Det råder ingen brist idag på predikningar och predikanter, men budskapet om korset och “Kristus som korsfäst” har hamnat i skymundan, eller helt försvunnit. Man kan gå till en församling i flera veckor, månader, t. o. m. år och höra många olika predikningar om att få rikedomar, helande personlig framgång, kärlek, kontakter, social rättvisa, partipolitik och många andra användarvänliga ämnen, utan att få hör en enda klar och tydlig framställning om Kristus som korsfäst.
H. B. Charles observerar: “Församlingen har en uppriktig längtan att nå människor… Men när den lutar sig ut för att nå världen trillar den lätt i.”
Under sin utläggning av Första Korinthierbrevet 1:18-25 argumenterar Charles för att församlingen måste utföra sitt heliga uppdrag – att troget och med tillförsikt predika budskapet om Kristus som korsfäst.
“Nåd och frid vare med er i allt rikare mått”-
-“genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus.”
Jag har förmånen att få vara här med er, tillbe Gud, lyssna till Ordet-
-och desto mer att få öppna Guds Ord för er denna eftermiddag.
Ta era exemplar av Guds Ord och slå upp Första Korinthierbrevet 1.
Jag ber er högtidligen att resa er upp inför uppläsningen av Guds Ord.
Första Korinthierbrevet, kapitel 1.
Fader, i Herren Jesu Kristi namn, tackar vi Dig för Ditt Ord-
-våra fötters lykta och ljuset på vår stig.
Vi ber Dig öppna våra ögon så att vi ser undren i Ditt Ord.
Ge oss förstånd, så att vi tar vara på Ditt Ord av hela vårt hjärta.
Hjälp mig tala Ditt Ord med trohet, tydlighet, myndighet, passion, vishet-
-ödmjukhet och frihet. Medan Ditt Ords utsäde planteras, ser vi till Dig-
-allena för växten och reserverar åt Dig all ära för frukten som ska-
-komma från denna stund, i Jesu namn, amen.
Första Korinthierbrevet kapitel ett.
Jag börjar läsa från vers 18.
“Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss”-
-“som blir frälsta är det en Guds kraft. Det står ju skrivet:”
“Jag ska göra slut på de visas visdom och de förståndigas förstånd.”
“Var är de visa? Var är de lärda? Var är den här världens debattörer?”
“Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap?”
“När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet”-
-“beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror.”
“Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi predikar Kristus”-
-“som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap.”
“Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus”-
-“som Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människor”-
-“och Guds svaghet är starkare än människor.”
Amen. Var så goda och sitt.
Denna predikan ger jag etiketten: “Budskapet om korset”.
En församling lät skriva orden från 1 Kor 1:23 på ytterväggen av sin-
-församlingsbyggnad nere i stan: “Vi predikar Kristus som korsfäst”.
Med tiden växte murgrönan upp längs väggen och täckte över det sista-
-ordet i meningen, så att bara orden “Vi predikar Kristus” syntes.
Med tiden fortsatte murgrönan växa, utan att någon i församlingen märkte.
Så täcktes till slut det näst sista ordet, så att förbipasserande endast-
-kunde läsa orden “Vi predikar”.
Det här är en sorglig liknelse för kristenheten i vår tid.
Det råder ingen brist idag på predikningar och predikanter-
-men “Kristus som korsfäst” har hamnat i skymundan, eller helt försvunnit.
Man kan gå till en församling i flera veckor, månader, t. o. m. år-
-och höra många olika predikningar om att få rikedomar, helande-
-personlig framgång, kärlek, kontakter, social rättvisa, partipolitik-
-och många andra användarvänliga ämnen, utan att få hör en enda-
-klar och tydlig framställning om Kristus som korsfäst.
Ska man vara ärlig överger de flesta pastorer och församlingar inte-
-budskapet om korset avsiktligen. Ofta sker det utan att man märker det-
-det är som murgröna, som klättrar upp för väggen.
Församlingen har en uppriktig längtan att nå människor…
Men när den lutar sig ut för att nå världen trillar den lätt i.
