”Förråder du Människosonen med en kyss?”
Luk 22:48
”Ovännens kyssar ges i överflöd.” Låt mig vara på min vakt när världen klistrar på ett trevligt ansikte, för den vill, om möjligt, förråda mig med en kyss, som den gjorde med min Mästare. När en människa är på väg att hugga kniven i religionen, bekänner han sig ofta först som en mycket hängiven anhängare till den. Låt mig se upp för det eleganta hyckleriet, som är villolärans och trolöshetens sköldbärare. Jag vet hur bra orättfärdigheten är på att vilseleda, och därför måste jag vara vis som en orm för att upptäcka och undvika fiendens listiga anslag. Den unge mannen som saknade förstånd blev förd på villovägar av den främmande kvinnans läppar. Måtte min själ få nåd att ta denna lärdom till sig idag, så att världens ”mycket fagra tal” inte har någon inverkan på mig. Helige Ande, låt mig, en stackars svag människoson, inte bli förrådd med en kyss!
Men tänk om jag skulle göra mig skyldig till samma förbannade synd som Judas, denne fördärvets son? Jag har blivit döpt i Herren Jesu namn; jag är en medlem i hans synliga församling; jag sitter vid gemenskapsbordet. Allt detta är som många kyssar från mina läppar. Men är jag uppriktig i dem? Om inte, är jag en nedrig förrädare. Lever jag i världen lika oaktsamt som andra, fastän jag påstår mig vara en Jesu efterföljare? I så fall utsätter jag religionen för hån, och får människor att tala illa om det heliga namn i vilket jag är kallad. Ja, om jag handlar så inkonsekvent är jag en Judas, och det hade varit bättre för mig om jag aldrig hade blivit född.
Vågar jag hoppas att jag är fri från denna anklagelse? O Herre, bevara mig sådan då. O Herre, gör mig uppriktig och sannfärdig. Bevara mig från alla falska vägar. Låt mig aldrig förråda min Frälsare. Jag älskar dig, Jesus, och även om jag ofta bedrövar dig, skulle jag vilja hålla mig trogen ända in i döden. O Gud förbjude, att jag skulle ha en så högtravande bekännelse, och sedan till sist falla i eldsjön, för att jag förrått min Mästare med en kyss.
