Spurgeon-andakt: Det specifika målet med Den Smordes död

Spurgeon-andakt: Det specifika målet med Den Smordes död

“Den Smorde [skall] förgöras, helt utblottad.”

— Daniel 9:26

 

Lovat vare Hans namn, det fanns ingen orsak hos Honom själv till att Han skulle dö. Varken arvssynd eller begången synd hade smutsat ner Honom, och därför hade döden ingen rätt till Honom. Ingen kunde med rätta ta livet av Honom, för Han hade inte gjort någon någonting illa, och ingen hade ens kunnat ta Honom med våld såvida Han inte själv valt att överlämna Sig själv åt döden.

Men se, en syndar och en annan lider. Vi hade kränkt rättvisan, men Han gottgjorde den. Floder av tårar, berg av offer, sjöar av bockars blod, och kullar av rökelse, hade inte räckt till för att avlägsna synden; utan Jesus blev förgjord för oss, och det som var orsak till vrede blev genast avskuret, för synden blev för evigt utplånad.

Detta är vishet, planen att använda Sig av en Ställföreträdare som försoningens säkra och snabba väg! Detta är ödmjukhet, som fick Den Smorde, Fursten, att bära en törnekrona och dö på ett kors! Här finns kärlek, som drev Återlösaren att ge Sitt liv för Sina fiender!

 

Men det räcker inte att beundra åsynen av den oskyldige som blöder för de skyldiga, vi måste försäkra oss om vår egen andel i den. Det specifika målet med Den Smordes död var att rädda Sin församling.

Har vi en del och en plats bland de som Han gav Sitt liv till lösen för? Stod Herren Jesus som vår representant? Är vi helade i Hans sår? Det blir ju verkligen hemskt om vi går miste om en andel i detta offer; det vore bättre för oss om vi aldrig blivit födda.

Hur allvarlig frågan än är, är det en glädjande omständighet att den kan besvaras tydligt och utan misstag. Herren Jesus är en Frälsare för alla som tror på Honom, och på dem har försoningens blod blivit stänkt. Låt alla som litar på förtjänsten i Den Smordes död glädjas varje gång de minns Honom, och låt deras heliga tacksamhet leda dem till att helt och fullt ge sig hän åt Hans sak.