Om man alltså inte aktar sig försvinner skillnaden mellan församlingen-
-och världen. Vi predikar, men korsets budskap tystas.
Jag vill påstå att det bästa en församling kan göra för världen, är-
-att bara låta världen vara världen.
Att “kristna” världslighet gör inte världen till kristen.
Låt världen vara världen.
För att låta världen vara världen måste församlingen vara församlingen.
Vad betyder det att församlingen är församlingen?
Det främsta och centrala kännetecknet på församlingen är den trogna-
-förkunnelsen av Kristus som korsfäst.
Korsets budskap är det som särskiljer församlingen från världen.
Det här är huvudtanken jag vill att ni ska få ut av 1 Kor 1:18-25.
I den här passagen ser man Paulus rikta slag mot både judar och greker-
-men de är inte hans verkliga måltavla.
Texten är en näsbränna åt församlingen i Korinth.
Församlingen i Korinth hade många problem, varav splittringarna var-
-det största hotet. Det är iallafall det Paulus påtalar först av allt.
I kapitel 1 vers 10 skriver Paulus:
“I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder”-
-“att ni alla ska vara eniga i det ni säger och inte låta splittring”-
-“finnas bland er, utan stå enade i samma sinne och samma mening.”
Korinthierna hade delat in sig i olika grupper kring olika ledare.
Ett gott exempel på den pastorala ödmjukhet som behövs idag är Paulus-
-när han vägrar vara en ledare för en grupp som splittrar Jesu Kristi-
-församling.
Här i kapitel 1 vers 17 skriver Paulus:
“Kristus har ju inte sänt mig för att döpa utan för att predika”-
“evangeliet, men inte med vältalig vishet så att Kristi kors förlorar”-
-“sin kraft.”
Paulus bot på partiandan i församlingen i Korinth var predikan.
Men det var inte bara själva predikandet som handling som gjorde det.
Trogen predikan slår noga vakt om korsets budskap.
I 1 Kor 1:18-25 visar Paulus att budskapet om korset är vad som-
-skiljer församlingen från världen.
Gordon Fee kommenterar: “Det finns knappast någon bibelpassage som är”-
-“viktigare och svårare för församlingen idag, än denna.”
“Den är svår av samma orsak som den var svår för församlingen i Korinth.”
“Vi har svårt för det faktum att Gud gör saker utan vår hjälp.”
“Och att Han gör det genom att använda sådan svaghet och dårskap.”
Hur skiljer korsets budskap församlingen från världen?
Titta på de tre svaren vi får från 1 Kor 1:18-25.
För det första lär Paulus oss att korsets budskap avgör vårt eviga öde.
Korsets budskap avgör vårt eviga öde.
Vers 18 säger: “Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade”-
-“men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.”
Vers 18 här utgör själva tesen för stycket. Det är huvudtesen i hela-
-avsnittet, om inte hela brevet.
Jag håller med H. A. Ironside som säger: “Vartenda ord i denna vers”-
-“innehåller en stor utmaning.”
Men allting hänger på frasen “Ordet om korset”.
Denna fras svarar mot “vältalig vishet” i vers 17.
Paulus menar att sann predikan alltid måste prioritera innehåll-
-framför utformning.
Vad är då budskapet om korset? Det är vad Paulus i vers 23 kallar:
“Kristus som korsfäst”. Sanningen om Guds frälsande makt i Jesu Kristi-
-försonande verk på korset. Detta enkla budskap om en korsfäst Messias-
-delar på mänskligheten.
Världen delar in människor i etnicitet, kön, status.
Men Evangeliet kräver att vi ser människor utifrån ett evighetsperspektiv.
Alla människor ska tillbringa evigheten någonstans.
Antingen Himlen eller Helvetet. Det finns inget annat val.
Ens eviga öde bestäms utifrån hur man svarat på korsets budskap.
Korsets budskap delar in människosläktet i två grupper.
Paulus visar kontrasten mellan dessa två grupper för att kunna tvinga-
-korinthierna, och även oss, att brottas med denna grundläggande fråga.
