av Thomas Watson.

Redigerad och förkortad av Randy Lowe

Jag ska visa vad evangelisk omvändelse är. Omvändelse är en av Guds Andes gåvor, där en syndare blir ödmjukad på insidan och synbart förvandlad. För en mer utförlig redogörelse, tänk dig att omvändelsen är en andlig medicin gjord på sex specialingredienser. Om någon utelämnas förlorar den sin kraft.

Ingrediens 1: Insikt om synd

Den första delen i Kristi helande verk är att applicera ögonsalva. Detta är den stora sak som noteras i den förlorade sonens omvändelse: ”Då kom han till besinning” (Luk 15:17). Han såg att han själv var en syndare och ingenting annat än en syndare. Innan man kan komma till Kristus måste man först komma till besinning. Man måste först erkänna och se på vad ens synd är, och vara medveten om sitt hjärtas pest innan man kan bli riktigt ödmjukad för den. Det första Gud skapade var ljuset. Det första Gud ger syndaren är upplysning. Ögat är skapat både till att se och gråta med. Synden måste synas innan man kan gråta över den. Av detta drar jag slutsatsen att det inte kan finnas någon omvändelse där det inte finns någon insikt om synden. Många som kan märka fel hos andra ser inga hos sig själv. De säger att de har goda hjärtan. Är det inte underligt att två kan leva tillsammans men ändå inte känna varandra? Så är det för en syndare. Hans kropp och själ lever ihop, ändå är han inte bekant med sig själv. Han känner inte sitt eget hjärta. Under en slöja finns ett vanställt ansikte gömt. Människor är övertäckta med okunskap och egenkärlek; därför ser de inte vilka vanställda själar de har.

Ingrediens 2: Sorg över synd

Ambrosius kallar sorg för själens bedrövelse. Det hebreiska ordet för ”bedrövad” betecknar ”att få det som om att själen blev korsfäst”. Detta måste finnas i sann omvändelse: ”de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja” (Sak 12:10), som om de kände korsets spikar sticka in i deras egna sidor. En kvinna kan förvänta sig att föda barn utan smärta lika mycket som man kan ha omvändelse utan sorg. Den som kan tro utan att tvivla bör vara misstänksam över sin tro; och den som kan omvända sig utan att sörja, bör vara misstänksam över sin omvändelse. Sann sorg över synden är inte ytlig: den är en helig vånda. Den kallas i Skriften för ett förkrossat hjärta (Psalm 51:19); och att riva sönder hjärtat (Joel 2:13).

Ingrediens 3: Bekännelse om synd

Sorgen är en så våldsam känsla att den kommer få utlopp. Den får utlopp genom ögonen i tårar och genom tungan i bekännelse: ”De som var av Israels släkt […] trädde fram och bekände sina synder” (Neh 9:2). ”Jag vill gå min väg, jag vill vända tillbaka till min boning, till dess de erkänner sin skuld” (Hos 5:15).

I bekännelsen anklagar man sig själv: ”Det är jag som har syndat” (2 Sam 24:17). Detta är inte vanligt bland människor. Människor vill aldrig anklaga sig själva, men när vi kommer inför Gud, måste vi anklaga oss själva. Faktum är att den ödmjuke syndaren gör mer än att anklaga sig själv; han sitter i domstolen och avkunnar domen över sig själv. Han bekänner att han har förtjänat att villkorligt ges till Guds vrede.

Ingrediens 4: Skam över synd

Fjärde ingrediensen i omvändelse är skam: ”Så att de skäms för sina synder” (Hes 43:10). Rodnad är dygdens färg. När hjärtat gjorts svart av synden gör nåden ansiktet rött av rodnad: ”jag skäms och blygs för att upplyfta mitt ansikte” (Esra 9:6). Den omvändande förlorade sonen skämdes så mycket för sina utsvävningar att han inte ansåg sig själv värdig att längre kallas son (Luk 15:21). Omvändelse skapade en helig blyghet.

Ingrediens 5: Hat över synd

Femte ingrediensen i omvändelse är hat över synden. Det finns ett hat eller avsky mot vidrigheter: ”Ni kall känna avsky för er själva på grund av era missgärningar” (Hes 36:31). En sant botfärdig är en som avskyr synden. Om någon avskyr det som ger honom dålig mage, hur mycket mer kommer denne då inte avsky det som ger honom dåligt samvete? Det är större att avsky synden än att överge den. Man kan överge synden av rädsla, men när man verkligen ogillar synden så kväljs man av och avskyr den. Man kan inte älska Kristus om man inte först avskyr synden. Man kan inte längta efter himlen om man inte först avskyr synden. Sund omvändelse börjar med Guds kärlek och slutar med hat över synden.

Ingrediens 6: Vändande från synden

Sjätte ingrediensen i omvändelse är att man vänder sig bort från synden. Sann omvändelse fräter, likt salpetersyra, sönder syndens järnboja. ”Vänd om och vänd er bort från era avgudar, vänd er bort från alla era vidrigheter!” (Hes 14:6). Detta vändande från synden kallas att överge synden (Jes 55:7). Det kallas att ”skaffa undan” synden (Job 11:14). Att dö till synden är livet i omvändelse. Samma dag som en kristen vänder sig bort från synden måste han även påbörja en ständig fasta. Ögat måste fasta från orena blickar. Örat måste fasta från att höra på förtal. Tungan måste fasta från svordomar. Handen måste fasta från mutor. Fötterna måste fasta från skökans stig, och: Själen måste fasta från att älska det onda. Detta vändande från synden tyder på en märkbar förändring.

En förändring har arbetats fram i hjärtat. I omvändelsen vänder Kristus ett hjärta av sten till ett hjärta av kött. En förändring arbetas fram i livet. Omvändelse från synden är så synlig att andra kan se den. Det kallas för en förändring från mörker till ljus (Ef 5:8). Ett skepp seglar österut; en vind kommer och vänder det västerut. På samma sätt: En man var på väg till helvetet innan Andens vind blåste i motsatt riktning och fick honom att segla till himlen. Omvändelsen skapar en så synbar förändring hos en människa att det tycks som att en annan själ har tagit sin boning i samma kropp.