Varför bör kristna tänka mer på döden?

— Bibeln säger att det är vist.
— Det kopplar oss till Guds löften.
— Det ger oss solidaritet med de som är på dödens kant.

 

 

VARFÖR BÖR KRISTNA REFLEKTERA MER ÖVER DÖDEN?
Det finns många skäl, men jag ska ge tre eller fyra…
Det första är vishet. Bibeln talar väl om vishet.
Det är förmågan att leva i världen som den är, inte som vi önskar att den-
-vore. En grundläggande sak är att veta att våra liv inte varar.
Vi kan låtsas som att det inte är så, men det ändrar inte på verkligheten.
Ingen överlever.
Frågan är varför vi talar om allt annat förutom döden?
Bibeln talar mycket mer om döden än vad vi gör.
I den moderna Västvärlden är vi mer främmande från det än någonsin.
Delvis för att medicinen lyckats eliminera många dödsorsaker som plågat-
-många människor som levt före oss. Vi har kontroll över sjukdomar-
-som vi inte kunde kontrollera tidigare. Kirurger har blivit mycket bättre.
Allt detta är gåvor från Gud som vi bör glädjas åt, men en bieffekt-
-har blivit att vi alla kan välja att förtränga döden tills den kommer-
-och överrumplar oss helt.
Många kan leva större delen av sitt liv i en sådan förnekelse som Bibeln-
-kallar oss bort ifrån.
Att tala om döden är en del av vägen till vishet.
För det andra hjälper det oss förstå Jesu löften.
Ett problem jag och många pastorer möter i vår tjänst är hur vi ska hjälpa-
-kristna att känna och erfara hur Jesu löften gäller dem och deras liv.
Ibland känns det som om löftena har skrivits för någon annan.
De handlar om saker jag inte känner något behov av.
En del av detta kommer av det faktum att vi, särskilt när vi är unga-
-och försöker bygga upp våra liv, fokuserar på livet som en stege.
Utbildning, jobb, äktenskap, barn, köpa hus, och så vidare…
De är som stegpinnar vi klättrar upp på, en efter en.
Om det är detta vi fokuserar på verkar Jesu löften utomvärldsliga.
Han lovar oss ju ingenting av detta.
Men våra liv är inte som ett sparkonto vi samlar in mer och mer i, utan-
-snarare ett konto vi långsamt tömmer, dag för dag, i våra liv.
Jesu löfte att ge oss ett arv som förvaras åt oss i Himlen får därmed-
-mening och kan sprida sitt värde och glädje även i detta liv.
En annan sak att nämna är solidariteten som blir möjlig när vi talar om-
-döden och tänker på den oftare än vad de flesta av oss gör.
Det gör att vi kan känna solidaritet i att vi alla dör.
Detta hjälper särskilt de som står inför en nära död.
Människor som är döende uttrycker hur ensamma de känner sig inför detta-
-medan alla omkring dem är unga och fokuserar på morgondagen.
Särskilt för oss i den lokala församlingen kan det vara problematiskt-
-om någon har fått dödlig cancer, medan deras vänner bara söker efter-
-nästa jobb eller tänker bilda familj. Vad kan dessa vänner säga till någon-
-som har cancer i fjärde stadiet?
Om vännerna är unga och friska och har hela livet framför sig utan att-
-tänka på sin dödlighet, då är deras ord om Jesus bara klichéartade.
Det kommer kanske låta krystat, eller som en ursäkt att komma ur detta-
-besvärliga samtal.
Men det skulle kunna ha tonen av hopp, från en döende till en annan-
-som förtröstar på Kristus som sitt enda hopp.