”…för att genom sin död göra den maktlös som hade makt över döden…”
Hebréerbrevet 2:14
O, Guds barn, döden har tappat sin udd, för djävulens makt över den är omintetgjord. Var då inte längre rädd för döden. Be om nåd från Gud den helige Ande, att du genom en intim kännedom och fast tro om din Återlösares död, kan få styrka inför denna fruktade timme. När du lever nära Golgata kors kan du tänka på döden med glädje, och välkomna den med stor förtjusning när den kommer. Det är ljuvligt att dö i Herren: det är en förbundsvälsignelse att somna in i Jesus. Döden är inte längre en bannlysning, den är en återkomst från fångenskapen, ett hemvändande till de många boningar där de älskade redan lever.
Avståndet mellan förhärligade andar i himlen och det heliga infanteriet på jorden kan verka långt, men det är det faktiskt inte. Vi är inte långt hemifrån – på ett kort ögonblick kan vi komma dit. Seglet är hissat, själen är sjösatt. Hur lång kommer dess resa att bli? Hur många vindar ska nöta på seglet innan det revas i fridens hamn? Hur länge ska själen kastas runt på vågorna innan det kommer till det hav som inte vetat av någon storm? Lyssna på svaret: ”flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren”. Det där skeppet där har just avgått, men det är redan i hamn. Det behövde bara hissa segel och så var det framme. Som det gamla skeppet på Galileiska sjön, hade det kastats omkring av en storm, men Jesus sa: ”Tig! Var tyst!” och genast kom det i land
Tro inte att en lång tid går mellan dödens ögonblick och ärans evighet. När ögat sluts på jorden öppnas det i himlen. Eldhästarna är inte ett ögonblick på marken. Vad finns då för dig, du Guds barn, att frukta i döden, när dess förbannelse och udd gjorts om intet? Och nu återstår bara en Jakobsstege, vars fot är i den mörka graven, men vars topp når till den eviga härligheten.
