Förutom de som står “utanför”
En meditation över Jesaja 66:22-24
Då och då kommer vi till avsnitt i Bibeln som talar om Guds frälsande verk med så genomgripande termer att vi undrar hur de stämmer överens med verkligheten om att det finns ett evigt straff. Med andra ord kan det verka som om Gud utlovar en så fullständig återlösning att det inte finns något utrymme för Helvetet. Dessa bibelställen leder somliga till universalism—föreställningen om att alla kommer att bli frälsta, antingen vid döden eller efter en tid i Helvetet. De leder andra till annihilationism—föreställningen om att inte alla blir frälsta, men att ingen i slutet kommer att vara i Helvetet, eftersom de helt enkelt tillintetgörs om de gör uppror mot Kristus.
Jag har försökt ge en del omfattande bibliska argument mot båda dessa synsätt i Let the Nations Be Glad (Baker, 2003, ss. 111-154). Det bibliska vittnesbördet om det evigt pågående medvetna lidandet för de som har undertryckt det som naturen vittnar om (Romarbrevet 1:18-20) eller förkastat evangeliet (2 Tessalonikerbrevet 1:8-9) är oundvikligt.
Jesus ger oss ett av de mest avgörande orden i Matteus 25:46, “Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.” Och Johannes, kärlekens apostel, ger oss de starkaste orden om Helvetets eviga varaktighet i Uppenbarelseboken 14:11, “Röken från deras plåga stiger upp i evigheternas evigheter [eis aiōnas aiōnōn]. De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt, dessa som tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn.”
Därför är det nyttigt att hitta ett ställe i Skriften som klargör för oss hur detta sorgligaste av de bibliska sanningarna kan stå bredvid uttalanden om Guds genomgripande försoning. Se på ett exempel: Jesaja 66:22-24. Lägg först märke till att Jesaja säger (i verserna 22-23) att dagen kommer då “allt kött [skall] komma och tillbe” Gud.
Ty liksom de nya himlarna och den nya jorden, som jag skapar, blir bestående inför mig, så skall er avkomma och ert namn bestå, säger HERREN. Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall allt kött komma och tillbe inför mig, säger HERREN.
Det är sådana uttalanden som detta som får oss att grubbla över hur det kan stämma att vissa människor kommer att straffas för evigt. Om “allt kött” ska tillbe Herren, vem finns då kvar som inte tillber Herren? Vid sådana tillfällen när vi läser Bibeln måste vi vara ack så försiktiga! Vi måste fråga oss själva: Har jag en klar uppfattning om vad Jesaja menade—och Gud menade!—med uttrycket “allt kött”? Det låter som allt mänskligt liv, men är det så? Nästa vers (24) slår oss med häpnad:
Och de skall gå ut och se liken av de människor som har gjort uppror mot mig. Deras mask skall inte dö och deras eld inte utsläckas. De skall vara en vämjelse för allt kött.
Vi rycks genast ur våra felaktiga tankar angående “allt kött”. Vi trodde att det betydde “alla människor som existerar i universum,” men Herren säger: Nej, “allt kött” skall se på den del av människosläktet som är i plågor för att de “har gjort uppror mot mig.” Därför innefattar inte “allt kött” de som “allt kött” ser på.
Jag nämner detta som ett exempel på hur Bibeln ibland talar om Guds frälsningsverk. Gud gör ett världsomfattande verk—ja, en universell gärning—en frälsning som sträcker sig till alla släkten och alla folkslag och alla stammar och alla språk och alla klasser och alla åldrar. När han har avslutat sitt frälsande verk kommer det att ha en fullständighet. Då är det en ny mänsklighet med en andre Adam som huvud (1 Korinterbrevet 15:22,45). De som gjort uppror mot Kristi försoningsverk kommer att stå utanför detta “allt.”
Kanske det är därför som Jesus flera gånger hänvisade till Jesaja 66:24 när han varnade för Helvetet. Han sade att de som föraktade hans budskap kastades i Helvetet “där elden inte släcks” och kastades i “mörkret därutanför.”
Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna, där deras mask inte dör och elden inte släcks. (Markus 9:47-48)
Men rikets barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder. (Matteus 8:12; jfr 22:13; 25:30)
Ingen annan än Jesus använder uttrycket ”mörkret utanför”. Kanske är det Jesu sätt att säga: När mitt frälsningsverk är färdigt och den nya världen är helt upprättad (jfr. paliggenesia, Matteus 19:28), kommer hela fullheten av “allt kött” att vara där—hela den nya mänskligheten med all dess härliga fullhet i Kristus—och de som har avvisat kungariket, kommer att vara “utanför”. De kommer inte att ha någon tillvaro inne i den nya världen. Deras tillvaro och gråt och tandagnisslan kommer att vara i en annan dimension av verkligheten. Därför kommer de inte på något sätt att förminska fullständigheten, helheten och fullheten av den nya himlen och den nya jorden, där allt är ljus och glädje och frid.
När jag slutat att läsa och fundera över dessa saker, bad jag, ”O, Gud, låt mig få känna hur stor min synd är. Låt mig få känna att jag ovärdig din nåd. Låt mig bäva inför tanken på Helvetets verklighet. Klä av mig alla stolta tankar, all självupphöjande klokhet, alla meningslösa aktiviteter, all dragning till att underhålla människor från din helgade predikstol. Öppna mina ögon och mitt hjärta till att se och känna hur underbar den frälsande nåden är, och hur oändligt dyrbar Kristus är, och hans kärleksdrivna lydnad, ända till döden på korset. Tack, Fader. Tack. Gör mig till ett verktyg för din stora frälsning, till vilket pris som helst. I Jesu namn. Amen.”
Tryggt stående vid avgrundens brant,
Pastor John
John Piper var under mer än 30 år pastor i Bethlehem Baptist Church, Minneapolis Minnesota, en ursprungligen svensk församling grundad av svenska emigranter på 1800-talet. Han är också författare till ett stort antal böcker, varav Guds stora passion är den första utgiven på svenska. Denna bok kan köpas här.