Vilken sida står du egentligen på?
Vers 18 säger: “Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade”.
Här använder Paulus det kraftigaste ordet för “dårskap”.
Det innebär att ha en skev verklighetsuppfattning för att man inte-
-tar Gud med i beräkningen.
Psalm 14:1 säger: “Dåren säger i sitt hjärta: ‘Det finns ingen Gud.'”
Men även dårar kan erkänna Guds existens, men med en skev uppfattning-
-på grund av sina syndiga hjärtan.
Så svarar man på budskapet om korset om man är en som går förlorad.
Det här är den icke-troendes öde. De går förlorade. Evigt straff under-
-Guds rättfärdiga vrede är ödet för de som inte tror budskapet om korset.
Det är detta som står på spel när vi predikar.
Märk väl att Paulus inte säger att de “kommer att gå förlorade”.
De “går förlorade” – inte på vippen att gå förlorade, utan går förlorade.
1 Kor 7:31 säger: “Den här världens ordning går mot sin undergång”.
Den som inte tror på budskapet om korset… är fördömd.
Johannes 3:18: “Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte”-
-“tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.”
Det finns bara två sorters evigt öde.
“Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade”-
-“men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.”
Märk att när Paulus säger “oss som blir frälsta” ingår även han själv.
Han ställer sig på samma nivå som sina läsare.
Han säger att vi “blir frälsta”, samma tempus som de som “går förlorade”.
Vi “blir frälsta”. Med detta menar han inte att den troendes eviga öde-
-ifrågasätts, inte alls.
I Johannes 10:28-30 säger Jesus:
“Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade”-
-“och ingen ska rycka dem ur min hand.”
“Min Far som gett mig dem är större än allt”-
-“och ingen kan rycka dem ur min Fars hand. Jag och Fadern är ett.”
Vi har blivit frälsta genom tro på Kristus, och vi kommer alltid att-
-förbli frälsta genom tro på Kristus. Men samtidigt “blir” vi frälsta.
Guds helgande verk är att forma oss efter Sin Sons avbild.
Guds vilja är att Guds Ande ska använda Guds Ord för att få Guds barn-
-att likna Guds Son.
Och för de som blir frälsta är budskapet om korset Guds kraft.
Märk väl att skillnaden här borde ha varit mellan dårskap och vishet.
Men istället kontrasterar Paulus det människor ser som dåraktigt-
-mot Guds kraft.
Sann vishet finns alltså enligt honom endast i Guds frälsande kraft-
-som verkade på korset.
Romarbrevet 1:16 “Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft”-
-“till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken.”
Rent naturligt förknippar vi frälsningen med Guds nåd och kärlek.
Men i slutändan handlar det hela om Guds kraft.
Paulus säger att Evangeliet om Jesus Kristus inte bara innehåller kraft-
-utövar kraft eller uppvisar kraft.
Det är självt Guds kraft till frälsning!
Det är mer än en vanlig teori i mänsklig filosofi. Paulus är tydlig.
Budskapet om korset är Guds frälsande kraft för de som tror på Kristus.
Budskapet om korset skiljer församlingen från världen, eftersom detta-
-budskap avgör vårt eviga öde.
För det andra: Budskapet om korset kungör sann vishet.
Budskapet om korset kungör sann vishet.
Vad är sann vishet? Ja, det här är textens centrala fråga.
Begreppet används åtta gånger här.
Korinthierna tog intryck av vishet som begrepp.
Det var roten till alla splittringar i församlingen.
Deras uppfattning om vishet var mer än bara en filosofisk fråga.
Vishet förmedlade heder och status.
På denna basis ställde sig korinthierna bakom särskilda ledare-
-och Paulus vill här att de ska inse att de följde världen i detta.
Mänsklig och gudomlig vishet är varandras motsatser.
Här säger Paulus till korinthierna, och till oss: “Välj sida.”
Han ger tre skäl i verserna 19-21 till att välja den sanna vishet-
-som kungörs i budskapet om korset.
