”Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud”
Psalm 139:17
Guds allvetande är ingen tröst för det ogudaktiga sinnet, men för Guds barn har det tröst i överflöd. Gud tänker alltid på oss, vänder aldrig sitt sinne ifrån oss, har oss alltid för sina ögon; och detta är precis så vi borde vilja ha det, för det vore hemskt att finnas ett ögonblick utom synhåll för vår himmelske Fader. Hans tankar är alltid ömma, kärleksfulla, visa, kloka, långtgående och ger oss oräkneliga förmåner: därför är det en utsökt njutning att minnas dem.
Herren har alltid tänkt på sitt folk: detta visas i deras utkorelse och nådesförbundet genom vilket deras frälsning är säkrad; han kommer alltid tänka på dem: detta är förklaringen till deras slutliga uthållighet genom vilken de kommer föras säkra in i sin sista vila. I allt vårt kringflackande är den Evige Väktarens vakande öga evinnerligen fäst på oss – vi vandrar aldrig utom Herdens synhåll. I våra sorger iakttar han oss oupphörligen och inte en enda värk undgår honom; i vårt slit antecknar han all vår trötthet och skriver i sin bok om alla sina trognas kamper. Dessa Herrens tankar omgärdar oss på alla våra stigar och penetrerar vårt väsens innersta regioner. Inte en nerv eller vävnad, hjärtklaff eller blodkärl i vår kroppsliga organisation förblir ovårdad; allt det lilla i vår lilla värld betänks av den store Guden.
Käre läsare, håller du detta för dyrbart? Håll då fast vid det. Bli aldrig vilseledd av de där filosofiska dårarna som predikar på om en opersonlig Gud och talar om självexisterande, självstyrande materia. Herren lever och tänker på oss, detta är en sanning alltför dyrbar att berövas dig. En adelsmans uppmärksamhet värderas så högt att han som har den räknar sin lycka gjord; men vad är det då inte att kungarnas Kung tänker på en?! Om Herren tänker på oss, är allt väl, och vi kan fröjdas evinnerligen.
