamla testamentet en lång, slingrande väg som visar vägen till ett nytt förbund och till en ny tid som börjar med en ny kung (Jer 31:31–34; Hes 36:26–27; Jes 56–66).
För två tusen år sedan hände det till slut – i personen Jesus – att den nye kungen anlände och den nya tiden tog sin början. Som en teolog uttrycker det: ”Gamla testamentet sträcker sig längtande efter Jesus som gör slut på dess frustration och förverkligar dess löften”.
Lagens skyltning kan därför tas bort. Den har tjänat sitt syfte.
Nya testamentet förklarar upprepade gånger att Guds folk inte längre står ”under lagen” (Rom 6:14–15; 1 Kor 9:20; Gal 3:23; 4:4–5, 21; 5:18). Den eran av frälsningshistorien slutade när Gud själv i Jesu person kom till jorden, lydde sin egen lag och upprättade sitt eget rike. Liksom de som är förlåtna av Gud och uppfyllda av hans Ande, så är de som tror på Jesus inte längre förslavade av synden och underställda lagens fördömande krav. Som Paulus utropar:
”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden. Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.” (Rom 8:1–4)
Dessutom har Gud, som aposteln förklarar på ett annat ställe, för alltid ”utplånat skuldebrevet som vittnade mot oss med sina krav. Det tog han bort genom att spika fast det på korset” (Kol 2:13–14). Kraven från den mosaiska lagen – som krävde vår fördömelse – dog genom kung Jesus på Golgata.
Under nåden
Eftersom Jesus höll lagen och dog för att vi misslyckades med att göra det, så står de som är förenade med honom genom tron nu ”under nåden” – trygga i Guds rike genom hans oförtjänta nåd. Varje försök att återgå till att leva i det gamla förbundet är därför en lönlös ansträngning att vrida tillbaka den frälsningshistoriska klockan. Och Nya testamentets författare visar inga sådana försök.
“Varje försök att återgå till att leva i det gamla förbundet är därför en lönlös ansträngning att vrida tillbaka den frälsningshistoriska klockan.”
När jag nu skriver från ett baptistiskt, ett nya-förbundets-teologis perspektiv, påstår jag då att kristna överhuvudtaget inte har några moraliska skyldigheter? Inte alls. Även om vi inte är bundna av Moses lag är vi underställda det som Nya testamentet kallar ”Kristi lag” – en moralisk norm som är inkapslad i uppoffrande kärlek (Gal 6:2; se även 1 Kor 9:21). Och de moraliska normerna i lagen är inte utan betydelse för Kristi lag; de ingår i den. Om något så har de bara intensifierats. Som Jesus sa till sina lärjungar: ”Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra” (Joh 13:34).
Gamla testamentets profeter längtade efter den dag då Gud skulle skriva sin lag i sitt folks hjärtan. Den dagen har kommit. ”Men om ni leds av Anden”, skriver Paulus, ”står ni inte under lagen” utan under nåden (Gal 5:18). Med andra ord så är inte de som förlitar sig på Jesus under lagen; lagen är ”under” dem – inskriven i deras hjärtan. Den helige Ande ger styrka åt dem som är räddade av nåd till att både längta efter och lyda det som tidigare var omöjligt.
Från spegeln till duschen
Tänk dig att du är smutsig i ansiktet men inte vet om det. ”Gå och titta dig i spegeln”, säger en vän. Är det spegelns uppgift att rengöra ansiktet? Naturligtvis inte. Det är att visa dig ansiktet och att skicka dig till duschen. På samma sätt är lagen en spegel som avslöjar synden. Dess uppgift är inte att rengöra oss utan att skicka oss till den Ende som kan göra det. Lagens spegel var utformad för att skicka oss till evangeliets dusch (Rom 3:20; 5:20; Gal 3:23).
Detta är det centrala budskapet i Nya testamentet: Gud ger i evangeliet det som han kräver i lagen. I grund och botten är kristna inte bundna av den judiska lagen eftersom vår Herre Jesus höll den åt oss. Han uppfyllde dess ceremonier, dess högtider, dess offer, dess moraliska krav. Lagens yttersta syfte har alltid varit att visa på vårt behov av en Frälsare – en som skulle förlåta oss och förändra oss inifrån och ut, snarare än att vi skulle förändra och frälsa oss själva.
Det här, min vän, är fantastiska nyheter. Som Martin Luther uttryckte det för många år sedan, ”Lagen säger, ’Gör detta’, och det blir aldrig gjort. Nåden säger, ’Tro detta’, och allt är redan gjort”.
Matt Smethurst är chefredaktör för The Gospel Coalition och författare till Before You Open Your Bible: Nine Heart Postures for Approaching God´s Word (10ofThose, 2019), 1–2 Thessalonians: A 12-Week Study (Crossway, 2017) och Deacons: How They Serve and Strengthen the Church (Crossway, april 2021). Han och hans fru Maghan har tre barn och bor i Louisville, Kentucky. De tillhör Third Avenue Baptist Church, där Matt tjänar som äldste. Du kan följa honom på Twitter.
Publicerad med tillstånd av The Gospel Coalition.
