”Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner.”
Matt 27:51
Det var inte ett litet mirakel som ägde rum då ett så starkt och tjockt skynke brast; men det var inte bara tänkt som en demonstration av makt – vi får många lärdomar i detta.
Den gamla lagen med dess förordningar togs bort och brast som en gammal utnött klädnad, och lades åt sidan. När Jesus dog var det slutet på alla offer, eftersom alla hade uppfyllts i honom, och därför blev platsen där de skulle frambäras märkt med ett uppenbart tecken på förfall.
Revan uppenbarade även alla den gamla tidsålderns dolda ting: nådastolen kunde nu ses, och Guds ära sken fram över den. Genom vår Herre Jesu död har vi en tydlig uppenbarelse av Gud, för han var ”inte som Mose, som satte en slöja för sitt ansikte”. Liv och odödlighet förs nu ut i ljuset, och saker som varit dolda sedan världens grundläggning är uppenbarade i honom.
Den årliga försoningsdagen avskaffades därmed. Det försonande blodet som en gång varje år stänktes innanför förhänget frambars nu en gång för alla av den store Översteprästen, och därför bröts den symboliska ritens plats upp. Det behövs inte längre något blod från tjurar eller lamm, för Jesus har gått innanför förhänget med sitt eget blod.
Därmed beviljas tillträde till Gud, och denna förmån har alla troende i Kristus Jesus. Det var inte ett litet hål som öppnades, som vi kan få kika på nådastolen genom, nej, revan går från toppen till botten. Vi kan komma med frimodighet in till den himmelska nådens tron.
Går vi för långt om vi säger att det Allraheligaste öppnades på detta förunderliga sätt genom vår Herres döende rop som en förebild av hur paradisets portar öppnas för alla de troende i kraft av Jesu lidande? Vår blödande Herre har nyckeln till himlen; han öppnar och ingen människa kan stänga; låt oss gå in med honom till det himmelska, och sitta med honom där tills våra gemensamma fiender görs till hans fotapall.
