Honom har Gud upphöjt till sin högra sida som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse. Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom. – Apostlagärningarna 5:30-32

Jag vill gå igenom den sista delen av påståendet i vers 32: “Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom.” Så slutar Petrus predikan. Vår genomgång av detta stycke, detta budskap, kan inte avslutas utan samma, viktiga betoning. Petrus höll inte bara ett anförande för överheten, han var ute efter att övertyga och hjälpa dem. Han var ute efter att vinna dem, trots att de satt sig själva i en fiendskapsposition mot honom och alla andra apostlar. Medlemmarna i Sanhedrin¹ handlade på ett väldigt orättvist och orättfärdigt sätt, och eftersom apostlarna var oroliga för dem så vädjade de till dem. Genom att säga “våra fäders Gud” så åberopade Petrus deras kunskap om Skrifterna, och på så sätt använde han sig av ett argument som han litade på skulle tala till dem. Apostlarna var angelägna om att även dessa män skulle få den helige Ande som gåva, precis som de hade.

Apostlarna var vad de var och kunde göra det de kunde på grund av den helige Ande. Och Petrus berättade för medlemmarna i Sanhedrin att de kunde bli likadana om de hade samma gåva. Men det fanns ett villkor: lydnad. “och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom.” Med andra ord krävde Petrus ett gensvar, och detta är en avgörande del i det kristna budskapet.

Låt mig därför säga det såhär: Evangeliet ska lydas. Låt oss vara tydliga om detta. Vissa människor missförstår dessa ord som Petrus sa och tror att de betyder att om du lyder Gud, om du håller buden, om du lever ett gott liv, då kommer du att få den helige Andes gåva som belöning. Men det kan inte betyda detta eftersom det är den raka motsatsen mot evangeliet, som jag ska visa. Ingen av oss belönas av Gud för det vi har gjort. Allt är helt av nåd. Allt är Guds fria gåva. Så Petrus säger egentligen här att Gud ger den helige Ande till de som har trott på evangeliet. Lydnaden är en lydnad till evangeliet.

Jag börjar därför med det första påståendet: Evangeliet om Jesus Kristus, detta budskap, är något som ska lydas. Detta finns skrivet på många ställen i Bibeln. I inledningen till sitt brev till romarna skriver aposteln Paulus om sig själv som förkunnare och apostel och säger “Genom honom [Herren Jesus Kristus] har vi fått nåd och apostlaämbete” – för vadå? – “för att föra människor av alla folk till trons lydnad för hans namns skull” (1:5). Detta är Paulus sätt att beskriva hur människor blir kristna, de lyder tron.

På ett annat ställe säger Paulus “De känner inte rättfärdigheten från Gud utan försöker upprätta sin egen rättfärdighet, och därför har de inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud.” (Rom 10:3). Han är helt förkrossad, säger han, för sina landsmän judarnas skull: “Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud för dem är att de ska bli frälsta” (10:1). Här är han, själv en jude, och predikar evangeliet till hedningar som tror på det och flockas kring riket, men majoriteten av hans eget folk förkastar det. Fariséerna och de skriftlärda, sadducéerna och andra gick bittert emot det. Han säger “Jag kan vittna om att de har en iver för Gud, men de saknar den rätta insikten” (10:2). De är, säger han, upptagna med att göra det här, det där och allt annat i hela världen för att försäkra sig om sin egen rättfärdighet, men de har inte underställt sig Guds rättfärdighet.

Denna lära framställs ännu tydligare i Romarbrevet 10:13-16. Här säger Paulus “Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.” Sen ställer han fram ett antal frågor. “Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet!” Och sen säger han “Men alla ville inte lyda evangeliet.“² Observera hur Paulus framställer det. Han säger inte att inte alla trodde på evangeliet, utan att inte alla har lydde det.

Det är omöjligt att undgå ordet lyda. Och precis på slutet av Romarbrevet, där Paulus skriver om evangeliet, säger han “Gud har makt att styrka er genom mitt evangelium och förkunnelsen om Jesus Kristus. Han har avslöjat den hemlighet som i oändliga tider varit dold men som nu har uppenbarats och gjorts känd genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning för att föra alla folk till trons lydnad” (16:25-26)…

Behovet av lydnad, denna stora poäng som här framförs av Petrus vid slutet av sitt tal till Sanhedrin, är av yttersta vikt. Evangeliet är inte något som vi oengagerat lyssnar på. Människor säger “Ja, jag är intresserad av ditt evangelium. Jag är intresserad av alla religioner Jag har läst om andra religioner och skulle även vilja läsa om kristendomen. Jag ser att en har det här, och andra har det där, och jag skulle vilja jämföra dem. Det finns bra saker med alla religioner såklart, och självklart finns det något bra med denna kristna religion också.” Nej, det är inte bara en fråga om åsikter.

