Andernas apostlar

Andernas apostlar

Första gången jag hörde om det exceptionella verk Gud utför i norra Peru var 1988, och jag drogs genast till arbetet och de män som Gud använde. Vi lever i en tid då de som kallar sig “evangeliska” har blivit helt galna, med överdrivna historier om väckelser och Guds handlingar som, i de allra flesta fall, inte visar sig vara mer än köttsliga gärningar motiverade av människor. Som min far brukade säga, “tio tum åska och blixtar och inte en droppe regn”. Men arbetet i norra Peru hade alla tecken på att det var Andens verk.

För många år sedan hittade en fattig man ett Nya testamentet i soporna och gav den utslitna boken till sin son Angel Colmenares, som läste den från pärm till pärm så många gånger att den snabbt var tvungen att bli ombunden. Kort därefter träffade Angel missionären William Chambers som, likt Evangelist i Kristens resa, visade honom den klara vägen till Kristus och väckte en passion för att “vinna själar” i honom. Han lade ner hela sin själ i Angel och lärde honom en kristendom utan krusiduller och nonsens, en kristendom som beräknar kostnaden och sätter handen till plogen och som kan göra en man till ett farligt vapen i Guds händer (deras Paulus-Timoteus-relation fortsätter till denna dag). Tids nog gick Angel till Iquitosdjungeln för att förbereda sig för tjänst på ett baptistiskt bibelinstitut. Det var på Amazonfloden och i djungeln som han lärde sig något om vad det skulle innebära att genomgå lidande för Kristi och Missionsbefallningens skull. Det var också där han träffade sin fru Efigenia, och ett livslångt partnerskap i Herrens tjänst fogades samman.

Efter några år återvände Angel och Efi till Piuraprovinsen i Perus norra kustregion och började sitt livs verk. Trots att de tjänade i en församling i kuststaden Sullana så började de göra resor till Anderna och förkunna Evangeliet där det aldrig hade förkunnats förut. Missionsresorna till bergen var fulla av svårigheter och faror. Det fanns få vägar att tillgå. Hela dagar gick åt att gå från by till by, de led av värmen som är nära ekvatorn under dagen, och på nätterna led de av den isande kylan på de höga höjderna i Anderna. Under mina nästan tjugo år i tjänsten har jag aldrig träffat eller läst om någon som Angel, vars liv så mycket reflekterar Paulus liv:

 Jag har ofta varit på resor, i faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, allt under möda och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta fastande, frusen och naken. Utöver allt annat har jag det dagliga ansvaret, omsorgen om alla församlingarna.

-Andra Korintierbrevet 11:26-28

Detta är ett väldigt passande foto av Angel och Efi Colmenares. De är jämt på resande fot, fullt upptagna med Herrens arbete. Att känna dem, och de hundratal män som arbetar med dem, har varit ett av de största nöjena och privilegierna i mitt liv. Det är en ära för HeartCry att vara “medarbetare” med såna Guds män och kvinnor i Peru och världen runt.

Trots dessa outtröttliga resor, oändliga predikningar och konstanta förböner så gjorde Gud ett suveränt verk som endast kan tillskrivas Honom. Människor började bli omvända, församlingar började planteras och Gud började uppväcka människor av den hårdaste sorten. Det finns ingen möjlighet att överdriva denna poäng. Detta verk, som har vuxit till över 600 församlingar, kan inte tillskrivas marknadsföringstekniker eller moderna metoder för församlingstillväxt utan Guds kraft som visar sig genom modiga predikanter och frimodiga predikningar utan ursäkter. Jag har aldrig sett ett sådant mod som jag såg i dessa människor och jag har aldrig hört predikningar som är så raka som de jag har hört från dem.

Broder Reyes stod på torget i staden Pacaipama och predikade Evangeliet om omvändelse från synd och tro på Kristus för dem. Han sa åt dem att fly från vreden som skulle komma över de onda och springa till Kristus! Medan han predikade samlade sig en folkmassa för att håna och skoja. Snart vände sig deras förolämpningar till våld. De slog honom, men han fortsatte predika. De slet hans bibel ifrån honom och kastade den på marken, men han fortsatte predika. De slet sönder hans kläder och slog honom med en käpp, men han fortsatte predika. De hällde geturin på hans huvud tills han var genomdränkt från topp till tå, men han fortsatte predika… Och idag står här en stark församling med över 100 människor i Pacaypama, och broder Reyes är dess pastor.

