Min fru Charo och jag har nyss kommit hem från en fjorton dagars resa till det stora landet Rumänien. Det var en underbart spännande och ansträngande tid. I åtta nätter fick jag nåden att predika för skaror med över tusen människor i Holy Trinity Baptist Church och det historiska rumänska operahuset i Bukarest. Dagarna tycktes flyga förbi då vi tillbringade nätterna med att predika och dagarna med att träffa pastorer, missionärer och nya troende. Många bekände tro och mycket omvändelse och förnyelse ägde rum bland de troende.

När jag tänker tillbaka på dessa två veckor är det en sak jag inte kan glömma: ansiktena som stirrade tillbaka på mig när vi körde genom landsbygden och gick på stadsgatorna. Uttrycket av hopplöshet i varje ansikte ropade på mig likt mannen från Makedonien. De trötta kropparna och nedslagna ögonen tycks ställa den hemsökande frågan: ”Finns det ingen som bryr sig om min själ?” Charles Wesley skrev en gång ner sitt eget hjärtas rop när han skrev: ”O giv mig tusen tungors ljud att prisa Jesu nåd!” När jag blickade ut över de tusentals förlorade själarna i Rumänien, tänkte jag för mig själv: ”O giv mig tusen tungors ljud att predika Jesu Evangelium!”

På framsidan av detta nummer av HeartCry står ett kyrktorn med både ett kors och en klocka. Korset är det eviga tecknet på den stora återlösningen som gjordes för Guds folk för två tusen år sedan på en kulle som heter Golgata. Klockan står för vår brådskande mission, alltmedan slutet närmar sig och evigheten står för dörren.

Vi kristna har blivit kallade att utföra Missionsbefallningen och vi måste känna brådskan i våra liv som driver oss att riskera våra liv för att göra Evangeliet känt för världen. Och det måste finnas en brådska i vårt budskap som driver människor att begrunda alltings slut, vända sig från denna värld och omfamna Kristi kors.

Som kristna förstår vi att Gud är suverän och håller tiderna och stunderna i Sin hand. Men vår förståelse av Guds suveränitet får inte släcka vår passion eller göra oss blinda för stundens brådska. Vi lever i den kristna församlingens största tid, med de största möjligheterna och medlen till att göra Evangeliet känt för vår generation. Nu är det inte tid att sova, eller att slappa i Suveränitetens namn. Det är tid att handla. Evangeliets förkunnelse för alla folk i vår generation är inte längre en ouppnåelig dröm, genom tron har det kommit att bli en åtkomlig verklighet. Med detta mål i sikte, låt oss lyssna på aposteln Paulus ord som uppmanar oss: ”Spring så att ni vinner” (1 Korintierbrevet 9:24).

Dela

Facebook

Twitter

Google

Whatsapp

Pinterest

Email

Print