Kritiker som betvivlar trovärdigheten i Bibelns skildringar av Jesu liv har en utmaning för kyrkan. Vinn eller försvinn: “Hur kan ni vara säkra på att Bibeln är tillförlitlig?”

Ofta ser man argumentet om att de Skrifter vi har idag inte är desamma som de som skrevs av apostlarna under det första århundradet. Sådana argument försöker framställa Bibeln som opålitlig och irrelevant. Som vi kommer att få se tål dock inte dessa utmaningar någon närmare granskning.

Hur är det med läsarterna?

Evangelierna — Matteus, Markus, Lukas och Johannes — skrevs troligen under andra halvan av det första århundradet. Vi har faktiskt inte ett enda av de ursprungliga dokumenten (de s.k. autograferna) i vår ägo idag. Istället har vi kopior, ofta handskrivna med syfte att bevara och sprida runt apostlarnas ord och skicka dem vidare för användning i gudstjänster. Det faktum att de ursprungliga handskrifterna blev kopierade visar hur viktiga dessa skrifter var för lokala församlingar. Men i kopieringsprocessen gjorde skrivarna ofta en del smärre ändringar — en del oavsiktliga och andra avsiktliga.

Till exempel komponerades tidiga kopior av det grekiska Nya Testamentet på en forntida stil, där ord skrevs helt med versaler, utan mellanslag, punkt eller styckeindelningar. En illustration av de problem som kan uppstå: “SÖKANDEN”. En avskrivare kan få svårt att avgöra om det ska vara “sökanden” eller “sök Anden”. Sammanhanget visar vilken mening som är korrekt, så det är inte förvånande att en avskrivare ibland kunnat få saker om bakfoten. Dessutom stavade de ibland fel, skrev samma ord två gånger när det bara skulle stå en gång, eller missade sektioner eftersom samma ord förekom längre ner på sidan. Detta är exempel på oavsiktliga förändringar.

Men andra gånger ändrade avskrivarna avsiktligt på texterna de skrev av. Detta kunde bero på olika saker. De kanske ville förbättra grammatiken eller göra liturgiska förändringar (som t.ex. lägga till en lovprisning), eller så kanske de ville ta bort uppenbara avvikelser, harmonisera stycken eller göra teologiska förändringar. Men t.o.m. Bart Ehrman, en forskare i Nya Testamentet som argumenterar emot Bibelns pålitlighet, erkänner: “De flesta av förändringarna som finns i de tidiga kristna handskrifterna har ingenting med teologi eller ideologi att göra. De allra flesta förändringarna beror på misstag, helt enkelt — de slant med pennan, råkade missa någonting, eller lägga till någonting, stavade fel, och andra fadäser.

Eftersom det finns ett så stort antal läsarter bland de nytestamentliga handskrifterna menar en del att Nya Testamentets ord är opålitliga. Men faktum är att det stora antalet nytestamentliga handskrifter som finns gör det möjligt för oss att med mycket stor säkerhet räkna ut vad som ursprungligen stod. Som Mark Roberts uttrycker det: “Så många handskrifter gör faktiskt sannolikheten större för att vi ska komma fram till vad som ursprungligen stod.” Forskarna kan jämföra de olika handskrifterna som innehåller samma bibelavsnitt och avgöra, utifrån inre och yttre bevis, vilka av manuskripten som mest sannolikt har rätt ordalydelse.

Hur står sig Nya Testamentet jämfört med andra forntida dokument?

De tidigaste handskrifterna av verk från första århundradets historiker såsom Josefus, Tacitus och Suetonius dateras från 800- till 1000-talet. Detta är alltså över 800 år efter det att originalen skrevs. Ifråga om det antal handskrifter som bevarats har Suetonius 200, Josefus 133 och Herodotus 75.

När vi jämför dessa forntida texter med Nya Testamentet är skillnaden slående. Exempelvis kommer den tidigaste nytestamentliga handskriften från omkring 125 e.Kr., medan betydliga delar av Evangelierna finns i handskrifter från det sena 100-talet till tidiga 200-talet. När alltså de bästa forntida historiska verken har 500-800 år mellan det datum de skrevs och den äldsta bevarade handskriften, har Evangelierna ett avstånd på mindre än 100 år mellan då de skrevs och de handskrifter vi har tillgång till. Denna skillnad kan man inte betona för mycket.

Dessutom är den totala siffran på evangeliehandskrifter vi funnit helt förbluffande jämfört med andra forntida verk. Som Mark Roberts noterar: “Antalet evangeliehandskrifter som existerar är ca 20 gånger större än det genomsnittliga antalet bevarade handskrifter av samma typ av texter.” Denna siffra räknar inte ens med de hundra tusentals citat från Evangelierna som finns i de tidiga kyrkofädernas skrifter. Med nära 2 000 handskrifter av Evangelierna i handen blir det tydligt att man måste betvivla nästan alla forna texter som finns om man ska betvivla Evangeliernas äkthet.

Skriften är tillförlitlig och pålitlig

På grund av vem Gud är och vad Han har gjort för att bevara sitt Ord har vi nu visshet om att de händelser som skildras i Skriften är pricksäkra och historiska. Detta är viktigt eftersom kristendomen vilar på historiska händelser — i synnerhet Jesu liv, död och uppståndelse — till skillnad från andra världsreligioner. Som J. Gresham Machen skriver: “Kristendomen baseras på en skildring av någonting som hände, och den kristne arbetaren är främst ett vittne.” Skriften skildrar detta för oss och uppenbarar kristendomens klimax—dess centrala, historiska och verifierbara händelse: Guds nådefulla handling i att bringa frälsning genom Jesu Kristi kors.

Justin Holcomb är en episkopal präst och teologiprofessor vid Reformed Theological Seminary och Gordon-Conwell Theological Seminary. Han har skrivit Know the Creeds and Councils, Know the Heretics och On the Grace of God. Justin och hans fru Lindsey har även tillsammans författat Is It My Fault? och Rid of My Disgrace: Hope and Healing for Victims of Sexual Assault. Han finns på Facebook, Twitter, och JustinHolcomb.com.