”Hans kinder liknar doftande blomstersängar, kullar av kryddiga örter.”
Höga visan 5:13
Kom min själ, ta på dig semesterkläderna och gå ut och plocka kransar av himmelska tankar. Du vet vart du ska ta dig, för ”blomstersängarna” känner du väl till, och du har så ofta känt parfymen av ”kryddiga örter” förr, att du genast vill gå till din älskade och finna all ljuvlighet, all fröjd i honom. Den kinden blev en gång så elakt slagen med ett spö, den fuktades så ofta med medlidandets tårar och blev sedan nedsolkad av spott. När den kinden nu ler i barmhärtighet är den som väldoftande rök för mitt hjärta.
Du dolde inte ditt ansikte från skam och spott, O Herre Jesus, och därför vill jag finna min djupaste glädje i att prisa dig. De där kinderna blev fårade med sorgens plog och färgades i purpur av röda linjer med blod från dina törnekrönta tinningar. Sådana gränslösa kärlekstecken kan inte annat än att tjusa min själ, mer än ”pelare av parfym”. Om jag inte får se hela hans ansikte vill jag åtminstone se hans kinder, för den minsta glimt av honom är övermåttan uppfriskande för mitt andliga sinne och ger många olika fröjder. I Jesus finner jag inte bara doft, utan kryddiga örter; inte en blomma, utan alla sorters ljuvliga blommor. Han är för mig min ros och min lilja, min styvmorsviol och min klase hennablommor. När han är med mig är det sommar hela året och min själ kommer ut för att tvätta sitt lyckliga ansikte i nådens morgondagg och trösta sig med hans löftens fågelsång.
Dyre Herre Jesus, låt mig i varje gärning veta den välsignelse som bor i varaktig, obruten gemenskap med dig. Jag är en fattig och värdelös en, vars kind du har värdigats kyssa! O låt mig kyssa dig i gengäld med mina läppars kyssar.
