”Jag skall låta det regna i rätt tid, regnskurar av välsignelse.”
Hesekiel 34:26
Detta är suverän barmhärtighet! ”Jag skall låta det regna i rätt tid”. Är det inte suverän, gudomlig barmhärtighet? Vem kan väl säga ”Jag skall låta det regna” om inte Gud? Det finns bara en röst som kan tala till molnen och befalla dem att ge regn. Vem sänder ner regnet över jorden? Vem sprider skurarna på det gröna gräset? Är det inte jag, Herren?
Så är nåden en Guds gåva, och kan inte framkallas av människan. Den är också en nåd som behövs. Vad skulle marken göra utan skurar? Du kan luckra upp jorden, du kan så dina frön, men vad kan du göra utan regnet? Precis så absolut nödvändig är den gudomliga välsignelsen. Förgäves arbetar du, tills Gud den rikliga regnskuren skänker, och sänder frälsningen ned. Då, är det en riklig nåd.
”Regnskurar av välsignelse.” Det står inte ”droppar av välsignelse”, utan ”regnskurar”. Likadant är det med nåden. Om Gud ger en välsignelse ger han den ofta i ett sådant mått att det inte finns tillräcklig plats för att ta emot det. Riklig nåd! Ja, vi behöver så mycket nåd för att hålla oss ödmjuka, göra oss bedjande, göra oss heliga; riklig nåd för att göra oss nitiska, bevara oss genom detta liv, och till sist landsätta oss i himlen. Vi kan inte klara oss utan genomdränkande skurar av nåd.
Sedan är den även en nåd som kommer lägligt. ”Jag skall låta det regna i rätt tid”. Hur är din tid denna morgon? Är det en tid av torka? Då är det tid för regnskurar. Är det en tid av stort tungsinne och svarta moln? Då är det tid för regnskurar. ”Som dina dagar skall din kraft vara”. Och här är en variationsrik välsignelse: ”regnskurar av välsignelse”. Ordet är i plural. Gud ska sända alla sorters välsignelser. Alla Guds välsignelser kommer efter varandra, som länkar i en gyllene kedja. Om han ger nåd till omvändelse, kommer han också att ge nåd till att trösta dig. Han ska låta det komma ”regnskurar av välsignelse”. Lyft din blick idag, du uttorkade växt, och öppna dina blad och blommor för en himmelsk bevattning.