Evangeliet är inte heller något som du och jag kan bara njuta av att lyssna på. Det finns saker med evangeliet som gör att man måste beundra det enormt mycket. Men evangeliet ska inte bara beundras… Evangeliet kräver ett gensvar. Det kräver handling. Det kräver lydnad. Jesu Kristi evangelium är tänkt att påverka hela ens liv. Det är tänkt att vara det avgörande, det centrala i livet, det som styr hela ens synsätt. Det är vad som menas med ordet lydnad.

Det finns ett uttryck i Romarbrevet 6:17 som igen säger det väldigt bra: “Men Gud vare tack!”, säger aposteln, “Ni var slavar under synden, men nu har ni av hjärtat börjat lyda den lära som ni blivit överlämnade åt.” Några kommentatorer säger, och jag tror de har rätt, att Paulus här använder sig av en illustration. De säger att orden “nu har ni av hjärtat börjat lyda den lära som ni blivit överlämnade åt” hellre borde översättas “nu har ni av hjärtat börjat lyda den lära som ni lämnats in i.”

Illustrationen är denna: Tänk dig en massa smält metall, till exempel järn eller stål, som en smed vill forma till ett speciellt föremål. Vad gör han? Han häller den smälta metallen i en form, sen låter han metallen svalna så att den stelnar i formen. Och det är, enligt aposteln, vad som händer när män och kvinnor blir kristna. Kristna är människor som har hällts in i evangelieformen, vilket betyder att de har fått formens utseende, storlek och konturer. Och detta är avgörande.

Jag skulle rent av vilja ta det ett steg längre. Läran om lydnad säger oss att allt annat än ett sådant resultat är värdelöst. Det finns ingen vits med att säga att du tycker att den kristna tron är underbar och att du beundrar den om den inte har gjort någon förändring på dig. Antingen är den det du rättar ditt liv efter, eller så är den ingenting. Nu kanske du säger “Jag håller inte med eftersom jag ofta har blivit påverkad när jag lyssnat på det, och har verkligen bestämt mig för att leva ett bättre liv, och jag har försökt göra det”… Men det räcker inte! Vägen till helvetet är kantad av goda föresatser. Kristna är människor som har lytt evangeliet. De har stöpts i formen. De styrs, kontrolleras och bestäms fullständigt av denna lära “… den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom.”

Men låt mig nu fråga, “Varför är det så? Varför är det så nödvändigt med lydnad?” Och här kommer vi såklart till en annan avgörande del som hänger ihop med frälsningens evangelium. Lydnad är väsentlig eftersom syndens natur är olydnad till Gud: “Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller” (Rom 8:7). Bibeln beskriver synd som överträdelse av Lagen, att bryta Guds Lag. Synd är när män och kvinnor inte anpassar sig efter formen i vilken Gud gjorde dem. Gud gjorde dem i Sin egen avbild och likhet. Detta är formen. Men de har förstört formen och har gjort uppror mot Gud. För att använda ett annat uttryck så har de vanställt avbilden.

Det är absolut väsentligt, det är en helt nödvändig beredelse för evangeliet att inse vad synd är. Vi får inte tro att synd bara är att göra något fel. Dock tenderar vi ofta att tänka så. Vi erkänner att vissa handlingar är bra och vissa är dåliga, och vi tenderar att tänka att synd bara är att göra saker som är dåliga. Det är det, men det är inte dess natur. Jag upprepar: syndens natur är uppror mot Gud.

Det är väldigt viktigt att vi är på det klara med syndens natur, för om synd bara vore en fråga om att begå vissa typer av handlingar så skulle många människor känna att de inte alls var syndare. Ja, jag har träffat många sådana människor. De tror verkligen inte att de är syndare. Några av dem har till och med sagt det till mig. Jag kommer ihåg en kvinna som en gång sa till mig “Vet du, jag har aldrig känt att jag är en syndare”. Och en annan kvinna, som brukade gå till min församling, sa en gång, med en vad jag uppfattade som väldigt kritisk attityd, om mig: “Denne man predikar till oss som om vi vore syndare!” Hon hade aldrig varit full. Hon hade aldrig begått äktenskapsbrott. Hon hade aldrig mördat. Därför var hon ingen syndare.

