”Gud som tröstar de modlösa.”
2 Kor 7:6
Och vem kan trösta som han? Gå till ett stackars, melankoliskt Guds barn i nöd; berätta om de ljuvliga löftena och viska utsökta ord av tröst i hans öra. Han är som en döv huggorm, som inte lyssnar till ormtjusaren, hur vist han än tjusar. Han dricker galla och malört, och hur du än tröstar honom, får du bara en eller två toner av sorglig uppgivenhet som svar. Du får inte fram någon lovsång, inga halleluja eller glädjefulla sonetter. Men låt Gud komma till sitt barn, låt honom lyfta upp hans ansikte, och låt sörjarens ögon tindra förhoppningsfullt. Hör du inte att han sjunger:
“Ett paradis, när du är här
Ett helvete, när du går”
Du kunde inte uppmuntra honom: men Herren har gjort det. Han är ”tröstens Gud”. Det finns inget balsam i Gilead, men det finns balsam i Gud. Det finns ingen läkare bland de skapade, men Skaparen är Jahve-rofi. Det är fantastiskt hur ett ljuvligt ord från Gud blir till hela sånger för de kristna. Ett ord från Gud är som en bit guld, och den kristne är guldsmeden som kan hamra ut detta löfte under många veckor.
Så, du fattige kristne, du behöver inte sitta där och förtvivlas. Gå till Tröstaren, och be honom ge dig tröst. Du är en fattig, torr brunn. Du har hört det sägas, att när en pump är torr, måste du först hälla vatten i den, och sedan får du vatten. Därför kan du som kristen gå till Gud när du är torr, och be honom hälla ut sin glädje i ditt hjärta, och då kommer din glädje att bli fullkomlig.
Gå inte till jordiska bekantskaper, för du kommer finna att de bara är som Jobs vänner, när de försökte trösta honom. Nej, gå först och främst till din ”Gud som tröstar de modlösa”. Då kommer du snart att säga: ”När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ”.
