”Därför måste varje israelit bege sig ner till filisteerna, om han ville vässa sin lie, sin plogbill, sin yxa eller sin skära.”
Första Samuelsboken 13:20
Vi befinner oss i ett stort krig med ondskans filistéer. Vi måste använda alla vapen vi kan få tag på. Predika, undervisa, be, ge – allt måste tas i bruk, och vi måste nu använda de talanger som vi inte trodde var värda att använda. Plogbill, yxa och skära – allt kan användas för att dräpa filistéer. Grova verktyg kan ge hårda slag, och det behövs ju egentligen inte någon finess, huvudsaken är att de har dödlig verkan. Varje ögonblick, i tid och otid; minsta förmåga, utbildad eller olärd; varje tillfälle, positivt som negativt, måste tas tillvara på. Våra fiender är ju många och vår styrka är ju knapp.
De flesta av våra redskap saknar skärpa; vi behöver snabb iakttagelseförmåga, takt, energi, beredskap – med ett ord: fullständig anpassning till Herrens verk. Praktiska allmänkunskaper råder det stor brist på bland de som bedriver kristen verksamhet. Vi skulle kunna lära oss av våra fiender, om vi ville, och så få filistéerna att vässa våra vapen.
Låt oss denna morgon se hur vi, genom den helige Andes hjälp, kan ge skärpa åt vår iver. Se papisternas ihärdighet – de korsar hav och land för att göra en proselyt. Ska de ha monopol på att vara flitiga? Se hednareligionernas anhängare, vilken tortyr de genomgår när de tjänar sina avgudar! Är de de enda som visar upp tålamod och självuppoffring? Se mörkrets furste, hur uthållig han är i sin strävan, hur orädd i sina försök, hur vågad i sina planer, hur genomtänkt i sina ränksmiderier, hur energetisk i allt! Djävlarna är helt eniga i sitt ökända uppror, medan vi, som tror på Jesus är delade i vår tjänst till Gud, och knappt någon gång kan arbeta i endräkt.
Tänk om vi från Satans infernaliska flitighet skulle få lära oss att leva som barmhärtiga samariter och leta efter människor att välsigna!