Först säger han att Gud förgör mänsklig vishet.
I vers 19 skriver Paulus: “Det står ju skrivet: Jag ska göra slut på de”-
-“visas visdom och förkasta de förståndigas förstånd.”
När han lägger fram argumentet om vad sann vishet är, börjar han därför-
-med Skriften. Det är Skriften som är grunden i hans argument.
“Det står skrivet…”
Det är mer än en introduktion till en bibelreferens, det är ett utlåtande-
-om Bibelns auktoritet. Guds vishet finns i Guds Ord.
Mänsklig vishet kan inte besegras i vår tid om man inte sätter sin-
-orubbliga tilltro till Skriftens tillräcklighet.
Andra Timoteusbrevet 3:16-17 säger:
“Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning”-
-“tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet så att”-
-“gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.”
Som sagt, vi kan inte besegra vår tids falska vishet om vi inte-
-har en orubblig tilltro till att Guds Ord är tillräckligt.
På grund av denna tilltro som Paulus bestyrker i slutet av 2 Tim 3-
-uppmanar han sedan Timoteus i början av kapitel 4 att predika Ordet!
Var redo i tid och otid.
Paulus bevisar sin tes utifrån Skriften och hänvisar till Jesaja 29:14.
Där säger Herren: “Se, därför ska jag än en gång göra underbara ting med”-
-“detta folk, underbara och förunderliga. De visas vishet ska förgå”-
-“de förståndigas förstånd ska förmörkas.”
I en militärisk kris skulle Israels råd av vise män bilda en politisk-
-allians med Egypten, men Gud behöver inga allianser för att ta hand om-
-Sitt folk!
Herren skulle ingripa med Sin gudomliga makt och förgöra fienden.
Och därmed förgör Gud den mänskliga visheten.
Utifrån historien av Guds trofasthet mot Israel stadfäster Paulus-
-ett bibliskt prejudikat. Han säger att korset inte är en ny strategi.
Gud finner alltid ett sätt att förgöra mänsklig vishet.
Ps 33:10 säger: “Herren gör hednafolkens planer om intet”-
-“han gäckar folkens tankar.”
Här är en bild av den stora omkastningen: människan planerar-
-men Gud bestämmer – i varje situation har Gud det sista ordet!
Jes 40:8: “Gräset vissnar, blomman faller av, men vår Guds ord”-
-“består för evigt.” Gud förgör mänsklig vishet!
På samma sätt gör Gud mänsklig vishet till dårskap.
I vers 19 använder Paulus Skriften för att visa hur Gud har förgjort-
-den mänskliga visheten, och i vers 20 utmanar han de som förespråkar-
-mänsklig vishet med fyra frågor.
“Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens”-
-“debattörer? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap?”
Jag frestas att göra en mer ingående ordstudie av vad som menas med-
-de “visa”, de “skriftlärda” och “den här världens debattörer”…
De “visa” kan antingen syfta på de grekiska filosoferna, eller inte.
De “skriftlärda” kan här syfta på de judiska lärde, eller inte.
“Debattörerna” skulle kunna syfta på de grekiska sofisterna, eller inte.
Var man landar i vilka dessa syftar på så är det i slutändan spekulativt.
Dessa allmängiltiga termer handlar i alla fall om alla forntidens-
-intelligens. Han nämner alla de s. k. “smarta” människorna och frågar:
“Var har de tagit er någonstans?”
Det viktigaste man kan observera i denna serie av frågor är-
-hur han nämner “den här världen” i den tredje frågan.
Det här gäller i slutändan de visa, skriftlärde och debattörerna.
Det talar om den mänskliga vishetens förgängliga natur.
Därför måste vi förkasta världens vishet, för det som Skriften värderar-
-högst är det som varar längst.
Första Johannesbrevet 2:17 säger: “Och världen och dess begär förgår”-
-“men den som gör Guds vilja består för evigt.”
Enligt Paulus är problemet med alla världens smarta människor-
-att de endast tillhör denna tidsålder.
