Kristna är ett sjungande folk.

Muslimer samlas inte för att sjunga. Inte heller hinduer, buddhister eller rastafarier. Men det gör kristna. Dessutom, predikar inte alla, alla leder inte bönen och inte heller läser alla Skriften offentligt, men alla sjunger vi. [1]

Men vad kan vi säga om hur en gemensam kristen sång ska vara? Kan vi sjunga vad som helst när vi kommer samman?

VAD EN GEMENSAM SÅNG BÖR VARA

Oavsett om vår gemensamma gudstjänst följer principen att endast göra det som Bibeln föreskriver, eller principen att också göra vad än samvetet tillåter, bör sjungandet noga tänkas igenom utifrån Skriften. Psalm 96 ger oss här en del viktiga perspektiv på hur en riktig sång ska vara och vilka följder den ska få. Den här psalmen skrevs i början för Guds förbundna folk då förbundsarken kom in i Jerusalem (se 1 Krön 16), och den ger oss därför mycket i fråga om sjungandet idag.

Församlingens sång bör fokusera på Gud

En kristen sång kretsar kring Gud. När Gud kallar sitt folk till att sjunga, är det en viss typ av sång han har i åtanke. I Psalm 96:1 säger Gud ”Sjung till Herren.”

När församlingen samlats i Guds namn är det Guds ära som är målet med vårt musicerande. Vi ska sjunga till honom, om honom och för honom. Vi sjunger inte bara på samma sätt som världen sjunger om skapade ting, utan vår sång stiger upp till Den Oskapade. Församlingens sånger förkunnar vår frälsnings Gud och hans karaktär, attribut och gärningar.

Att välja sånger till den gemensamma gudstjänsten är ett uppdrag som måste utföras med största möjliga allvar. Mark Dever och Paul Alexander ger detta råd till pastorer: ”Som huvudsaklig undervisande pastor är det din uppgift att leda församlingen på de gröna ängarna, sånger som kretsar kring Gud och evangeliet, och undan från de torra stäpperna där det är tomt på teologi, där man endast betraktar människan och hennes upplevelse, och där man vill piska upp en stämning.” [2] Om våra sånger aldrig når längre än teologiskt vakuum, upplevelser och känslor har vi missat vårt mål. Vår tillbedjan måste kretsa kring Gud, och därför måste våra sånger kretsa kring Gud.

En församlings sång bör vara biblisk

Församlingens sånger bör bygga på, formas av, och vara fullspäckade med Guds ord. Sjungandet är ett unikt sätt att låta Kristi ord rikligt bo ibland oss (Kol 3:16).

I Psalm 96:2 ser vi att vi ska lova hans namn. Vi hade inte känt till hans namn, eller vetat hur vi ska välsigna hans namn om det inte vore för att han uppenbarat det i sitt Ord. Vårt sjungande och hela vår tillbedjan måste få inspiration från Bibeln för att kunna utföra dessa bud. Församlingens sånger ska vara avsiktligt bibliska.

Vi kan tänka oss sjungandet som en form av utläggning som lär Guds ord med hjälp av poesi. När Isaac Watts publicerade Psalms, Hymns, and Spiritual Songs, var det detta han avsåg. Hans mål var inte att sjunga Skriften ordagrant, utan skapa poetiska och levande skildringar av Skriften som låter församlingen sjunga ut Skriftens sanningar.

Sånger är predikningar. Men de har inte samma form som utläggande predikan, utan de formulerar, förklarar och uttrycker bibliska sanningar. Våra psalmer lär och formar folkets syn på Gud, människan, Kristus och hur vi ska leva i ljuset av evangeliet.

Ett sätt att försäkra oss om att vi sjunger bibliskt är att finkamma våra sångböcker och se om vi får med alla de teman som Skriftens kanon presenterar för oss. Våra sånger bör granskas utifrån Guds ord, så att vi ser till att vi sjunger om dess ärorika sanningar.

