Pastor John, i avsnitt 912 av denna poddradio – “Paying Pastors, Church Buildings, and Weekly Sermons?” – hoppade du helt över frågan om husförsamlingar och att mötas i byggnader. Det var många vakna lyssnare som skrev in för att påpeka detta för oss. Ingenting kommer undan våra lyssnare! Så har du några särskilda åsikter när det gäller huruvida församlingen bör mötas i husförsamlingar eller ej?
Okej, inga problem. Ja, jag har åsikter. Jag tror Bibeln har någonting att säga. Jag ska sammanfatta min åsikt med sex observationer. Jag tror inte de är speciellt kontroversiella. De är lätta att hitta stöd för. Så, vi sätter igång, och så får folk döma själva.
1) För det första, ”kyrkan” i Nya testamentet – såsom den beskrivs i Nya testamentet – är församlingen, alltså människorna, inte platsen. Ordet församling i Nya testamentet är en översättning av ordet ekkläsia, som betyder ”sammankallade” eller ”församling”. Det handlar aldrig om en byggnad eller plats. Ordet kyrka är ett intressant ord. Var kommer det ifrån? Jo, det kommer från fornengelska cyrice eller cirice, likt det skotska kirk, och det kommer av grekiska kyriakos som betyder ”tillhörande Herren”. Så ordet kyrka betyder ”tillhörande Herren” i dess etymologiska ursprung, och kan både handla om en plats eller ett folk. Så därifrån kommer ordet kyrka och det har ingenting att göra med var ett folk borde mötas.
Men i hela den här diskussionen är det avgörande viktigt att ha i åtanke att Nya testamentet inte säger någonting om församlingens plats, medan det säger mycket om församlingen som folk. För att bara ge ett par exempel, säger Jesus till Petrus i Matteus 16:18: ”på denna klippa ska jag bygga min församling, och helvetets portar ska inte få makt över den”. Här talade han inte om en byggnad. Eller i Matteus 18:17 säger han angående församlingsdisciplin, när alla andra vädjanden har misslyckats, ”säg det till församlingen”. Det betyder inte ”prata med en vägg”. I Apostlagärningarna 9:31 står det: ”Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd…” Och i Apostlagärningarna 13:1 står det: ”I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare” vilket betyder att det, bland folket, fanns en del begåvade personer. Det här är min första iakttagelse. Församlingen i Nya testamentet är alltid – utan undantag – folk, inte platser.
2) Min andra iakttagelse är att Nya testamentet beskriver lokala församlingar som den universella församlingens sammankomster på varje ort, och uttrycket av den universella församlingen som samlats på en plats. Det beskriver hur dessa församlingar ofta samlades i hemmen. 1 Korintierbrevet 16:19: ”Församlingarna i Asien hälsar till er. Aquila och Prisca och församlingen i deras hus hälsar hjärtligt till er i Herren.” Kolosserbrevet 4:15: ”Hälsa till bröderna i Laodicea och till Nymfas och församlingen som möts i hans hus”; Filemon 2: ”[Jag skriver till] vår syster Appia, vår medkämpe Archippus och församlingen i ditt hus.” Så det är tydligt att församlingen i sin tidigaste period regelbundet möttes i hemmen.
3) Gör inte för stor sak av, eller idealisera, detta faktum. Vi vet att hemmen inte var den enda mötesplatsen för församlingarnas sammankomster. I 1 Korintierbrevet 11:17 och 22, säger Paulus ”När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte, för era sammankomster är mer till skada än till nytta. […] Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Eller föraktar ni Guds församling och förödmjukar dem som inget har?” Med andra ord säger han: Ni kommer samman någon annan stans än i era hem och ni äter på ett sätt som förödmjukar de som inte har mycket att äta; ni tog med en stor korg som ni själva äter. Gå hem och ät, inte där vi samlas som församling. Så det verkar ganska tydligt att folk gick hemifrån och möttes på en gemensam samlingsplats för att hålla gudstjänst, var det nu än var.
4) Ingenstans i Nya testamentet befalls eller förbjuds lokala församlingar att mötas i hemmen. Det är fullt acceptabelt att de gör det och acceptabelt att de inte gör det. Detta är ingenting som Gud, i sin vishet, ansåg nödvändigt att reglera. Jag tror att det utan tvivel delvis beror på de otroligt skilda kulturella situationer församlingen skulle hamna i under de kommande två tusen år sedan: under träd, i garage, i affärer, källare, grottor, katedraler, hem.
5) I alla dessa olika kulturella sammanhang bör församlingsledare därför allvarligt tänka igenom, och be igenom, de relativa fördelar och nackdelar som plats och lokal kan föra med sig med tanke på församlingens natur och mål – huruvida de bör begränsa samlingarna till hemmen eller hyra, köpa eller bygga en lokal. Och vi bör verkligen akta oss för att fälla en dom över de beslut som fattas här eftersom Gud verkar ha behagat föra stora väckelser och massiv församlingstillväxt både när man har haft, och inte haft, kyrkobyggnader. Han är inte begränsad på det sättet, och ve det samfund eller den rörelse som har förmätenheten att säga att arkitektur, byggnad eller plats är nyckeln till dynamiken bakom att Guds rike allsmäktigt sprids.
6) Och den sista iakttagelsen är, att – vilka kulturella begränsningar som än råder – är det ganska svårt att fixa en lokal i San Franciscos, Vancouvers eller Manhattans centrum, eftersom man behöver betala en miljon dollar för en pytteliten lokal. Och sedan har vi förstås det jag läste om i morse då jag bad igenom Operation World att Libyen har en lag som förbjuder religiösa samlingar som överskrider sex personer. Det är ju ganska begränsande och man behöver inte lyda den lagen eftersom den inte är biblisk, men man kan också lyda den och sprida evangeliet på det sättet.
Så vilka begränsningarna än är – kulturella, ekonomiska eller juridiska – är det underbart, passande och praktiskt när lokala församlingar både kan finna små uttryck av gemenskap och gemensamt tjänande, tjäna varandra, och större samlingar för tillbedjan, uppmuntran och vittnande. Jag tror även det finns en mening bakom att Apostlagärningarna 5:42 säger: ”Varje dag fortsatte de att undervisa i templet och i hemmen och förkunna evangeliet att Jesus är Messias”, vilket tycks antyda att det fanns en tidig känsla för behovet av att både ha större och mindre sammankomster.
John Piper (@JohnPiper) är grundare för och lärare i desiringGod.org tillika kansler vid Bethlehem College & Seminary. Under 33 år tjänade han som pastor i Bethlehem Baptist Church, Minneapolis, Minnesota – en ursprungligen svensk församling grundad av svenska emigranter på 1800-talet. Han har skrivit över 50 böcker, bland andra Guds stora passion och Kasta inte bort ditt liv som kan köpas här.