Den senaste veckan ägnade jag ca 25 timmar åt att förbereda kommande söndags budskap till församlingen. Det bygger på Första Samuelsboken 9–11, så det kanske är bättre att kalla det en predikan. Under predikan läste jag hela texten och talade sedan i ytterligare 40 minuter för att förklara innebörden och tillämpa den på de närvarande. Kanske vi alltså borde kalla det en utläggande predikan. Men nu lever jag inte i England före upplysningen och inte heller handlar det om en hyllning till ”den puritanska predikosöndagen” som finns i årets kyrkokalender. Ärligt talat så avskyr vår ”förstepastor” de där årskalendrarna, men det får bli en annan artikel …
Varför ägna all denna tid åt att fundera över Guds ord? Och varför använder vi som församling en timma åt min (ibland smärtsamma) monolog? Jag har fått sådana frågor förut. Och jag har blivit vänligt tillrättavisad av välmenande vänner. De frågar saker som: ”Varför väljer du att predika om olika former av tillbedjan? Speglar inte detta bara dina västerländska fördomar mot logiska, förnuftiga och välordnade föredrag? De flesta glömmer i vilket fall som helst 95% av vad du säger.” Det de säger är med andra ord sluta slösa bort din tid – och vår!
Men innan du i söndagens gudstjänst ersätter Skriften med akademiska föredrag om ”de sköna konsterna” låt mig ge några anledningar till varför predikan inte bara bör finnas med utan behöver ha första platsen i en lokal församlings liv och verksamhet.
GUDS FOLK SAMLAS RUNT GUDS ORD
Tro det eller ej, men för mig faller det sig inte naturligt att sitta ner och lyssna när någon talar till mig. Jag vill hellre bli motiverad genom en film, få energi av ett häftigt trumsolo eller bli rörd av ett känslosamt konstverk. Men det genomgående mönstret i Skriften är att Guds folk samlas runt Guds ord. Vi ska vara tysta medan han talar.
När Gud vid uttåget upprättade sitt förbund med sitt folk använde han ord och befallde dem att samlas kring och lyssna till dessa ord (2 Mos 24:7). Medan Israel på väg mot det ”förlovade landet” förföljdes av sina fiender, befallde Gud sitt folk att stanna och gå tre mil norrut till en plats mittemellan två klippor. Där, med de branta bergen som en naturlig amfiteater ovanför sig, ”läste han [Josua] upp alla lagens ord, välsignelsen och förbannelsen … Inte ett ord av allt det som Mose hade befallt underlät Josua att läsa upp inför Israels hela församling med kvinnor och barn och de främlingar som följde dem” (Jos 8:34–35).
Det här är en märklig sak att göra mitt i ett blixtkrig på väg söderut, men detta är inget vanligt krig och det handlar inte heller om några vanliga människor. Ordet som skapade dem är samma ord som beskriver vilka de är. Många år senare när Josia leder sitt folk tillbaka till Herren, gör han det genom att läsa ”upp för dem allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i Herrens hus” (2 Krön 34:30). När allt Guds folk efter exilen samlas som en man leder Nehemja dem varken i någon styrketränings-uppvisning, övning i fingermålning eller någon utdragen meditation vid stationerna på korsvandringen. Han låter Esra ställa sig på en plattform av trä (Neh 8:4) och medan folket stod där (8:7), ”läste [Esra och de skriftlärda] tydligt ur boken, ur Guds lag, och förklarade innebörden så att man förstod det som lästes” (8:8).
I Lukasevangeliet börjar Jesu offentliga gärning med att han går in i synagogan, tar upp Jesajas bokrulle, läser och undervisar utifrån den (Lukas 4:14–22). I Apostlagärningarna 2 blir människorna inte frälsta genom att evangeliet kom svävande som en ballong eller något annat trick utan genom att Petrus inför alla utlägger Joel 2. I Apostlagärningarna 6 tillsätts inte diakoner för att apostlarna ska frigöras för att kunna studera det senaste inom dramateknik eller häftigt mode, utan för att de ska vara fria att predika Guds ord (Apg 6:2). Paulus uppmanar Timoteus att predika ordet (2 Tim 4:2).
