”Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus.”
Galaterbrevet 3:26
Alla Guds barn har honom som Fader. Åh, Klentro, du har ofta sagt: ”Om jag bara haft samma mod som Storhjärta, att jag kunde svinga hans svärd och vara lika tapper som honom! Men, ack, jag stapplar för minsta strå, och jag är rädd för min egen skugga.” Lyssna nu, Klentro. Storhjärta är Guds barn, och du är också Guds barn; och Storhjärta är inte ett dugg mer Guds barn än du är. Petrus och Paulus, de mycket privilegierade apostlarna, var av den Högstes familj; och det är du med. Den svage kristne är lika mycket ett Guds barn som den starke.
”Förbundet det står fast,
Vår jord må gå itu,
De starka, svaga, kraftlösa,
Är ett i Jesus nu.”
Alla namn står i samma släktregister. Den ena kan ha benådats mer gåvor än den andre, men Gud, vår himmelske Fader har samma ömma hjärta till alla. En del kanske gör fler mäktiga gärningar, och ger mer ära åt sin Fader, men den vars namn är minst i himmelriket är lika mycket Guds barn som den som står bland Kungens mäktiga män. Låt det här uppmuntra och trösta oss, när vi drar oss nära Gud och säger ”Fader vår”.
När vi tröstats med denna vetskap, får vi dock inte nöja oss med en svag tro, utan, likt apostlarna, be om att få ännu mer tro. Vi kommer till sist att nå himlen om vi har verklig tro på Kristus, även om den är svag. Men vi kommer inte hedra vår Mästare mycket under vår pilgrimsfärd, inte heller kommer vi överflöda i glädje och frid. Så om du vill leva för Kristi ära, och vara glad i hans tjänst, sök då bli fylld, mer och mer, med adoptionens ande tills den fullkomliga kärleken driver ut rädslan.
