Jonathan Leeman pratar om vilka synder som motiverar församlingsdisciplin och lägger fram tre huvudpunkter som krävs för att motivera församlingsdisciplin:

En synd måste vara
– Allvarlig
– Uppenbar
– Utan omvändelse

Vilka synder motiverar församlingsdisciplin?
Folk undrar ofta vilka synder som motiverar församlingsdisciplin.
Om vi tänker på församlingsdisciplin som de tillrättavisningar vi ger
varandra när vi syndar, jag kanske pratar med en broder som överdriver
en berättelse och jag påpekar det så är det lite församlingsdisciplin.
När vi tänker på vilka synder som motiverar formell, offentlig disciplin
inför hela församlingen innan vi utesluter personen ur församlingen
så brukar jag säga att en synd måste vara tre saker, alla tre:
allvarlig, uppenbar, och utan omvändelse
allvarlig då kan jag inte förstå hur du kan fortsätta
med den synden och ändå kalla dig kristen.
Vi förstår att kristna kan kämpa mot synd hela livet, t.ex. synd
som relaterar till ångest, stress och att som i exemplet att överdriva.
Jag tror inte vi vill utesluta en broder varje gång han överdriver
en berättelse, utan vi tittar nog mellan fingrarna för det.
Det måste vara en synd där man inte kan förstå hur man kan kalla sig
kristen och fortsätta med synden. Så först måste den vara allvarlig.
För det andra, uppenbar. Det är inget som gömmer sig i en persons hjärta
som vi spekulerar om. “Du är girig, vi ska utesluta dig ur församlingen.”
“Hur vet du att jag är girig?” “Jag bara vet det.”
Nej, girigheten måste visa sig så att vi kan se eller höra den.
Notera att jag inte sa “offentlig”. Sexuella synder t.ex. är ofta privata.
Uppenbar sa jag, så att man kan se eller höra den.
Tredje och sista är att den ska vara utan omvändelse.
Du har konfronterat personen flera gånger, kanske i månader, men den
vägrar släppa synden, och omvända sig.
Som jag sa måste en synd vara alla tre: allvarlig, uppenbar och utan omvändelse.