Broder Heraclito lämnade sin tegelhydda tidigt en morgon med sin lilla dotter. De hade timmars vandring framför sig innan de kom till den by där han tänkte predika Evangeliet. Mot slutet av dagen var de totalt utslitna, men kunde se byn som var byggd på en kulle ovanför floden. Byns människor såg när de började korsa floden, som hade vuxit av regn som nyligen kommit. Ungefär halvvägs genom så började Heraclito och hans dotter dras med av den starka strömmen. De ropade på hjälp, men folket i byn gjorde narr av denne “evangelísta” (evangelisten), som de ansåg vara en falsk profet som inte förtjänade att leva. Genom Guds försyn lyckades broder Heraclito ta tag i en trädgren och rädda sig själv och sin dotter. Efter att de hade dragit sig upp ur floden klättrade han upp på kullen och började predika Evangeliet om omvändelse från synd och tro på Kristus för människorna i byn. Av de människor som hade hånat honom den dagen blev sex stycken ordentligt omvända under hans första predikan.

Två bergsmänniskor, som hade hört om broder Colmenares och Evangeliet han predikade, kom till kusten och gick in i hans kyrka. När de hörde predikan blev de båda omvända. Medan de packade ihop för resan tillbaka till bergen gav broder Colmenares dem traktater att dela ut till andra. När de återvände till sin by med deras nya tro så sökte de genast upp Pedro Gracia. Han var den mest inflytelserika och fruktade häxmästaren i området. Han hade slutit ett blodsförbund med Djävulen och hade förmågan att förutse framtiden, lägga fruktansvärda förbannelser på människor och be för de döda. När de hittade honom satte de honom på en stol, och eftersom de inte kunde mycket om Evangeliet läste de helt enkelt traktaten som broder Colmenares hade gett dem. När han hörde om Guds vrede som skulle falla över de onda, och om den enda frälsningen, som finns tillgänglig genom Kristus, omvände sig Pedro från sitt häxeri och vände sig till Herren. Under de senaste åren har han startat mer än tio församlingar och är en av de mest respekterade äldste bland bergsfolket.

 När jag hör dessa berättelser, och otaliga andra, känner jag, åtminstone till viss del, vad författaren till Hebreerbrevet måste ha känt när han skrev:

Vad mer ska jag säga? Tiden räcker inte för att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, Samuel och profeterna. Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, stängde lejons gap, släckte rasande eld och undkom svärdets egg. De var svaga men fick kraft, de blev starka i strid och drev främmande härar på flykten. Kvinnor fick sina döda tillbaka genom uppståndelse. Andra blev torterade och accepterade ingen befrielse , för de ville nå en bättre uppståndelse. Andra fick utstå hån och piskrapp, ja, även bojor och fängelse. Världen var inte värdig att ta emot dem. De irrade omkring i öknar och bergstrakter, i grottor och hålor. De blev stenade, söndersågade , dödade med svärd. De gick runt i fårskinn och gethudar, nödlidande, plågade och misshandlade.

-Hebreerbrevet 11:32-38

Att få lära känna dessa “Andernas apostlar”, och de hundratals män och kvinnor som arbetar med dem, har varit ett av de största nöjena och privilegierna i mitt liv. Genom enkelheten i deras tro och deras stora hängivenhet till Gud och Hans Evangelium har jag lärt mig mycket. Det är en ära för HeartCry att vara “medarbetare” med såna gudsmän och -kvinnor i Peru och världen runt. Tack för att du är “medarbetare” med oss och dem så att det härliga Evangeliet om Jesus Kristus kan förkunnas till alla människor och vår Guds Namn bli stort bland länderna.

 

d29zx6g_1fzwgfng9_b[1]Paul Washer tjänade som missionär i Peru under tio års tid, då han också grundade HeartCry Missionary Society för att stödja peruanska församlingsplanterare. Paul tjänar nu som en av arbetarna i HeartCry Missionary Society och organisationen stödjer missionärer över hela världen. Han och hans fru, Charo, har fyra barn: Ian, Evan, Rowan och Bronwyn. Två av hans böcker finns översatta till svenska och kan beställas på förlaget Reformedias webbshop: Det allra viktigaste och Ett nytt hjärta.