Andy Stanleys påstående att vi behöver koppla bort oss från Gamla testamentet har skapat en del uppståndelse, och han försvarar sin ståndpunkt i en ny bok: Irresistible: Reclaiming the New that Jesus Unleashed for the World. Gamla förbundet har helt försvunnit, hävdar Stanley. I ett blogginlägg (“Jesus Ended the Old Covenant Once and for All”) citerar han mig som stöd för sin ståndpunkt: ”Paulus hävdar att lagen som helhet har satts åt sidan nu när Kristus har kommit. Att säga att lagens ’moraliska’ innehåll fortfarande är auktoritativt tar udden av sanningen att inget av det mosaiska förbundet längre gäller för de troende.” Han avslutar inlägget med att säga att vi inte behandlar andra utifrån de tio budorden, utan utifrån kärlekens lag, den kärlek Jesus uttryckte till sina lärjungar (Joh 13:34-35; 15:12).

Michael Kruger har skrivit ett utmärkt svar till Stanley utifrån ett förbundsteologiskt perspektiv. I grunden är jag enig med Kruger och vi landar ungefär i samma slutsatser, men jag kommer dit på ett annat sätt och skulle utforma frågan på ett lite annorlunda sätt, som en som håller sig till progressiv förbundsteologi istället för klassisk förbundsteologi.

Skillnad mellan Gamla förbundet och Nya testamentet

Citatet Stanley tillskriver mig är riktigt, men det behöver tas i rätt sammanhang. Ja, det gamla förbundet har helt försvunnit och troende är inte under det gamla förbundet, utan under det nya förbundet, som invigdes i och med Jesu död och uppståndelse (jfr. Jer 31:31–34; Gal 3:15–4:7; Rom 6:14–15; 7:4–6; Hebr 8:1–10:18). Men moralnormer finns fortfarande för kristna. Kärlek är inte enbart en sentimental känsla.

Att gamla förbundet försvunnit betyder dock inte att Gamla testamentet inte längre är (eller på något sätt är mindre) Guds Ord. Hela Skriften, både Gamla och Nya testamentet är den slutgiltiga auktoriteten som Guds ofelbara och felfria ord. Hela Gamla testamentet har uppenbarande och undervisande auktoritet för de som tror på Jesus Kristus. Vi måste tolka Gamla testamentet utifrån Guds progressiva uppenbarelse i hans olika förbund för att förstå hur vi ska tillämpa det idag.

Nya testamentets författare fastställer inte hur tillämpning av Gamla testamentet sker på basis av de moraliska, ceremoniella och civila uppdelningar, där morallagen fortsätter fungera som moralnorm. Dessa kategorier kan visserligen vara ganska användbara och det finns viktiga sanningar i att göra de uppdelningarna, men Nya testamentet självt tillämpar inte Gamla testamentets lag på de troende utifrån dessa kategorier. Att göra så kan leda till förvrängningar när vi tillämpar Gamla testamentet på våra liv.

Eftersom troende inte längre är under det mosaiska förbundet, är vi inte under det gamla förbundets stadgar såsom ett förbund. Det mosaiska, eller sinaitiska, förbundet slöts med Israel, inte med oss. Jahve ingick förbundet med Israel när han befriade dem från Egypten. Israels förbund med Herren innehöll både religiösa och politiska inslag och Israel som nation, som ett särskilt folk, fick härmed särskilda bud – både för dess religiösa och politiska liv. Lagarna som gavs till Israel var ett kontrakt till dem som nation, som Guds särskilda folk i den forntida världen. Men dessa lagar och stadgar är inte samma krav som Jesu Kristi församling har på sig, som är under ett nytt förbund (Jer 31:31–34; Hes 36:26–27; 2 Kor. 3:6; Hebr 8:8–13).