Deras påståenden klarar inte tidens tand.
Nu kvarstår bara den fjärde frågan:
“Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap?”
Detta är en retorisk fråga som kungör vad Gud gjort i och med Kristi kors.
Gud har, enligt vers 19, gjort slut på mänsklig vishet och vidare säger-
-han här att han har gjort den här världens visdom till dårskap.
Han har inte bara gjort slut på den utan också gjort den till dårskap.
Paulus säger inte bara att Gud fått den att se dåraktig ut-
-nej, Gud har faktiskt förvandlat mänsklig vishet till total dårskap.
Genom korset har Gud gjort mänsklig vishet tom, lönlös och värdelös.
Jag hoppas ni hänger med. Paulus utmanar korinthierna att välja sida.
Välj korset, håll er till korset.
Den här världens vishet ger ingenting – Gud har gjort slut på den.
Gud gör den här världens vishet till dårskap. Sedan säger han att Gud gör-
-det som mänsklig vishet inte kan göra.
I vers 20 säger han att Gud har gjort världens vishet till dårskap.
Vers 21 visar exakt hur han gjort detta.
“När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet”-
-“beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror.”
Versen börjar med konjunktionen “när” och inleder en passionerad-
-förklaring av hur Gud har gjort världens vishet till dårskap.
“När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet…”
Det här betyder inte att ofrälsta människor inte kan känna igen vissa-
-sanningar om Gud, men vad han menar är att människan inte kan-
-tänka sig fram till Gud.
Du kan ägna en livstid åt att samla vishet, men dina studier kan inte-
-skapa en sann relation med Gud. Gud har lagt upp det så.
I Matteus 11:25-26 svarar Jesus på den växande fientligheten mot Hans-
-budskap genom att stanna upp och säga till Sin Fader:
“Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt”-
-“detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små.”
“Ja, Far, så var din goda vilja.”
Jesus blev inte nedstämd när man förkastade Hans messianska anspråk.
Istället prisar Han Gud för frälsningens suveräna mysterium.
De som man tror skulle fatta, fattar inte, och de som man minst skulle-
-tro fattar!
Den storslagna förklaringen till detta är Guds goda vilja.
I vers 21 formulerar sig Paulus “behagade det Gud…”
“…att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror.”
Verbet “behagade” är avgörande för att förstå texten.
Det är Guds outgrundliga skickelse, Guds fria och suveräna nåd.
Det är Guds utkorelse, goda vilja och eviga plan.
Om världen kunde känna Gud genom vishet, hade människan kunnat ta äran.
Därför valde Gud en väg där Han själv skulle få all ära.
Gud frälser de som tror på den dårskap vi förkunnar.
A. T. Robertson är så vänlig att förklara att förkunnelsens dårskap-
-inte är att förkunna dårskap. Paulus kallar inte förkunnelsen dåraktig.
Det handlar om vad vi förkunnar: Kristus som korsfäst.
Denna råa, torterande avrättningsmetod. Hållen förbannad av judarna.
Det är dårskap utifrån världsliga mått.
1 Kor 2:14 säger: “En oandlig människa tar inte emot det som kommer”-
-“från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det”-
-“eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.”
Men genom den dårskap vi förkunnar, frälser Gud de som tror.
Joh 1:11-13 innehåller dåliga nyheter vid sidan av goda nyheter.
Vers 11 talar om de dåliga nyheterna:
“Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom.”
Men de goda nyheterna är: “åt alla som tog emot honom gav han rätten”-
-“att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.”
“De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans”-
-“vilja, utan av Gud.”
Budskapet om korset skiljer alltså församlingen från världen.
Detta budskap om korset bestämmer ju ens eviga öde.
Det förkunnar sann vishet.
För det tredje: Budskapet om korset definierar kristen verksamhet.
I vers 18 förklarar Paulus att budskapet om korset skiljer församlingen-
-från världen: de som går förlorade och de som blir frälsta.
I verserna 19-21 förklarar Paulus hur sann vishet endast står att finna-
-i budskapet om korset och inte i denna syndiga världs tomma vishet.
