Växande församlingar i en fientlig kultur

Don Carson, Tim Keller och John Piper diskuterar utsikterna för församlingar att växa och frodas mitt i en alltmer fientlig kultur.

 

 

En ytterligare fråga vi fått gäller den fruktan som många kristna känner-
-inför utvecklingen i samhället. Det blir mer fientligt.
Vad är utsikterna för att församlingen ska växa och frodas i detta skede?
Hur bemöter vi detta bibliskt, och jämfört med kristna över världen-
-och i historien? Ibland har världen försökt förinta kyrkan.
Hur kan vi tänka på dessa saker, på ett gudaktigt sätt?
Jag vet sedan tidigare att du inte tycker om frågan.
Du får rysningar över hela kroppen… varför?
Frågan brukar komma från människor som nästan får panik-
-fastän detta, globalt sett, är en ganska liten förföljelse.
Visst får många unga kristna mycket kritik och förakt för sin tro.
Jag vill inte säga att den inte är verklig. Men ser man över världen-
-så växer och frodas församlingen i Afrika och Kina, under stort motstånd.
Givetvis gör inte motståndet nödvändigtvis så att församlingen frodas.
Men en del får panik, medan andra anser att förföljelse är bra för oss.
Det är också en överdrift. Förföljelsen kan hjälpa församlingen.
Den kan vara som en form av tuktan. Men förföljelsen kan också-
-decimera församlingen. Det är inte så lätt att säga.
Bibeln säger att kristna ska bli förföljda, och runt om i världen-
-går förföljelsen hand i hand med växande församlingar.
Men på andra platser har förföljelsen i stort sett decimerat församlingen.
Så utifrån Nya testamentet kan församlingen ändå växa och frodas-
-fastän samhället blir fientligt.
Med Nya testamentet tänker jag på en text som Matteus 24 där det beskrivs-
-ganska dystert. Ni ska bli hatade av alla folk och bli dödade.
…och kärleken ska svalna hos de flesta…
Men det står också att Evangeliet ska predikas över hela världen-
-och sedan kommer slutet. Men varifrån kommer dessa missionärer?
De är brinnande kristna. Kärleken har svalnat hos de flesta, men så kommer-
-dessa brinnande kristna som tar Evangeliet där de är hatade.
Och dessa kommer ju från församlingar…
Dessa församlingar finns alltså här och där, samtidigt som kärleken svalnar.
Vi har alltså inte någon rätt, i Amerika, att säga att allt blir värre-
-och att församlingen kommer att bli helt ljummen. Detta är obibliskt.
Jag håller helt med. I dessa generaliseringar om trender glömmer vi-
-att det finns många olika trender som går åt olika håll.
Du jämförde med Kina och Afrika. Kina är olika från plats till plats.
I Afrika finns det platser där församlingen växer utan förföljelse.
Sedan finns det platser som Dubai där man bränner församlingsbyggnader.
Uppfattningen av kristna i Tulsa, Oklahoma är inte samma som i New York.
Vi måste alltså ha en mångfald med i beräkningen, som också din text nämnde.
Herren kan använda den svala kärleken för att ta fram kristna missionärer-
-som ärar Gud och offrar sig för Evangeliet.
Vi måste tänka större och mer bibliskt än bara gå efter siffror-
-och experternas trendanalyser, som kan bli väldigt vinklade.
Analyserna är bra ibland, men Skriften har alltid sista ordet.
Historien, Bibeln och Kristi suveränitet säger: Jag bygger Min församling-
-och Helvetets portar ska inte få makt över den.
Det finns alltså goda utsikter om att församlingen kan växa och frodas-
-samtidigt som det blir alltmer fientligt.
Men vad ska vi då göra och säga? Du tittade på en text som sa:
Jag bygger Min församling och Helvetets portar ska inte få makt över den.
Ja, detta är vad man gör i första hand. Gud bygger församlingen, garanterat.
Sedan måste vi tänka på att vi aldrig tidigare haft ett postkristet USA.
Niebuhr, som skrev Christ and Culture, har även skrivit en artikel-
-där han talade om förhållandet mellan Jesus och kulturen som årstider.
Vinter är totalitärt förtryck. Våren är en växande församling-
-som kulturen blir mer öppen för. Sommar är när kristendomen styr-
-och hösten är post-kristendom. Vi vet inte mycket om hösten.
Vi vet inte hur förföljelse i en postkristen värld ser ut.
Vi saknar egentligen ord och är förvånade över att vi ses som brottslingar-
-bara för att vi tror som vi alltid trott.
Den sortens förföljelse vi kommer få är helt ny.
Vi vet inte hur vi ska handskas med den.
Jag är inte rädd att församlingen till slut kommer utplånas.
Enligt Bibeln kan den inte det. Men det kommer krävas mycket ödmjukhet.
Vi behöver fundera ut nya saker, även i hur vi talar till världen.
Det finns länder i Europa som har gått mycket längre än oss.
Vi är inte de första, utan vi kan lära oss av andra länder som gått längre-
-ner för denna väg av postkristen opposition.
Men de har jobbat lite längre på vad vi måste jobba på nu.
Församlingen som helhet har nog inte varit så bra på att lösa det hela.
Vi har ju även mönster i Bibeln. Historien lär oss inte om postkristendom-
-men i Nya testamentet finner vi mycket bra hjälpmedel.
Ett av dem är den logiska kopplingen i 2 Joh 6-7:
…ni skall leva i kärleken. Ty många bedragare har gått ut i världen…
Ordet “ty” här har förvånat mig. “Älska varandra, TY många bedragare…”
Vi kallas till att vara en unik typ av gemenskap för att bedrägeri uppstår.
Och motstånd. En kärleksgemenskap som kan växa och frodas.
När jag är med er just nu känner jag mig glad…!
Jag känner mig så glad… men ni skämtar om det så nu vill jag slå er…
-Jag är faktiskt glad också.|-Men du låter nedlåtande.
Detta kamratskap kommer att vara för evigt.
Detta gör att vi, denna brödraskapskrets, kan stå emot allting.
Det finns ett djup av kärlek och gemensam syn av Gud som gör oss starka.
Ordet “ty” är inte bara där för att visa hur vi kan stå emot bedrägeri.
Utan hur vi överkommer sveket i den stora världen.
När världen ser hur kristna älskar varandra ser de mer trovärdiga ut-
-än bedragarna.
Kristna ska alltså inte vara rustade till strid utan glädjas i Herren-
-och älska varandra just i denna miljö.
Vers 4: Jag blev mycket glad när jag fann sådana bland dina barn-
-som lever i sanningen.
Mot ett stigande tidvatten av fientlighet och svek gräver vi inte ner oss-
-och tycker synd om oss själva. Nej, vi älskar varandra med stor glädje.
Så försöker vi tala och leva i det på ett tilldragande sätt.