Jag skulle kunna fortsätta. Ögat väcker till liv men örat stärker och bemyndigar. Vi behöver inte den avlatspredikande munken Tetzels beskrivningar av himlens portar och helvetets lågor. Guds folk behöver samlas runt Guds ord och lyssna till det.
NÄR DU PREDIKAR GUDS ORD LÄR DU DITT FOLK HUR DE SKA LÄSA GUDS ORD
För inte så länge sedan klagade David Wells över hur evangelikala inte längre har modet att vara protestanter. I dag kämpar vi för att i någon mening vara historiskt kristna. När den kulturella tidvattenvågen omkring genus och sexualitet sköljer över oss har vi inget att säga eftersom vi till slut inte heller tror att Bibeln har något att säga. Eller så vet vi inte vad den säger, eller så har den bara blivit en samling moraliska berättelser, en religiös version av Aisopos fabler som vi får omtolka för att passa våra moraliska koder.
Men om man låter Guds ord vara i centrum i den lokala församlingen, särskilt genom metodisk predikan från Bibelns texter, lär människor sig hur de ska läsa Bibeln. De behöver inte en lektion i hermeneutik för att förstå; vad de behöver är troget predikande. Predikningar som kopplar ihop kraften i Guds skapande ord, den förste Adams fall, behovet av offer, löftet om en andra Adam och ett nytt Eden. Predikningar som kopplar ihop det som Gud gjorde från Israel till Jesus och det nya Guds Israel.
Mitt tidiga kristna liv tillbringade jag i församlingar som älskade Guds ord, men de behandlade det inte som ett berg av guld som skulle utvinnas utan mer som en kulle med några kringspridda stenar som vi kunde plocka upp och titta på när vi passerade. Det var först när jag kom till en församling som verkligen utvann ordet, noggrant kopplade ihop innehållsrika bibliska teman och visade hur allt pekar mot Jesus, som jag började ta itu med Gamla testamentet med tillit och uppskattning. Om du låter Guds ord vara centralt i din predikan och undervisning kommer det inte bara att hjälpa människor att förstå hur de ska läsa det, utan också uppmuntra dem att själva dyka ner i det.
PREDIKAN AV GUDS ORD HAR FÖR AVSIKT ATT FÖRVANDLA DERAS LIV, EN VECKA I TAGET
Vad tjänar alla dessa predikningar till om vi fortsätter att nästan genast glömma det mesta av det vi hört? Tja, vi glömmer inte allt vi hör. Jag tror de flesta av oss kan komma ihåg predikningar som utmanade hur vi tänkte om Gud, äktenskap, pengar etc. – och som gjorde att vi förändrades för alltid. Så låt oss inte avfärda alltsammans.
Men bortsett från det så är ordet i veckans förmiddagsgudstjänst bara avsett att räcka till nästa söndag! I Guds veckorytm verkar han förstå att vi kommande söndag är utsvultna och behöver påfyllning igen.
Mina och dina predikningar, de behöver inte finnas kvar hos människor i all evighet. De är inte avsedda att förändra deras liv på det sättet. De är avsedda att hålla dem uppe till nästa vecka. En vecka i taget. Fram till himlen. Där kommer Ordet som blev kött att finnas hos oss för alltid och då finns inte längre något behov av predikningar.
Av Brad Wheeler
Brad Wheeler är förstepastor i University Baptist Church i Fayetteville, Arkansas.
Copyright 2021 9Marks. Used by permission.
För att läsa mer om utläggande predikan, och den betydelse den har för församligen, rekommenderar vi boken Bibelutläggande förkunndelse av David Helm.
Boken En sund församling av Mark Dever talar även den om utläggande förkunnelse, men även andra kännetecken på vad en sund församling är och hur man kan få sin församling att bli mer sund.
Båda böckerna kan köpas på Rotad.se.