I verserna 22-25 visar Paulus sedan hur budskapet om korset bör forma-
-verksamheten.
Vers 23 formulerar Paulus verksamhetsidé med fyra ord:
“Vi predikar Kristus som korsfäst.”
Det här utmanar oss pastorer. Att troget predika Kristus som korsfäst-
-och att med tillförsikt predika Kristus som korsfäst.
För det första, bröder, bör vi troget predika Kristus som korsfäst.
En predikant stod i ett hörn och kallade syndare att omvända sig och tro.
Ingen tog notis om honom, förutom en nyfiken liten pojke.
Han sa: “Du vet väl att ingen här blir påverkad?”
“Ja, jag vet”, svarade predikanten.
“Varför fortsätter du då att predika?” undrade pojken.
Predikanten svarade: “För att jag inte vill bli påverkad av dem!”
Det här är också Paulus attityd till tjänsten.
Han predikade troget Kristus som korsfäst, fastän det var ett budskap-
-som inte godkändes eller godtogs av världen.
Han säger att Kristus som korsfäst inte är ett budskap som världen godkänner.
Titta på vers 22.
“Judarna begär tecken och grekerna söker vishet.”
Det här är inte bara en kritik mot judarna och grekerna-
-utan en sammanfattning av mänsklighetens avgudadyrkan.
Judarna begär tecken – de väntade sig en messiaskonung, som skulle bli-
-en politisk hjälte, störta romarrikets ockupationsmakt, upprätta-
-Sin huvudstad i Jerusalem och leda Israel in i en tid av välstånd.
De förväntade sig att messiaskonungen skulle använda Guds kraft-
-för att störta Rom likt Mose besegrade egyptierna.
I Johannes 6:30 frågade de Jesus: “Vad gör du då för tecken, så att”-
-“vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra?”
Denna fråga ställde de efter att Han gett mat åt 5000 med bröd och fisk.
Det bevisar bara att inget tecken räcker för dem.
I Matteus 12:39-40 säger Jesus: “Ett ont och trolöst släkte söker ett”-
-“tecken, men det ska inte få något annat än profeten Jonas tecken.”
“För liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter”-
-“så ska Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter.”
“Judarna begär tecken och grekerna söker vishet”. De sökte sanning-
-genom logik, förnuft och filosofi.
Det här gällde i allmänhet för hedningarna, men särskilt grekerna och-
-deras filosofer.
I Apostlagärningarna 17:21 anmärker Lukas: “Alla atenarna liksom”-
-“utlänningarna där ägnade nämligen all sin tid åt att tala om”-
-“och lyssna till det som var senaste nytt.”
På grund av dessa två avgudar – tecken och vishet – tar världen inte emot-
-budskapet om korset.
Kristus som korsfäst är inte ett budskap som världen godkänner eller godtar.
Han bestyrker det återigen i vers 23, men han börjar även med att-
-förklara: “vi predikar Kristus som korsfäst”-
-“för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap”.
Han påminner oss här, bröder, om att pastorn är en härold, och vi-
-har inte redaktionsbehörighet över budskapet.
Vi måste troget kungöra kungens budskap – vi måste predika Kristus-
-som korsfäst.
Det här var en rå skandal, dessa ord som Paulus skrev då.
Långt före korset sentimentaliserades under kyrkans århundraden.
Än idag finns det ingenting som är mer skandalöst.
Det är inte detta budskap som världen vill höra.
I många fall är det inte heller det budskap många vill höra på söndagen.
Men församlingen ska vara församlingen. Vi måste predika Kristus korsfäst.
Kristus som korsfäst.
Predikar man Jesus som Kristus men inte korsfäst verkar det mycket mer-
-vettigt för världen.
Och predikar man Jesus som korsfäst, men inte som Kristus låter det också-
-vettigt för världen.
Kristus som korsfäst verkar dock inte helt vettigt.
Men Paulus vägrade kompromissa budskapet om korset.
