Kristina och Predrags äktenskap började med stora prövningar: kulturkrockar, krig, småbarnsår och gamla sår som aldrig läkt. Under decennier gick de igenom strider, uppbrott och en lång skilsmässa. Men Gud gav inte upp – och en dag föll murar som stått i årtionden. I denna artikelserie berättar de om sin resa från kaos och hopplöshet till försoning, ny kärlek och uthållighet i lidandet.
Del 1: När kärleken prövas från första stund
När Kristina och Predrag stod vid altaret visste de inte mycket om varandra. Snart väntade kulturkrockar, krig, småbarnsår och obearbetade sår från det förflutna. Äktenskapet började med sprickor – men också med en envis längtan efter att hålla ihop.
Det var mycket de inte visste, Predrag och Kristina, när de stod där vid altaret och inför Gud och 300 vittnen lovade att älska varandra i nöd och lust.
Först och främst visste de väldigt lite om varandra. Predrag kom från ett land och en kultur där man på den tiden såg en kvinna, tyckte att hon blir nog en bra fru och så friade man. Strax därpå gifte man sig. Kristina kom in i relationen med en massiv ryggsäck av traumatiska upplevelser och förväntade sig att Predrag var den som skulle hela henne. Båda hade de en barndom full av olösta konflikter bakom sig och ingen av dem hade en egen, hel, inre kärna.
När de först träffades var det i ett tredje land. Predrag var lång, stilig och så härligt omedveten om sin egen charm och Kristina tänkte att ett liv med honom inte kunde annat än hela henne. Lite visste hon att han hade en egen ryggsäck som skulle komma att påverka deras relation på så många destruktiva sätt. Kristina hade lärt sig leva med en fasad som hon noga gömde sitt trauma bakom och imponerade både på Predrag och många andra i sin omgivning med sin glättiga personlighet och begåvning inom så många områden. Inte kunde hon bli något annat än en superb fru? De hade dessutom båda haft ett starkt Guds-möte när de var i tonåren och bar på en gemensam längtan att leva sina liv med och för honom. Visst skulle det bli så som Predrag uttryckte det: The couple who prays together stays together?
Eftersom Predrag och Kristina aldrig dejtade innan de gifte sig hann de inte heller bygga upp någon kommunikation eller förståelse för varandra. Nu hade de bara ögonen förväntansfullt riktade på den andre som var den som skulle lösa alla problem.
För det andra kom de från helt olika kulturer och visste i sin blåögdhet inte vilken krock detta skulle medföra. De hade inga gemensamma referenser bakåt. Deras gemensamma språk var ett främmande språk för dem båda. Orden hade så olika valörer och de tappade många nyanser i samtalet dem emellan, vilket ledde till ständiga missförstånd. De förstod inte riktigt varför den andre skrattade och inte heller varför han/hon grät. De var främmande för varandras sociala koder.
“De hade inga gemensamma referenser bakåt. Deras gemensamma språk var ett främmande språk för dem båda.”
För det tredje hade de så helt olika personligheter. Predrag var intensiv och svartvit. Kristina var trots sin utåtriktade personlighet tunnhudad och introvert. Dessa olikheter hade kunnat vara en tillgång, en gåva till varandra om de hade varit mogna nog att förstå och använda sig av det. Istället tvingades de snart upptäcka hur de jämt och ständigt blev irriterade och hotade av den andres helt annorlunda sätt att vara.
För det fjärde hade Kristina kommit till en omgivning och kultur som var helt främmande för henne och behövde inte bara anpassa sig till Predrag utan även till en miljö som var allt annat än hon var van vid – fysiskt, känslomässigt och även andligt.
För det femte bröt ett intensivt inbördeskrig ut i landet endast en månad efter att de hade lovat varandra trohet inför Gud och människor. Från och med då hörde krypskyttar, bomber och raketer till deras vardag.
För det sjätte blev Kristina snart gravid och mådde bedrövligt utan att ha en enda människa som hon riktigt kunde kommunicera med och anförtro sig åt. Sjukhuset där hon skulle föda var sönderbombat och att ge sig av hemifrån för läkarkontroller innebar livsfara. Framför dem låg en tid av fruktansvärda spänningar och ångest där de dagligen tampades med frågan om de skulle överleva och där de till slut flydde hals över huvud i bara kläderna endast tre veckor innan deras första barn kom till världen.
Minst av allt anade de att deras eget ”30-åriga krig” (som varade i hela 36 år) just hade brutit ut och skulle medföra en större smärta än de någonsin tidigare upplevt.
“Minst av allt anade de att deras eget ’30-åriga krig’ just hade brutit ut och skulle medföra en större smärta än de någonsin tidigare upplevt.”
Det de hade gemensamt var en getabocksliknande envishet, parad med en sylvass verbalitet. Predrag var principdriven och struktur-neurotisk. Han skulle med alla medel hålla barndomens kaos borta. Det fick aldrig bli så rörigt och otryggt igen som det var när han växte upp. Han kände bara till två sätt att hålla kaoset stången. Det ena var vredesutbrott och den andra var att kasta sig på Gud. Den dagliga kampen mellan dessa två poler blev en ständig berg-och dalbana, både för honom själv och för Kristina.
Kristina var på grund av alla sina obearbetade trauman mycket obeständig i sina känslolägen och hennes övertygelser kunde växla från dag till dag, samtidigt som hon var envis och drivande. Det gjorde det oerhört svårt för Predrag att veta vem han skulle förhålla sig till. Vem var hans fru? Vad bar hon inom sig? Var fanns hennes lojalitet? Hur skulle han förhålla sig till denna ambivalens?
Inte blev det lättare av att de efter flykten till Kristinas hemland fick fyra barn inom loppet av exakt fem år, med ett missfall emellan, och samtidigt försökte vara utåtriktade och aktiva inom kristen tjänst. Kristina hade besvärliga graviditeter och var ständigt trött och nedstämd samtidigt som hon visade upp en glättig fasad och försökte ge intryck av tomtebolycka med hemmasydda Carl Larsson-kläder på alla de små – till och med Predrag fick sig skjortor i Carl Larsson-stil. Hur roligt var det för en man med en så helt annan kulturell bakgrund? Hemmet var alltid vackert och välstädat – mycket därför att Predrag inte klarade av att alla de små skorna inte stod i prydlig rad eller att diskbänken svämmade över. Drivna av sina kristna värderingar försökte de möta andra människors behov och gav ett intryck av andlig mognad samtidigt som de försummade sin egen inbördes relation och ständigt gick omkring med varsin tom ”kärleks-tank”.
Läs del 2: När allt rasar – och hoppet nästan slocknar.
Artikeln kommer från boken Och se, det var mycket gott, publicerad med tillstånd av Timoteus Förlag.
