”På grund av allt detta slöt vi ett fast förbund.”
Nehemja 9:38
Det finns många tillfällen i livet då vi med rätta, och med nytta, får förnya vårt förbund med Gud. Efter att ha återhämtats från sjukdom, då vi likt Hiskia fått flera år extra tillagda till våra liv, kan det vara passande att vi gör det. Efter att ha lyfts ur våra problem, när våra glädjeämnen på nytt skjuter skott, låt oss besöka korsets fot än en gång och förnya vår överlåtelse. Låt oss särskilt göra detta efter varje synd som har bedrövat den helige Ande eller fört vanära över Guds sak; låt oss då se till det blod som kan göra oss vitare än snö och åter offra oss åt Herren.
Vi bör inte bara låta våra bekymmer stärka vår hängivenhet till Gud, utan även vår välgång bör göra det. Var gång vi möter på tillfällen som förtjänar att kallas ”krönande välsignelser” bör vi verkligen, om han har krönt oss, också kröna vår Gud. Låt oss på nytt föra fram all den gudomliga regalians juveler, som förvarats i vårt hjärtas juvelskrin, och låta vår Gud sitta på vår kärleks tron, klädd i kunglig skrud. Om vi lärde oss att dra fördel av vår framgång skulle vi inte behöva så mycket motgång. Om vi från en kyss skulle samla allt det goda den kan ge oss, skulle vi inte behöva svida så ofta under spöet.
Har vi fått någon välsignelse på sistone, som vi inte förväntat oss? Har Herren satt våra fötter i ett stort rum? Kan vi sjunga om ökade nådegåvor? Då är detta dagen att sätta vår hand på altarets horn och säga: ”Bind mig här, min Gud; bind mig här med band, med eviga band.” Men, när vi behöver ha fler av Guds löften uppfyllda, låt oss bära fram förnyade böner, så att våra tidigare löften inte blir vanhedrade. Låt oss denna morgon sluta ett fast förbund med honom, på grund av Jesu lidanden som vi den sista månaden har betraktat med tacksamhet.