Han hade kunnat trubba av udden bara lite grann och nämna uppståndelsen.
Trots allt stannade Han ju inte på korset, utan Gud uppväckte Honom.
Men Paulus använder ett språk som målar Kristus som ständigt korsfäst.
Han påminner oss om att Golgata är den viktigaste händelsen enligt den-
-kristna tron.
Genom Kristus korsfäst görs skyldiga syndare till rättfärdiga inför en-
-helig Gud.
Hans blod och rättfärdighet öppnar för oss en ny och levande väg till Gud.
Vi predikar Kristus som korsfäst, “för judarna en stötesten och för”-
-“hedningarna en dårskap”. Se här i vers 23 hur Paulus byter från greker-
-till hedningar. Han antyder kanske här att korsets budskap är dårskap-
-inte bara för grekerna utan för alla hedningar.
I slutändan är det dåraktigt och stötande för var och en som inte tror.
Världen godtar inte budskapet om korset.
Men vi, bröder, måste bestämma oss för att ge världen vad den behöver-
-och inte tillgodose dess begär.
Ingen säger det bättre än Paulus, om vi fortsätter till kapitel 2 vers 1:
“När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet”-
-“eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er.”
“Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er”-
-“än Jesus Kristus och honom som korsfäst.”
“Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Mitt tal och min predikan”-
-“kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft.”
“Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft.”
Må Gud hjälpa oss troget predika Kristus som korsfäst.
Må Gud hjälpa oss med tillförsikt predika Kristus som korsfäst.
Verserna 22 och 23 visar tydligt att Kristus korsfäst inte är ett budskap-
-som världen godkänner eller godtar, men verserna 24 och 25-
-ger två skäl till att vi kan och ska predika Kristus som korsfäst-
-med tillförsikt. Ett skäl är Guds kallelse – Guds verksamma kallelse.
Vers 24 säger: “Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi”-
-“Kristus som Guds kraft och Guds vishet.”
Han vänder sig från judarna och hedningarna till en tredje grupp:
De kallade. Det är dessa som blir frälsta (vers 18).
De som tror (vers 21). Här kallar han dem “de kallade”.
Det handlar inte om Evangeliets externa kallelse, utan om den verksamma-
-kallelsen av Guds suveräna nåd. Detta förklarar Paulus i nästa stycke.
Han utmanar dem att välja sida och påminner dem om när Gud kallade dem.
Vers 26: “Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa på”-
-“världens sätt, inte många var mäktiga, inte många förnäma.”
“Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka”-
-“de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att”-
-“förödmjuka det starka, och det som för världen var obetydligt och”-
-“föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra”-
-“det som fanns till, för att ingen människa ska berömma sig inför Gud.”
Till Sin egen ära kallar Gud till Sig de som skulle bli frälsta genom-
-tron på Kristus. Märk väl hur Paulus i vers 24 säger att denna gudomliga-
-kallelse reser sig över alla härstamningar och etniska grupper.
Guds kallelse raderar inte ut judars och grekers identitet-
-men det definierar inte längre vilka de är.
Judar och greker blir ett genom tron på Kristus, som är Guds kraft och-
-Guds vishet.
Vi frestas alltid att söka försoning mellan folkgrupper utanför korset.
Det är mänsklig vishet, förräderi mot korset och är dömt att misslyckas.
Det som för sanna troende samman är Kristus, Guds kraft och vishet.
Kristus, den korsfäste och uppståndne, är Guds kraft!
På samma sätt är Kristus även Guds vishet.
Kolosserbrevet 2:3 säger: “I honom är vishetens och kunskapens alla”-
-“skatter gömda.”
Genom tro på Kristus blir judar och greker ett, då de blivit övertygade-
-om att Kristus är Guds kraft och Guds vishet.
För flera år sedan gick vår övervägande mörkhyade församling-
-ihop med en övervägande ljushyad församling i vår stad.
Två hundraåriga baptistförsamlingar sammanvigdes.
I den processen gick jag för att möta denna församling och ta emot frågor-
-från medlemmarna. Det var ett långt pass.