Låt mig använda mig av en illustration. Det finns är stor skillnad mellan symptomen på en sjukdom och sjukdomen själv. Hur avgör man om någon är sjuk eller ej? En del skulle säga “Om du visar mig en man med 41-graders feber, så säger jag att han är sjuk. En man som yrar är sjuk.” Och om du visar dem någon som inte har feber, tempen kan till och med vara lägre än normalt, och som inte yrar, men som lugnt och tyst ligger på sin säng så kommer de att säga “Det är inget fel med den mannen”. Deras uppfattning är att en sjukdom är något dramatiskt, något spännande, något som blossar upp. Men det är en väldigt vilseledande standard. Det finns sjukdomar som tyst arbetar sig upp i systemet, och du vet knappt om att något ens händer. Men sjukdomen utvecklar sig. Det är inte symptomen som spelar roll, det är sjukdomen själv. Och det är precis samma fråga när det gäller synd.

Vi tenderar att tro att respektabla människor inte kan vara syndare. Ta den typiske moderne mannen som inte är kristen, den självbehärskade, anständige, moraliske mannen som lever gott. Han går inte i kyrkan och läser inte Evangelierna. Varför inte? För han behöver inte. Han gör inget fel, därför är han ingen syndare. Men varför tror han det? Det är för att han aldrig har förstått att syndens natur är uppror mot Gud.

Här är den respektable mannen som tillbringar söndagen i trädgården, kanske med sina barn. Kanske har han en tennisbana eller en pool. Han är aldrig berusad, han är trogen mot sin fru, han är helt ärlig i sina affärer. Men har han tackat Gud för denna dag, för solskenet? Har han höjt sin röst och sitt hjärta med andra för att hylla den stora och härliga Skaparen? Lever han ett liv som ärar Gud, i enlighet med den form som män och kvinnor ursprungligen skapades i? Nej! Han är självbehärskad och självgod, och han har brutit Guds Lag precis lika mycket som drinkaren, kvinnomisshandlaren eller äktenskapsbrytaren. Han är avskyvärd i Guds syn, precis som alla mer uppenbara syndare.

Inte heller är synd, till skillnad från vad många verkar tro, bara det som gör oss ledsna. Eftersom de är förtvivlade efter att de har gjort vissa saker fel så söker de hjälp. De går till varandra. De går till predikanter, provar på sekter och diverse andra behandlingar, psykoterapi, och så vidare. De längtar efter att bli befriade från sitt elände, från vad som än gör dem nedstämda. De säger “Jag fortsätter falla in i denna sak, kan inte du hjälpa mig?”

Ofta finner jag det extremt svårt att få såna människor att sluta prata om sitt elände och misslyckande, och se sig själva med Guds ögon. Oftast försöker jag nå fram till dem genom att lägga fram det såhär: “Om du kunde bli av med detta så skulle det vara bra med dig, eller hur?”

Och de svarar alltid “Ja, det skulle det.”

“Då”, säger jag, “kommer du förmodligen inte att bli av med det förrän du inser att det riktiga problemet inte är denna speciella sak som gör dig nedstämd och gör att du känner dig eländig. Ditt problem är att du inte ens har tänkt på Gud. Han har aldrig tagits med i dina beräkningar, och du är inte ens intresserad av att lyda Honom, behaga Honom och leva för Hans ära. Det är synd.”

Det är såhär man ska se på problemet med synden. Gud är den som skapat oss. Han kontrollerar allt liv. Han skapade män och kvinnor för Sig själv. Han skapade dem enligt Sin form, Sitt mönster, i Sin avbild och likhet och Han skapade dem så för att de skulle bli Hans kompanjoner, så att Han skulle kunna njuta av deras sällskap… Han har gjort män och kvinnor för Sig själv. Och Han ämnade för dem att leva enligt Hans mönster och Lagar. Men de har vägrat. De har gjort uppror mot Honom. De har krossat formen. De säger att de inte behöver Gud och att de kan klara sig bra själva. Så de lyder Honom inte. Det, upprepar jag, är syndens natur… Män och kvinnor har problem på grund av att de inte lyder Gud. Som ett resultat av det är de under Guds vrede.

