Så har almanackan snart vänt blad och vi har påbörjat ett nytt år. Året som har gått – med dess glädje och sorg, lyckade och misslyckade mål, vänskaper som vunnits och förlorats – ligger bakom oss.

För många är nyår bara en annan helg. För andra är det en tid av djup reflektion, både över förra året och året framför. För Jesu efterföljare har nyår ingen unik betydelse. Det finns ingen central berättelse i Bibeln som visar oss om hur vi ska fira.

Men detta betyder inte att kristna inte får stanna upp och reflektera över den nya almanackan. Mose bad Herren: ”Lär oss inse att våra dagar är räknade, så att vi får visa hjärtan” (Ps 90:12). Tiden – sekunder, minuter, timmar, dagar, veckor, månader, år – är en gåva till oss från en god Gud. Att vist följa honom är alltså att ta väl vara på vår tid (Ef 5:16).

Nyår kan även påminna oss om den nya födelsen. På sätt och vis är ju varje dag med Jesus en chans att vända blad, från ett gammalt till ett nytt sätt att leva. Trots allt tillhör vi ju den nya skapelsen och vi tjänar en Kung som förnyar oss dagligen genom den helige Ande.

Att sätta upp mål för ett nytt år är ett viktigt tecken på att vi medvetet vill ära Gud i våra kall – arbete och affärer, hem och församling, privat och offentligt vittnesbörd. När vi arbetar och planerar, även i det som tycks obetydligt, uppfyller vi dominium terrae-befallningen (befallningen att råda över jorden, övers. anm. 1 Mos 1:28). I denna tidsålder har vi blivit välsignade med ett överflöd av resurser för att hjälpa oss att maximera vår tid: digitala verktyg, produktivitetsexperter och inspirationsbloggar.

Men innan vi skriver ner våra målsättningar, bör vi börja i vårt inre. Kristna frestas med att göra upp planer och dutta lite Jesus på toppen, istället för att låta honom forma både vår längtan och våra motiv till att göra hans verk.

Så oavsett om vi sätter upp konkreta mål eller mer abstrakta, om vi skriver ner beslut eller helt hoppar över dem, finns det fyra viktiga steg vi kan ta, när vi blickar in i det nya året, för att dra oss närmare Kristus.

1. Kom ihåg

Den vise mannen i Predikaren sa: ”Tänk på din Skapare i din ungdoms dagar, innan de onda dagarna kommer och de år då du skall säga: ’De ger mig ingen glädje’” (Pred 12:1). I Januari är året ännu ungt och möjligheterna verkar helt färska. Mången produktivitetsguru predikar ett evangelium om att framhäva jaget, men vi som är evangeliets barn vet hur bräckligt det mänskliga livet är. Vi vet att varje andetag är ett under, en gåva som vår Skapare givit oss.

Jag älskar orden i psalmen av Thomas Obadiah Chisholm (1866-1960) [Svensk översättning av Daniel Hallberg 1954]:

Våren och sommaren, hösten och vintern
Solen och stjärnorna på himlen blå
Allt vad du skapat har del uti lovet tar
Säger hur underbar Gud är ändå

Världen är förbannad och full av kaos, men det är skapelsen själv som påminner om Guds stora trofasthet. Varje ny årstid är ett vittnesbörd som pekar på nåden. Det rätta gensvaret till fjolåret, oavsett om det varit gott eller ont, är inte ”Jag klarade mig” eller ”Se vad jag lyckats med”. Utan ”Tack, Herre”.

2. Vänd om

Vår tillbedjan till Gud för hans trofasthet och majestät, som bevisas av de skiftande årstiderna, bör sedan leda oss till omvändelse. Hans godhet krossar oss på nya sätt allteftersom vår synd uppenbaras i ljuset av hans ära. Men detta är inte en osund, inåtvänd, navelskådande övning. Omvändelse är en fröjd. Vi tar fasta på löftet i 1 Joh 1:9 och vet att vår förlåtelse redan blivit köpt på korset.

När vi påbörjar det nya året med omvändelse drar vi oss på detta sätt närmare Jesus, och tar till oss den nya nåd som vi har i honom. Detta är skälet till att bekännelse alltid kommer med lättnad och glädje. Den är inkörsporten till en större intimitet med Gud.

Hur kan vi påbörja nya planer och resor nästa år utan att först låta hans ljus tränga in i våra mörka hjärtan och visa oss områden där vi behöver växa? Hur kan vi börja jäkta och jobba och drömma utan att först förnya vår glädje i Den som leder våra steg?

3. Förnya

Nyår bör också vara en tid där man förnyar sina gamla åtaganden, som äktenskapet, familjen och församlingen. Innan vi börjar med storslagna planer om att gå ner i vikt eller utveckla en ny färdighet – goda kreativa mål – låt oss börja med att förnya de kärnåtaganden vi redan har.

Vårt viktigaste arbete är det vi gör inom hemmets väggar – att älska våra makar och uppfostra barnen i en atmosfär av gudfruktighet och nåd. Vi lever ut evangeliet bäst när vi lever ut det i den dagliga rytmen av omvändelse och förlåtelse tillsammans med dem vi älskar. Vi måste förkasta det lögnaktiga påståendet om att vi måste överge familjeåtaganden för att uppnå framgång.

Vi bör också förnya vår överlåtelse till livet i församlingskroppen, om det finns en församling i vår omnejd som högt värderar Bibeln och predikar evangeliet. Den lokala församlingen är utgångspunkten för Guds mission i världen, där vi samlas gemensamt för att förkunna Kristus som kung varje vecka, och där vi arbetar med fruktan och bävan på vår frälsning (Fil 2:12) med bröder och systrar i Kristus.

Det är inte alltid som åtaganden till äktenskapet, familjen och församlingen ser ut att vara, eller känns, betydelsefulla. Men trofasthet i dessa grundläggande saker över en långtidsperiod är ett radikalt liv som går emot kulturen. De formar en lärjunges vanor och visar världen hur det ser ut att vara kristen.

4. Vila

Nyår bör vara en tid för vila. För det första får vi vila i sanningen om vår identitet i Kristus. Vi må ha misslyckats med våra överilade planer under förra året, men Jesus älskar oss fortfarande, trots våra svek, okryssade rutor, och besvikelse på vågen. Evangeliet säger oss att han älskar oss mitt i allt detta.

När du får höra att du är mindre värdig för att du sumpat dina planer, är det inte din Frälsares röst du hör, nej, det är fiendens viskningar. Ett ”succéår” gör inte att Jesus älskar dig mer. Trots allt är han Den som kallar trasiga syndare och ger dem styrka till hans mission. Misslyckade apostlar, f.d. förföljare, fariséer på bättringsvägen – sådana finns det fullt av i hans kropp.

För de andra bör vi planera att vila, fysiskt. Vi gör inte detta ofta under nyår. Vi planerar att arbeta och jäkta. Men planerar vi in tid för reflektion, inser vi vårt behov av sömn och ledighet? Vila är inte ett tecken på lättja eller svaghet; det är ett tecken på andlig styrka och förtroende för att, när vi sluter våra ögon, ligger våra liv i en suverän Guds händer. Att sova är att säga att vi inte är Gud och att världen klarar sig utan oss.

Så när vi planerar det kommande året får vi minnas att vi, även i våra nederlag, tjänar Den som vet hur vi är skapade och tänker på att vi är stoft (Ps 103:14). Vi lägger upp våra planer, men vi håller oss löst till dem. Vi anförtror vår framtid, inte till Evernote, Google Calendar eller en läslista, utan till Kungen som håller världen i sina händer.