”Ditt saktmod gör mig stor”
Psalm 18:36
Orden kan översättas till: ”Din godhet gör mig stor”. För sin storhet gav David ära och tack, inte till sin egen godhet, utan till Guds godhet. ”Din försyn” är ett annat sätt att tolka det; och försynen är ingenting annat än godheten, när den går till handling. Godhet är knoppen till försynens blomma, eller: godhet är fröet till försynens skörd. En del översätter det med ”din hjälp”, som bara är ett annat ord för försynen. Försynen är ju de heligas trogna bundsförvant, som hjälper dem i deras Herres tjänst. Eller än en gång: ”Din ödmjukhet gör mig stor.”
”Din nedlåtenhet” kan kanske vara en uttömmande tolkning, som kombinerar alla idéer som nämnts, inklusive ödmjukheten. Det är tack vare att Gud gjort sig själv liten som vi har kunnat göras stora. Vi är så små, att om Gud skulle visa sin storhet utan nedlåtenhet, skulle vi bli trampade under hans fötter; men Gud, som måste sänka sig för att se himlarna, och böja sig för att se vad änglar gör, sänker sin blick ännu längre ner och ser på de som är ringa och förkrossade, och upphöjer dem.
Det finns fler tolkningar, som t. ex. Septuaginta, som säger ”Din tuktan” – din faderliga tillrättavisning – ”gör mig stor”, medan den kaldeiska parafrasen säger: ”Ditt ord gör mig starkare.” Men tanken är densamma. För all sin storhet ger David ära till sin himmelske Faders nedlåtenhet och godhet. Må denna känsla klinga vidare i våra hjärtan denna kväll, när vi kastar våra kronor vid Jesu fötter och ropar ”Ditt saktmod gör mig stor”.
Hur förunderligt har vi inte fått uppleva Guds mildhet! Hur milda har inte hans tillrättavisningar varit? Hur milt är inte hans tålamod! Hur milda inte hans lärdomar? Hur milda hans dragningar! Begrunda detta tema, du troende. Låt tacksamhet vakna; låt ödmjukhet fördjupas; låt kärlek uppväckas innan du somnar in ikväll.
