“De heliga tingens brottslighet.”
— 2 Mos 28:38
En slöja lyfts bort genom dessa ord, och vilken upptäckt det blir! Det kommer att bli ödmjukande och nyttigt för oss att stanna upp lite och se på denna sorgliga syn. Hur brottslig vår offentliga tillbedjan är, med dess hyckleri, formalitet, ljumhet, vanvördighet, tankar som svävar iväg och glömmer Gud.
Här är det mycket som inte stämmer! Vårt arbete för Herren, myglet, själviskheten, slarvet, slappheten, otron – så mycket förorenande elände där finns! Våra privata andakter: flatheten, kylan, försumligheten, sömnigheten och fåfängan, vilket berg av död jord där finns! Om vi tittade riktigt noga skulle vi finna att denna brottslighet är mycket större än vad som tycks vid första anblicken.
Dr. Payson skrev till sin bror: ”Min församling, såväl som mitt hjärta, liknar trädgården hos en slöfock; och än värre, min vilja att förbättra detta verkar utgå antingen från högmod, fåfänga eller lättja. Jag ser på ogräset överallt i min trädgård och suckar. Jag vill verkligen rensa bort det. Men varför? Varför vill jag detta? Kanske vill jag komma ut och säga till mig själv: ‘Vilken välskött trädgård!’ Detta är högmod. Eller om mina grannar tittar över muren och säger: ‘Vilken härlig grönska det är i din trädgård!’ Detta är fåfänga. Eller så kan jag önska att ogräsen tas bort för att jag är trött på att behöva rycka upp dem. Detta är lättja.”
Så även vår önskan efter helighet bli förorenad av dåliga motiv. Under de grönaste gräsmattor gömmer sig maskar; vi behöver inte leta länge för att se dem. Hur gott är det inte att veta att när Översteprästen bar ”de heliga tingens brottslighet”, bar han på sin panna orden: ”Helgad åt Herren.” Så när Jesus bär vår synd, visar han inför sin Faders ansikte – inte vår ohelighet – utan sin egen helighet. O att med trons ögon få se vår store Överstepräst!