Och det är här evangeliet kommer in i bilden, det är precis som apostlarna sa till Sanhedrin. “Lyssna”, sa de, “ni säger åt oss att sluta predika. Ni säger åt oss att inte längre undervisa i denne mans namn eller att göra något mer i Hans namn. Men vi måste. Vi kan inte vara tysta. Varför? För Gud har befallt oss, och ‘man måste lyda Gud mer än människor.’ Vi har blivit sända av Gud”…

Vad är detta budskap som vi fått? Det är ett budskap om Gud och Hans Son. “Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade. Honom har Gud upphöjt till sin [makts] högra sida som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse.” Detta är budskapet, och här predikar apostlarna budskapet för Sanhedrin. “Lyssna”, sa de i själva verket, “ni förkastade Honom, men ni visste inte vad ni gjorde. Vi [förkunnar] Honom för er. Vi vädjar till er. Kan ni inte se? Han är Furste, Han är Frälsare, Han är Guds väg till frälsning. Ni kan bli förlåtna, ni kan ha nytt liv, ni kan ha Andens gåva om ni bara tror detta meddelande och lyder det”.

Därför är evangeliet även en befallning. Det är precis lika mycket ett Guds bud som de tio budorden är. Förvånar det dig? Det borde det inte göra. Gud befaller män att gå och predika det, och Han befaller män och kvinnor att tro på det. Så, tro på evangeliet. Jag säger det igen, det är Hans bud… Vilka är då buden som ska lydas?

Det första budet är att omvända sig… Men vad innebär omvändelse? För det första, precis som Paulus vädjade till Atenarna, och Petrus till Sanhedrin, så betyder omvändelse att du stannar upp för ett ögonblick och funderar på ditt liv. Det betyder att du slutar leva från dag till dag och hand till mun och slutar styras av vad som händer med dig. Istället för att leva som om du har ett oändligt hyresavtal för livet och aldrig kommer att dö så stannar du upp. Du funderar. Du begrundar. Du frågar “Vad är jag? Hur lever jag? Vad är det för mening med allt? Vad är målet?” Och när du har börjat fundera så ser du att du har en själ. Det är då du börjar inse sanningen om Gud.

När du omvänder dig, inser du att du har föraktat Gud och att Han kommer utkräva det av dig. Han har rätt att göra det. Som psalmisten säger: “Han har gjort oss och inte vi själva” (Ps 100:3). Vår tid och våra liv är i Hans händer, Han är Domaren och inte vi själva. Och när du väl inser det, bekänner du att du har fel och att du har gjort uppror mot Gud. Du kan se att du har spottat mot Hans Lag och vanhelgat Hans heligheter³, du ser att du är vidrig, en moraliskt förkastlig syndare, och detta erkänner du utan att försvara dig själv. Du inser att det inte finns någonting att säga till ditt försvar och du erkänner att du ingenting förtjänar, annat än bestraffning. Du har trotsat Guds Lag – Gud, som har gett dig allt du någonsin har njutit av, livets gåva, hälsa och styrka, mat och kläder, din födsel in i en familj som omgav dig med kärlek, omsorg och uppmärksamhet. Gud har gett dig allt detta, och du har vänt dig bort från Honom.

Men nu faller du inför Gud i fullkomligt erkännande av ditt uppror och din synd. “Det finns inget försvar” säger du. Och du ropar till Honom efter barmhärtighet. “Var och en som åkallar Herrens namn“, säger Paulus, “ska bli frälst” (Rom 10:13). Och de som lyder budet att omvända sig börjar åkalla Herrens namn. Det finns inget annat att göra än att ropa till Gud efter barmhärtighet och medlidande, efter förlåtelse och kärlek. Vi befalls att göra detta: “nu befaller [Gud] alla människor överallt att omvända sig” (Apg 17:30)

För det andra, befaller Gud oss att tro på detta evangelium. Han säger “Jag lägger fram detta budskap för er. För det första uppväckte jag Min Son Jesus som Frälsaren. Jag sände Honom från himlen och gjorde Honom, som varit med Mig i evighet, till kött. Jag sände Honom som en man ‘till det yttre lik en syndig människa’ (Rom 8:3). Jag gjorde så att Han ödmjukade Sig själv för att frälsa er. Sen lät Jag predikanter uppstå och sa till dessa män att hålla fram Min Son inför era ögon.”