Jag fick svara på frågor jag inte kunnat tänka mig att jag skulle få.
Jag svarade på många frågor om namn, positioner, musik, program-
-och vem som skulle få vilket klassrum…
När de frågade om de fortfarande skulle få ha “viltfest” blev jag bara-
-förvirrad. Men en äldre dam räddade mig.
Hon ställde sig upp och ställde grundläggande frågor om min tro på Bibeln.
När hon var färdig och jag svarat om vad jag trodde i fråga om Bibeln-
-vände hon sig till församlingen och fick slut på detta möte genom att-
-säga: “Han tror samma som vi, vad mer behöver vi fråga?”
Utan att förenkla den komplexa frågan, utgör den här damens enkla fråga-
-det enkla svaret som förenar folkslagen i församlingen.
“Vad tror du om Jesus Kristus?”
För de kallade, både judar och greker, är Kristus Guds kraft och vishet.
Vi kan ha tillförsikt, för medan vi predikar och världen hånar oss-
-kallar Gud de utvalda till Sig själv. Visst är det goda nyheter?
Det gör Han med full suveränitet, och det är vad vers 25 visar på.
“Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än”-
-“människor.”
Det här är ironin med Guds försyn. Det finns ingen dårskap i Gud-
-och det finns ingen svaghet i Gud.
Det här är den syndiga människans blinda perspektiv på korsets budskap.
Världen ser korset som dårskap, inte vishet.
Världen ser korset som svaghet, inte styrka.
Men Gud är vis och stark nog att äga människans perverterade analys-
-av Hans frälsande verk och vända det på hennes huvud.
Om Gud är dåraktig, är Hans dårskap visare än människor.
Jesaja 55:8-9 säger: “Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är”-
-“inte mina vägar, säger Herren.”
“Nej, liksom himlen är högre än jorden, så är mina vägar högre än era”-
-“vägar och mina tankar högre än era tankar.”
Om Gud är dåraktig, är Hans dårskap visare än människor.
Om Gud är svag, är Hans svaghet starkare än människor.
En kommentator har observerat här att om de vekaste krafterna-
-övergår människors kraft, hur stor måste då inte Hans makt vara?
Om människors styrka, som reser upp konstverk, jämnar berg med marken-
-och höjer dalarna – om de krafter som reste upp pyramiderna inte är-
-någonting jämfört med Gud när Han utövar Sin makt i svagaste grad-
-hur mäktig måste Hans hand då inte vara?
Hur enorm den styrka som skapat och uppehåller de roterande världarna?
Hur är inte Hans folk i Hans hand, och hur enkelt är det inte för Honom-
-att krossa Sina fiender?
Guds svaghet är starkare än människor och Guds dårskap är visare än-
-människors, så att Han får all ära.
“Där invid korset där Frälsaren dog, om rening från synd jag ropande stod”
“Där blev mitt hjärta frälst i Hans blod. Ära ske Hans namn!”
“Syndernas börda han lyfte av. Frihet och glädje Han åt mig gav.”
“Nu jag min tillflykt vid korset har. Ära ske Hans namn!”
“Där invid korset så underbar porlar en källa så frisk och klar.”
“Rening från synden dess flöden har. Ära ske Hans namn!”
“Kom till den källan, o kom i dag. Frälsarens kärlek av nåd mottag.”
“Han ger dig styrka när du är svag. Ära ske Hans namn!”
“Ära ske Hans namn! Ära ske Hans namn!”
Fader, jag ber att församlingen ska vara församlingen.
Att Du hjälper oss vara trogna herdar, som visar vägen till sanning-
-helgelse och enhet genom korsets budskap.
Hjälp oss se hur detta budskap är avgörande för ens eviga öde.
Hur sant detta budskap är, som förkunnar sann vishet från Gud.
Må det forma våra verksamheter så att vi troget och med tillförsikt-
-predikar budskapet om Jesus Kristus, till Din ära. Amen.
Översatt av: Evangeliecentrerat.se|Med tillstånd av t4g.org
