”Från honom kommer mitt hopp.”
Psalm 62:65
En troende har glädjen att få uttrycka sig på detta sätt. Förväntar han sig något av världen är det i sanning ett tomt ”hopp”. Men om han ser till Gud för att få det han behöver, vare sig det är timliga eller andliga välsignelser, är hans ”hopp” inte förgäves. Han kan ständigt hämta ut från trons bankkonto och få det han behöver ur Guds barmhärtighets rikedomar. Och en sak är säker: Jag har hellre Gud som min bankir än alla krösusar i världen.
Min Herre sviker aldrig sina löften; och när vi för dem till hans tron, skickar han aldrig tillbaka dem obesvarade. Därför är det endast utanför hans port som jag vill vänta, för han öppnar den alltid med den frikostiga nådens hand. I denna timma vill jag pröva honom på nytt.
Men vi har ”hopp” bortom detta liv. Vi ska dö snart, och sedan kommer vårt hopp från honom. Förväntar vi oss inte att han kommer sända änglar att föra oss till hans famn när vi ligger på sjuksängen? Vi tror ju att at en himmelsk budbärare ska komma, när vår puls är svag och hjärtat släpar sig fram, och se på oss med sina kärleksfulla ögon och viska ”Min syster-ande, följ med!” När vi närmar oss den himmelska porten förväntar vi oss att höra väkomsthälsningen: ”Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse.”
Vi förväntar oss gyllene harpor och ärans kransar; vi hoppas att snart få vara bland de strålande tusenden som står inför tronen; vi ser fram emot och längtar efter den tid då vi kommer att bli lika vår ärorike herre – ”ty då får vi se honom sådan han är”.
Alltså: om detta är ditt ”hopp”, O min själ, lev för Gud; lev med önskan och beslutsamheten att ära honom från vilken alla dina förnödenheter kommer. Det är från hans nåd som ditt hopp om framtida ära kommer, för han har ju utvalt, återlöst och kallat dig.