Sådana uttalanden kan vissa bli nervösa av, och de kan även säga att progressiva förbundsteologer är antinomister, de kan säga att vi inte ens tror vi borde hålla de tio budorden! Men här måste vi vara försiktiga, eftersom progressiva förbundsteologer inte kommer till samma slutsats som Stanley, och vi tror på universella moralnormer.

Skillnad mellan Kristi Lag och Mose Lag

När vi ser de tio budorden måste vi se dem utifrån förbundet de ingår i. De ingår, trots allt, det mosaiska förbundet och kristna är inte under det förbundet. Till exempel är sabbaten tecknet på det mosaiska förbundet, på Jahves förbund med Israel (2 Mos 31:13, 17), men troende i Kristus är inte längre under sabbatsbudet, eftersom det är en skugga som pekar på Kristus (Kol 2:16-17; jfr. Rom 14:5). Sabbaten pekar på vår vila i Kristus (Hebr 4:1-11) och det här argumenterar jag för i en bok om progressiv förbundsteologi. Då sabbaten inte längre är ett krav för troende idag är det alltför förenklat att säga att kristna måste lyda de tio budorden.

Vi måste komma ihåg, när vi tolkar Gamla testamentet, att det både finns kontinuitet och diskontinuitet, både upphävning (Hebr 8:13) och uppfyllelse (Matt 5:17–20). Lagen pekar på uppfyllelsen i Jesus. Av detta kan man dock inte dra slutsatsen att troende inte har några moralnormer. Kristi lag fungerar som norm för troende (Rom 13:8–10; Gal 5:14; 6:2; 1 Kor 9:20–21), där hjärtat och själen är kärleken till nästan. Och denna kärlek hade sitt högsta exempel i Kristi självutgivande på korset.

Nu kanske någon säger ”Du har ju visst samma syn som Andy Stanley!” Sakta i backarna. Romarbrevet 13:8-10 hjälper till att förklara kärlekens natur, och Paulus säger att kärleken håller vissa bud, inklusive bud som förbjuder äktenskapsbrott, mord, stöld och begär. Paulus säger att även andra bud faller in under denna kategori. Faktum är att när vi läser det Nya testamentet, upptäcker vi att nio av de tio budorden upprepas i Nya testamentet (som sagt, undantaget är sabbaten). Sådana moralnormer hindrar oss från att definiera vad kärleken är på ett känslostyrt sätt.

Vi vet alltså från Nya testamentet självt – från det nya förbundet, från uppfyllelsen i Jesus – vilka normer som vi ska leva efter. Ingen kan påstå sig leva ett liv av kärlek om denne bryter mot sådana normer.

Normer och Guds karaktär

Buden som är normgivande för troende idag är inte normgivande bara för att de finns med i de tio budorden eller för att de är en del av det gamla förbundet. Vi vet från Nya testamentet, från det nya förbundet, vilka normer som gäller idag och de förblir normer eftersom de uttrycker Guds karaktär. Även en del indicier finns i förbundet med Adam och förbundet med Noa – som på många sätt är en upprepning av förbundet med Adam – att sådana normer redan fanns i början, före Moses lag. Exempelvis äktenskapets beständighet (1 Mos 1:26; 2:18-25), förbudet mot mord (1 Mos 9:6) och helhjärtad överlåtelse åt Herren finns där ända från början, vilket visar att buden om kärlek till Gud och nästan (Matt 22:34-40) är förankrade i skapelsen.

Progressiv förbundsteologi och förbundsteologi säger nästan samma sak om moralnormer. Vi kommer bara dit på olika sätt, och vi är inte oense om att avgudadyrkan, vanhedrande av föräldrar, äktenskapsbrott, mord, stöld, lögn, begär eller samkönat äktenskap är moraliskt fel och överträder kärleksbudet.

Gamla testamentet är Guds auktoritativa Ord till oss, men vi måste läsa hela Bibeln med förbunden i åtanke och i ljuset av Kristi uppfyllelse, för att tillämpa det väl på våra liv.