”ta sitt kors på sig och följa mig.”
Mark 8:34
Du ska inte göra ditt eget kors, även om otron är en mästerlig korssnickare; inte heller har du tillstånd att välja ditt eget kors, även om egenviljan gärna skulle vilja vara herre och mästare. Nej, ditt kors är förberett och utsett åt dig av gudomlig kärlek, och du ska glatt och villigt ta emot det; du ska ta ditt kors, som din tilldelade medalj och börda, och inte stå och gnata på det.
Denna kväll bjuder Jesus dig att lägga din axel under detta milda ok. Var inte gnällig och sparka inte emot det, trampa inte ner det med tom ära. Trilla inte heller omkull under det i förtvivlan, och spring inte ifrån det i rädsla, utan ta det på dig som en sann Jesu efterföljare. Jesus var en korsbärare; han visar vägen på sorgens stig. En bättre ledsagare kan man ju inte tänka sig! Och om han bar ett kors, kan man då önska sig någon ädlare börda? Via Crucis är den säkra vägen; frukta inte att beträda dess snåriga stigar.
Älskade, korset är inte gjort av fjädrar eller klätt i sammet, det är tungt och skavigt för olydiga axlar; men det är inte ett järnkors, även om din rädsla har målat det i järnfärg. Det är ett träkors, och en människa kan bära det, för Smärtornas man har ju också känt på lasten. Ta ditt kors, och genom kraften från Guds Ande dröjer det inte länge förrän du blir så förälskat i det, att du, som Mose, gärna skulle avstå från alla Egyptens skatter för att få del i Kristi smälek.
Kom ihåg att Jesus bar det, och då kommer det dofta ljuvligt; kom ihåg att det snart åtföljs av kronan, och då kommer tanken på den framtida, tungt vägande, äran kommer att göra bekymrens tyngd betydligt lättare. Herren hjälper dig att böja din ande under Guds vilja innan du somnar inatt, så att du, när du vaknar i morgonsolen, kan gå fram till dagens kors med den heliga och underordnade ande som blir en efterföljare till den Korsfäste.
