När Tim Keller talar om att predika, lyssnar jag. Och det gjorde också ca 1 900 andra under hans gruppseminarium om att predika till hjärtat, på den nyligen hållna TGC National Conference i Orlando, Florida. Du kan se eller lyssna till hela föredraget. Dessutom kommer Kellers nya bok Preaching: Communicating Faith in an Age of Skepticism (Predikan: Att förmedla tro i en tid av skepticism) ut i juni, och finns att förbeställa redan idag.

Hur ofta har vi hört (eller hållit!) predikningar som känns mer som en föreläsning än en predikan – predikningar som informerar, men inte lyckas transformera. Keller hjälpte oss att tänka på hur vi ska predika till hjärtat och genom hjärtat till hela människan.

Nå hjärtat för att nå hela människan

Keller påbörjade seminariet med att hänvisa till Alec Motyers observation att en predikant har två skyldigheter: Först till sanningen han förkunnar och sedan till de människor han förkunnar denna sanning för. Böcker om predikokonst fokuserar gärna på det första men försummar det minst lika viktiga arbetet med att kontextualisera och tillämpa. Denna obalans förklarar delvis varför mycket utläggande predikan inte riktigt lyckas tala till hjärtat.

Den bibliska uppfattningen om hjärtat är unik jämfört med andra människotankar. Genom historien har människor gärna velat göra motsättningar mellan hjärnan och hjärtat: Antika samhällen har upphöjt förnuftet och dygden men kvävt känslorna, och moderna samhällen har höjt självförverkligandet till det högsta målet. Men i Bibeln är hjärtat inte bara sätet för våra känslor utan även vår djupaste förtröstan. Att predika till hjärtat vidrör inte endast känslorna, utan hela människan, inklusive våra tankar och viljor.

Ha kunskap med hjärtat

Keller drog hem denna poäng med en illustration från hans tidiga tjänst. Under ett möte med en deprimerad tonårsflicka kommenterade hon de andliga välsignelserna i sitt liv: ”Jag vet att Jesus älskar mig, men vad hjälper det när inte en enda kille i skolan ens vill titta på en?” Keller hänvisade till Jonathan Edwards distinktion mellan åsikt och kunskap och ville mena att vi endast verkligt kan förstå abstrakta sanningar när de blir verkliga för hjärtat. Denna transformativa ”hjärtkunskap” är målet med vår förkunnelse.

Därför handlar förkunnelsen inte bara om att förmedla sanning för åhörarna; djupare sett handlar det om att underlätta för att det i åhörarnas hjärtan kan bli ett personligt möte med sanningen. Målet med förkunnelsen är, med andra ord, inte bara att förkunna Guds kärlek utan få Guds kärlek att landa i åhörarnas hjärtan på ett så levande sätt att det förvandlar dem precis där ”på bänken”.

Keller hävdade att det finns sex karaktärsdrag i förkunnelsen som effektivt når hjärtat. Jag listar dem här tillsammans med det bästa som jag själv tog till mig från varje.

1. Predika kulturellt.

Om vår predikan inte inlåter sig i strid med de konkurrerande narrativen i samhället omkring oss, hävdar Keller, att det kommer vara som att hälla vatten på en gås och inte nå deras hjärtan. Ta till exempel synen om att om två människor verkligen älskar varandra, så går det bra för dem att ha samlag. För att slå hål på denna myt kan predikanterna inte bara lägga ut en biblisk syn på könsumgänge och sedan förvänta sig att åhörarna ska lägga pusselbitarna själva. Predikanten måste visa hur Bibelns sanningar bemöter dessa uppfattningar i samhället och hur de är långt mer uppfyllande och meningsfulla. Hur många av mina predikningar har inte misslyckats med detta! Och vilken skillnad det kan göra!

2. Predika från hjärtat.

Människorna måste uppfatta att predikanten själv blivit sårad och helad av texten. Många predikanter försöker alldeles för mycket att vara bra på att predika eller vara passionerade när de predikar. För att göra detta måste predikanterna (1) ha god kännedom om materialet och (2) ha ett rikt böneliv.

3. Predika fantasifullt.

En stor missuppfattning när det gäller predikoillustrationer är att de alltid måste vara historier. Bilder och målande beskrivningar kan också verka kraftigt. Exempelvis sa Jonathan Edwards i sin kända predikan Syndare i händerna på en arg Gud: ”Inte ens all er rättfärdighet skulle göra någonting för att uppehålla er eller hålla er utanför helvetet, lika litet som ett spindelnät skulle kunna stoppa en fallande sten.” Om man kopplar den abstrakta sanningen till en konkret sinnesupplevelse kan detta möjliggöra ett starkare tilltal till hjärtat.

4. Predika praktiskt.

Ett av de bästa tillämpningssätten är det dialogiska: ställ frågor. Ju mer specifika frågor, desto bättre. Keller uttryckte sig livfullt: ”Man måste nästan göra om vissa delar av predikan till själavård.” Tänk dig att du sitter i ett själavårdscenario och talar direkt med någon och gör sedan exakt detta i predikan.

5. Predika på ett sätt som väcker förundran.

J. R. R. Tolkien sa att sagor fortfarande är populära eftersom de ger dig berättelser där karaktärerna flyr undan tiden, flyr undan döden, umgås med icke-mänskliga varelser, finner perfekt kärlek och triumferar över ondskan. Evangeliet uppfyller all denna djupa längtan människan har. Så predikar vi på detta sätt? Finns det någonting som väcker förundran i vår predikan?

6. Predika kristocentriskt.

Predikanter kan inte nå hjärtat om de inte predikar Kristus från varje text. Keller hänvisade till en kommentar från hans fru Kathy, som hon sagt till honom tidigt under hans predikotjänst, att innan man kommer till Jesus är det bara en föreläsning, ingen predikan. Men när predikan kommer till Jesus, lägger man ifrån sig pennan och istället för att känna det som att man promenerar, känner man sig som att man flyger. Det blir tillbedjan.

Förkunnelsens svårighet och storslagenhet

Jag lämnade seminariet med rätt blandade känslor. Å ena sidan ser jag på min egen förkunnelse och ser hur långt kvar jag har. Kellers punkter om att bedriva exeges på kulturella berättelser med hjälp av evangeliet sved ordentligt. Aj! Man får gå tillbaka till skrivbordet, fördjupa sig, tänka om, be, fortsätta framåt. Jag blir påmind om Martyn Lloyd-Jones’ uttalande: “Den som förstått det minsta av vad det innebär att predika kommer oundvikligen känna det som att han aldrig egentligen har predikat.”

Å andra sidan lämnar Keller mig också med en känsla av hur storslagen predikotjänsten är. Han inspirerar mig att fortsätta sträcka mig framåt, in i uppgiften, att fortsätta ge mig själv till Gud i denna stund, och att lita på att ”er möda i Herren inte är förgäves” (1 Kor 15:58). Jag påminns därför av vad Lloyd-Jones säger härnäst: “Den som förstått det minsta av vad det innebär att predika kommer oundvikligen känna det som att han aldrig egentligen har predikat. Men han kommer fortsätta att försöka och hoppas att han, genom Guds nåd, en dag verkligen kommer att predika.”

(Workshop) Tim Keller: “Preaching to the Heart” from The Gospel Coalition on Vimeo.