“Behåll Christ i Christmas!”
Det här uttrycket var djupt rotat i mig som barn. Och innan jag började lära mig grekiska på college, trodde jag att skrivningen “X-mas” var anti-kristet eftersom det tog bort “Christ” ur “Christmas”. Jag hör inte det här argumentet så ofta längre. Det verkar – tack och lov – ha försvunnit.
Varje advent lär jag min församling ett annat uttryck: “Jul är mer än Jesusbarnet.” Så länge jag kan minnas har jag på det här viset påmint människorna i församlingen som jag tjänar att komma ihåg korset under advent – inte bara att Kristus kom, utan också vad han kom hit för att göra. Vilken passande anledning att fira denna högtid!
Och ändå säger Lukasevangeliet oss att även detta är en för snäv bild av advent.
Ett helt liv av lydnad
Lukas redogörelse indikerar att det finns en risk för oss att fokuset i Jesu frälsningsverk läggs på Kristi passiva lydnad (att han bar Faderns vrede på korset), på bekostnad av Kristi aktiva lydnad (hur han som människa fullt ut lydde Guds lag). Fråga vilken grupp av kristna människor som helst om vad Jesus kom till jorden för att uträtta, och de allra flesta kommer att svara ungefär “att dö för mina synder”. Det är både ett korrekt och bra svar, men ändå otillräckligt.
Kristus klev in i mänsklighetens historia för att dö för sitt folks synder, men förbise inte de ytterligare detaljer som finns i Lukas skildring av Jesu födelse.
“När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev till i sin mors liv. När tiden var inne för deras rening enligt Mose lag, tog de med honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, som det står skrivet i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska räknas som helgad åt Herren. De skulle också ge det offer som är bestämt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två unga duvor.” (Luk 2:21–24)
Varför behöver vi veta att Jesus blev omskuren på åttonde dagen, att Maria frambar offer för sin rening efter förlossningen, och varför togs Jesus med till Jerusalem för att visas upp? Svaret på alla dessa frågor är följande: Guds lag gav befallning om allt detta.
Lukas fokus på lagen är tydlig. Tre gånger i dessa fyra verser använder han ordet “lag”, och även några verser senare. Varför? Han vill få oss att inse att redan från början av Jesu liv var lydnaden till lagen helt i centrum. Lukas sätter ramarna för skildringen av Jesu liv; ett liv i perfekt lydnad till Faderns vilja. Även om Jesus på alla sätt skulle bli frestad såsom vi, skulle han aldrig någonsin ge efter för synden (Hebr 4:15).
Hans förtjänst är våra förtjänst
Om vi rusar för snabbt från krubban till korset, kringgår vi hans aktiva lydnad och rättfärdighet. Det är därför som svaret “att dö för mina synder” är sant men ofullständigt – det fokuserar enbart på Jesu passiva lydnad på Golgata.
Och om hans död är allt vi har, har vi egentligen bara flyttats tillbaka till Edens lustgård – våra synder är förlåtna, men vi äger fortfarande ingen rättfärdighet. Varför? Jo, för att det är genom de dryga 30 åren i Jesu liv som ledde fram till den första långfredagen som vi görs rättfärdiga. Paulus beskriver det så här:
“Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad.” (Rom 5:19)
Det finns bara två sätt att uppfylla lagen: genom lydnad eller betalning.
När vi råkar ut för polisens hastighetskontroll kommer vi att uppfylla lagen. Antingen genom att ha hållit hastighetsbegränsningen eller när vi överskridit den genom att vi betalar böterna och på det viset uppfyller lagens krav.
“Hans lydnad var perfekt men han fick trots det ta på sig straffet. Detta dubbelarbete som Jesus gjorde – hans passiva och aktiva lydnad – är det enda sättet genom vilket vi kan försonas med en helig Gud.”
Jesus uppfyllde lagen två gånger
När vi lyder straffas vi inte, och när vi straffas är det p.g.a. vår olydnad. Så var det inte för Jesus. Han uppfyllde lagens krav dubbelt upp. Hans lydnad var perfekt men han fick trots det ta på sig straffet. Detta dubbelarbete som Jesus gjorde – hans passiva och aktiva lydnad – är det enda sättet genom vilket vi kan försonas med en helig Gud.
Det är därför som Fadern kan se på oss och se sin Sons rättfärdighet istället för vår synd. Det är därför som puritanen John Owen kan säga att Gud älskar oss i Kristus, gläder sig över oss, är fullt nöjd med oss och bara hyser goda tankar om oss.
Lägg märke till att Fadern inte sände spädbarnet Jesus till korset, och inte heller sände han honom som vuxen man till jorden på långfredagens morgon. Han sände Jesus till mänskligheten som ett spädbarn till att leva ett liv både för vår rättfärdighet och för att dö för våra synder. I hymnen “Come, Thou Long Expected Jesus”, skriven 1744, har John Wesley Jesu aktiva lydnad i tankarna: “Genom din fulla förtjänst, lyft oss till din underbara tron.” Jesu död försonar vår synd, och hans förtjänst är nu vår förtjänst.
Lukasevangeliet bjuder oss att fästa blicken på Kristi aktiva lydnad när vi reflekterar över hans första ankomst. Ja, vi måste behålla “Christ” i “Christmas”. Och låt oss inte lämna Jesus i krubba utan reflektera över vad han kom för att göra. Han kom inte bara för att dö, utan också för att leva – för vår rättfärdighet. Visst är det en välsignad påminnelse i adventstid!
Ryan Welsh (MDiv, Western Seminary; DMin i homiletik, Gordon-Conwell Theological Seminary) är pastor i Redeemer Church, Bellevue, Washington, en församling i Sojourn-nätverket. Han är också medförfattare till “Raising the dust” (tillsammans med Gregg Allison). Ryan och hans fru har två barn.
Publicerad med tillstånd av The Gospel Coalition.