Så när Gud befaller oss att tro på evangeliet så vill Han att vi tror på denna urkund, detta vittnesbörd från apostlarna, att Jesus från Nasaret inte var någon annan än den enfödde, evige Gudens Son. “Vi är vittnen till detta,” säger Petrus “vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom” (Apg 5:32). Lyder vad? Lyder budskapet om vår Herre Jesus Kristus. Petrus hade predikat Honom på Pingstdagen och tre tusen människor lydde budskapet. De hade trott på sanningen om denne Jesus: att Han är Guds Son, att Han är Guds egen väg till frälsning, att Gud sände Honom till korset, att Gud lade alla våra synder på Honom och bestraffade dem i Honom. Tror du på det? Det är lydnad till evangeliet.

Vidare, tror du på att Jesus från Nasaret begravdes, men sedan uppväcktes kroppsligen på den tredje dagen? Det är beviset på att Han är Gud och inte bara människa. Han steg upp till himlen, Han sitter på Guds högra sida, [Han] kommer att komma tillbaka för att döma alla Sina fiender och sätta upp Sitt rike av ära och nåd. Tror du på det? Det är vad Gud befaller oss att göra.

Men för att vara mer specifik, befaller Gud dig att tro på att frälsning finns i Hans Son, och bara i Honom. Han befaller dig att tro på det som kallas läran om rättfärdiggörelse genom tron allena, vilket betyder att de som lyder evangeliet tror att de här och nu, utan något som helst dröjsmål, kan bli kristna.

“Men säkerligen,” säger någon, “jag kan inte bli kristen på ett ögonblick. Jag måste gå ut och leva ett bättre liv. Jag måste börja läsa min Bibel. Jag måste börja be. Jag måste göra både det ena, det andra och det tredje.”

Nej, nej, min vän, om du säger det, har du inte lytt evangeliet alls då det betyder att du ser Jesus enbart som en lärare som säger åt dig hur du ska frälsa dig själv. Det går stick i stäv med evangeliet. Evangeliet säger att det är vad Han har gjort som frälser, Hans död på korset, Hans uppståndelse från de döda och Han som ställer fram Sig själv i vårt ställe. Att tro [detta] evangelium betyder att du slutar upp med att rättfärdiga dig själv, med att förlita dig på dina goda gärningar, dina egna försök. Du ser att det inte är de gudfruktiga som Gud förklarar rättfärdiga, utan de ogudaktiga. Som Kristus sa, “Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka… Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare” (Matt 9:12-13). Om du inte kommer som du är så lyder du inte evangeliet.

Du imponerar inte alls på Gud om du säger “Nu kan jag se att jag har glömt och ignorerat Dig. Jag har brutit Dina bud, så nu har jag bestämt mig, jag är fast besluten, om att leva ett bättre liv från och med nu. Jag ska leva i lydnad till Dina bud.” Om du säger så till Gud, kommer Han att berätta för dig att du nu trotsar Honom mer än någonsin.

Hur kommer det sig? Jo, Han har berättat för dig att Han har uppväckt sin Son Jesus “som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse” (Apg 5:31). Han har berättat för dig att Han har gjort det du inte är kapabel till själv, och om du inte accepterar vad Han har gjort för dig så trotsar du Honom. Du måste säga “Jag förstår inte, men jag tror, och jag kommer till Dig i lydnad till Dina bud.” Du måste helt och fullt kasta dig över Guds Ord. Det är lydnad till evangeliet. Det är vad som gör dig till kristen.

Så jag avslutar med att fråga en sista gång: Har du lytt detta evangelium? Du har hört det många gånger, men har det lett till något? Har du formats efter evangeliets form? Gud håller detta evangelium framför dig och Han befaller att du ska tro.

Från Victorious Christianity, vol. 3, Studies in the Book of Acts, copyright 2003, sid. 155-167, använt med tillstånd från Crossway Books, en publiceringsverksamhet inom Good News Publishers, Wheaton, IL 60187, USA

www.crossway.org

 

---

¹ Sanhedrin – den högsta domstolen och rådsförsamlingen antikens Jerusalem.

² Svenska Folkbibeln från 2015 använder “rätta sig efter”, medan den från 1998 använder “lyda”, övers. anm.

³ vanhelgat Hans heligheter – bortsett från Guds heliga karaktär och orenat hans heliga sanningar.