En församlings sång bör peka på Evangeliet

Evangeliets konturer bör forma vår psalmbok. Vi bör ”kungör[a] hans frälsning” (v. 2), så att evangeliet ljuder ut som ledmotiv i våra sånger. Om vi är övertygade om att vårt arbete och våra verksamheter främst ska vara evangeliecentrerade borde vi verkligen också sjunga evangeliecentrerade sånger. Våra församlingars sånger måste tala evangeliet flytande.

Ett sätt att närma sig ett evangeliecentrerat sjungande är att bygga ramverket Gud, människan, Kristus, gensvar.

• Vi sjunger till Gud som alltets heliga skapare, som är värdig tillbedjan.
• Vi sjunger om människan och vår syndiga natur, att vi är främmande för Gud och i behov av förlåtelse.
• Vi sjunger om Kristus som är sann Gud och sann människa, som levde ett syndfritt liv och dog på korset för att lida Guds vrede.
• Vi sjunger som gensvar. I dessa sånger av invigning och omvändelse, tro och tillbedjan, svarar vi med glädje på de goda nyheterna om Jesus.

En församlings sång bör ske i församlingen

Förordet till denna psalm säger att den ska sjungas både av Asaf och hans söner (1 Krön 16:7). De kristnas sång sker i grund och botten i församlingen.

Återlösningens sång är inte avsedd för endast en, utan för många. I denna strida ström av individualism och självhjälp, sjunger Guds folk, inte som en samling individer, utan som ett folk, förenade med Kristus. Kristen sång är inte avsedd att ställa fram ett fåtal begåvade i rampljuset, utan de mångas röster ska vara med. Församlingsdeltagandet skyddar samlingen mot pompa och ståt, och förser oss med en miljö där vi med jubel och välbehag kan svara på Guds uppenbarelse.

Denna de återlöstas kör lyfter en gemensam röst av lovprisning som ett vittnesbörd på att vi blivit försonade med Gud och varandra. Att lovsjunga tillsammans är något som utmärker enheten inom en församling. De återlöstas sång ska sjungas av såväl unga som gamla, rika som fattiga, starka som svaga. Vers 7 påminner oss om att folkens släkten ska tillskriva Gud pris. Folk från varje stam, tunga och folk på jorden.

En församlings sång bör vara evangelistisk

Även om lovsången ska vara teocentrisk, ska den också vara förkunnande. Vår sång går till Gud, men den klingar också i vår nästas öron. Gudscentrerad lovsång är förkunnelse. När vi sjunger om Guds ära förstår vi att alla inte har sett hans ära. När vi sjunger om hur gott evangeliet är, inser vi att det inte är goda nyheter för alla.

Spurgeon kallade denna psalm för ”Missionärspsalmen”, och det hade han goda skäl till. I verserna 10 till 13 ser vi att gudscentrerad sång i sig fungerar som en förkunnelse för de förlorade. Att vara gudscentrerad och evangelisera är inte två motsatta saker, utan går in i varandra. Evangelisationen själv har som mål att Gud ska tillbes.

I samma andetag sjunger vi om Guds kärlek och vrede. I samma melodier förkunnar vi hans helighet och syndens tunga konsekvenser. Kristus är kungen som ska komma och döma världen i rättfärdighet och folken i trofasthet. Bland folken säger vi ”Herren är konung!” i hopp om att män och kvinnor ska vända om från synden och förtrösta på Kristus.

EN HELIG ÖVNING

Församlingen har fått en sång att sjunga, och Kristus är dess författare, dess väsen och dess mål.

En församlings sånger är inte bara en inledning till predikan. Sången är inte utfyllnadstid som ska värma upp församlingen. Sjungandet är en helig övning. Vi sjunger eftersom Gud har befallt oss och våra sånger bör fylla våra hjärtan med glädje.

[1] Tack till Collin Hansen för att ha formulerat denna tanke under ett samtal.

[2] Mark Dever och Paul Alexander, The Deliberate Church: Building Your Ministry on the Gospel (Wheaton: Crossway, 2005), 85.

Copyright 2014 9Marks.  Used by permission.

Website:  www.9Marks.org