“Trots att Josef kände igen sina bröder kände de inte igen honom.” – 1 Moseboken 42:8.
I morse längtade vi efter att växa till i vår bekantskap med Herren Jesus. Ikväll kan det vara bra att se på ett liknande ämne, nämligen vår himmelske Josefs kännedom om oss.
Denna välsignade kännedom var redan helt fulländad innan vi hade den minsta kunskap om Honom. “Hans ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i Hans bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit.” Innan vi fanns i världen fanns vi i Hans hjärta. När vi ännu var Hans fiender, kände Han oss, vår misär, vår galenskap och vår ondska. När vi grät bittert i förtvivlad ånger och såg Honom endast som en domare och härskare, såg Han oss som Sina högt älskade bröder, och Hans inre längtade efter oss.
Han tog aldrig fel på Sina utvalda utan Han såg dem alltid som föremål för Sin oändliga kärlek. “Herren känner de Sina” är lika sant för de förlorade sönerna som vaktar svin som för barnen som sitter vid bordet.
Men ack! vi kände inte igen vår kunglige Bror och utifrån denna okunskap kom en uppsjö av synder. Vi höll tillbaka våra hjärtan från Honom och gav Honom inget inträde i vår kärlek. Vi litade inte på Honom och gav ingen trovärdighet till Hans ord. Vi gjorde uppror mot Honom och gav Honom ingen kärleksfull hyllning. Rättfärdighetens Sol lyste fram men vi kunde inte se Honom. Himlen kom ner på jorden och jorden insåg det inte.
Prisa Herren att dessa dagar är över för oss; men likväl vet vi fortfarande bara lite om Jesus jämfört med vad Han vet om oss. Vi har just bara börjat bekanta oss med Honom, men Han känner oss helt och hållet. Det är ett välsignat faktum att det inte är Han som står för okunskapen, då hade vi ju varit helt utan hopp. Han kommer inte att säga till oss “Jag kände er aldrig”, utan Han kommer bekänna våra namn den dag då Han kommer, och fram tills dess kommer Han att uppenbara Sig för oss på ett sätt som Han inte visar Sig för världen.
