”Förbli i mig.”
Joh 15:4
Gemenskapen med Kristus är ett säkert botemedel mot allt ont. Oavsett om det är olyckans malört, eller äckelkänslan av att bli övermättad av de jordiska njutningarnas sötsliskigheter, är det den nära gemenskapen med Herren Jesus som tar bort bitterheten från det förra och övermättnaden från det senare.
Lev nära Jesus, du som är kristen, och så ser du att det är en andrahandsfråga om du bor på hederns berg eller förödmjukelsens dal. När du lever nära Jesus täcker Guds vingar dig, och under dig har du hans eviga armar. Låt ingenting hålla dig borta från detta heliga umgänge. Detta är ju ett enastående privilegium, som en själ har, när den blivit vigd till den högt älskade. Nöj dig inte endast med ett utvecklingssamtal då och då, utan sök alltid att hålla sällskap med honom, för bara i hans närvaro har du antingen tröst eller säkerhet.
Jesus bör inte vara för oss en vän som vi har kontakt med då och då, utan den som vi för alltid ska vandra med. Pilgrimsfärden till himlen är svår: se till att du inte går utan någon ledsagare. Du måste gå igenom den brinnande ugnen; gå inte in i den såvida du inte, liksom Sadrak, Mesak och Abed-Nego, har Guds Son som följeslagare.
Du måste storma den jerikomur som ditt eget hjärtas fördärv är: men ge dig inte in i striden förrän du, likt Josua, har träffat Befälhavaren över Herrens här med ett svärd draget i sin hand. Du måste möta dina många frestelsers Esau: men möt honom inte förrän du vid Jabboks vad fattat tag om ängeln och segrat. I vart fall, under varje omständighet, kommer du behöva Jesus; men mest av allt när dödens järnportar öppnar sig för att ta emot dig.
Håll dig nära din själs Make, luta ditt huvud mot hans bröst, be om att bli uppiggad av hans kryddstarka granatäppelvin, så kommer du att bli funnen av honom på det sista, utan fläck eller skrynkla, eller någonting annat sådant. Då du har levt med honom, och levt i honom här, ska du förbli med honom för evigt.
